Finns det överhuvudtaget något somrigare än matjessill med brynt smör, hackat ägg och färsk lök? Den enda nackdelen är att sill är så salt att jag ofta drömmer mardrömmar natten efter. I natt drömde jag att jag paradoxalt nog att drunknade innan jag vaknade upp med sandpapperstorr mun.
Fast å andra sidan har vi i hemtjänsten en – för att kalla en spade en spade – rätt så helhispig tant som ständigt bryter samman i riktiga paroxysmer över allt från socialdemokraternas svek mot pensionärerna, sitt dåliga öga eller pollenhalten. Men varje gång hon får en av sina attacker får man lugnt påminna henne om sillen. Då öppnar hon darrandes kylskåpet, spetsar en bit sill på en gaffel, sväljer, andas ut och konstaterar betydligt lugnare att “Jag hade nog bara lite saltbrist”.


Kommentarer
3 svar till ”Sillens helande krafter”
Haha! Dagens fniss går till din tant!!
Åh, jag som ine ens gillar burksill får en tår i ögat.
det är verkligen så. är man gammal och tappat känsligheten i smaklökarna kan man iaf hyperstimulera saltreceptorerna för att få lite smakupplevelse!