Jag bor just nu i en övernattningslägenhet någonstans på Östermalm. Det är lite hysch-hysch eftersom det är typ en tredjehandsöverlåtelse och en snipig jurist i brf-styrelsen bor mittemot. Jag tassar runt och är tyst och har det ändå rätt bra efter omständigheterna.
Det verkar som om jag kommer att vara singel från och med nu. Hur mycket vi än älskar varandra har Magnus och jag glidit ifrån det som var kärnan i vårt förhållande. Det räckte väldigt länge med att enas kring det att det var vi. Men ju längre tiden har gått., desto mindre vi och desto mer å ena sidan jag och å andra sidan du har det blivit. Men vänner kommer vi alltid att vara. Det har varit fem fantastiska år och dessa betyder inte mindre bara för att det inte blir femtio år till. Fem år är ändå mer än man har rätt att kräva av livet.
Men det skulle handla om råbiff. För råbiff är just en sådan sak som min kropp kräver när jag är nedstämd eller rubbad ur mina cirklar. Lent kött mot sträv tunga, metall och blod och äggula. Salt, sött, pepparrotsstarkt. Jag vet inte vad det är med råbiff, men är den bra tycks den förena hela kostcirkeln utom allt det där lafset man kan vara utan.
Råbiff är mat som inbjuder till att ätas i sängen, liggandes böjd som en räka med datorn i närheten och dånande opera i öronen. Med fingrarna i stället för plastbesticken som tillhandahålls i denna lägenhet.
Receptet ni får idag är lagom för en vrålhungrig singel och därför lite för stort för mig. Men det gick inte att få mindre än 150 g innanlår av den grinige köttkillen på det annars väldigt trevliga G Nilssons i Hötorgshallen. Han malde det dessutom åt mig utan att fråga, vilket jag upptäckte när jag kom hem. Jag hade velat skrapa köttet själv. Dels för att det får tiden att gå när man är ensam, men kanske mest för att det är så mycket godare.
Råbiff för en
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 1
Tid: 10 min
Det här kräver att du är ensam och någorlunda utblottad för att det ska fungera som i receptet. Man kan förstås köpa alla ingredienserna, men hur roligt är det?
Och jag har förstått att ketchup anses utmanande för råbifftraditionalister. Ni är knäppa säger jag bara. Det ger sötma, umami och välbehövlig syra – det är oumbärligt!
- typ 100-150 g innanlår eller flankstek (flankstek är vrålgott till råbiff, ger fantastiskt djup köttig smak)
- 1+1 äggula
- 1 liten scharlottenlök
- 1 ask kryddkrasse
- 1-2 msk riven pepparrot
- 2 msk kapris
- 2 kapsyler konjak minst, en till skadar inte och inte två till heller, blaska på rejält!
- 1 mcdonaldspåse ketchup (en matsked ungefär för er andra)
- mcdonaldspåsar peppar, så många du får tag på eller rejält med svartpeppar
- salt efter tycke och smak (finns också på mcdonalds)
- Köp så liten mängd kött som du kan på Hötorgshallen. Mindre än hundra gram lär du inte få. Skrapa den med en vass kniv eller titta bort och du får mald. Jaja. Du har ändå kass kniv hemma.
- Gå in på en italiensk restaurang och fråga om du får köpa några matskedar kapris. Det får du. Gratis. Nog kan du köpa i butik, men en kaprisburk är fan inte det man behöver kånka på när man ska flytta vidare om några dagar.
- Köp pepparrot, lite ekologiska ägg (de håller i evigheter även i rumstemperatur). Köp scharlottenlök i lösvikt, det finns i helveteslabyrinten som kallas Hemköp City. Köp konjak och drick upp det du inte ska ha i maten.
- Norpa så många svartpepparpåsar du kan få plats med i näven på närmaste McDonalds. Du kan ändå aldrig överdosera på McDonaldspeppar. Sno salt i andra näven när du ändå håller på. Gå fram till kassan och säg att du inte fick med ketchuppåsar i din takeaway. Det kan finnas personal som ifrågasätter dig, men i sådana fall är det en rejält anal människa. Och då snor du bara lite ketchup i en sådan där pappkopp och balanserar den lite försiktigt i handen när du går hemåt (ja folk tittar, men vad fan. DET ÄR RÅBIFF VI TALAR OM, LITE FÅR MAN OFFRA!).
- Hacka lök, hacka kapris. Blanda med resten minus en äggula och hälften av kaprisen och en del av kryddkrassen- de garnerar du med bara för att det ska se snyggt ut. Det kan vara värt att imponera på sig själv faktiskt.
- Ät rubbet på finnkrisp eller knäcke eller toast. Lyssna gärna på opera till så blir det nästan som en film.
Kommentarer
21 svar till ”Singelmat: Råbiff”
Receptet! :)
Intressant att du bytt Dijonsenapen mot pepparroten.
Och cornichornerna med sin ättika mot kryddkrasse, samt lagt till ketchupen.
Avstått från inlagda rödbetor.
Dvs
-sötma i rödbetor/ + sötma i ketchup
-vinäger i cornichorn och rödbetor/ + vinäger i ketchupen.
jag tror på din variant. Måste prova själv
Peter: ;)
Örjan: Dijon klår inte pepparrot plus grönpepprig krasse.
Och cornichonerna fick snare bytas mot lite extra kapris. De har ungefär samma egenskap.
Men ketchupen får verkligen ta rödbetssmaken. Där har du helt rätt. Rapportera gärna smaknoteringar.
Puss!
Svensk mat mesig och utan starka kryddor?
Bjud på kokt fisk med smält smör och nyriven pepparrot för att motbevisa.
Det lena kontasterat mot det starka.
Får jag påminna om förra gången råbiff var på tapeten i Taffel (Matälskaren mars 2010). Då efterlyste jag “fransk råbiff” och ganska snart fick jag länken i kommentatorsfältet http://matmani.wordpress.com/2010/03/12/spontangastblogg-igen/
Jösses vad gott! Pröva den när ketchupen är slut :)
Eva Intressant. Majo-tillverkning har föreslagits i twitterkonversation med Gitto. Och tillsats av olja bör göra råbiffen krämigare.
Ja Iso föreslog detta att majonnäsa gulan. Det föll på att jag inte hade någon olja hemma. Men det blev gott ändå.
Råbiff kan jag inte äta pga kräkreflexigångsättning, men jag älskar ditt sätt att skriva receptet <3
Dessutom läste jag först rubriken som "snigelmat".
Tillvaron verkar stadga till sig för dig, bra! Jag skriver under på tesen att man aldrig skall avvisa kärlek man blir förunnad, det är en dödssynd. Att falla handlöst är svindlande, jag har gått igenom det två gånger. Första gången stretade jag emot (eller…ja, typ iallafall), andra gången åkte jag med. Det blev något bra av det :-)
Höstkramar!
Haha, jag läste också snigelmat och undrade vad det var för mördarsniglar som skulle frossa på den där köttblaffan.
(som för övrigt såg väldigt god ut)
Underbart skrivet recept!
Det är inte bara ett underbart skrivet recept, det ju en underbart rolig och sorglig novelett!
Aha, flankstek! Det ska jag köpa till råbiff nästa gång.
http://frkdill.blogspot.com/2011/09/js-favorit.html
Kawa: TACK! Det var ordet novelett jag sökte efter men inte hittade. Pricksäker beskrivning!
Men herregud, människa! Nu måste jag springa iväg till hötorgshallen och göra intjack! MÅSTE! HA! RÅBIFF! NU! Och detta trots att jag precis varit sentimental och lagat farmors rostbiff, potatisgratäng, hassebackspotatis (gubben vill hellre ha det men hans bakismage vann så han åt gratängen i alla fall) och rödvinssås. Åt för mycket och är proppmätt men jag har hittat ett råbiffsformat tomrum där nere i mörkret. Får man strafflindring om man skyller på din blogg, tror du?
Hoppas att allt ordnar sig!
Vilt främmande människor som kramas kan vara lite obekvämt kanske men jag kör ändå…
Kram!
P.S Ordnar sig för dig, alltså. Inte med mitt bryt i Hötorgshallen. DS
Tack rara Anna! Vilken bedrift att göra någon hungrig efter den brakmåltiden! Och det ordnar sig säkert för mig, tack för omtanken.
om du bor vid karlaplan borde du väl inte behöva gå till hötorgshallen för att köpa råbiff! sabis ligger ju precis där
nej, men hötorgshallen låg på vägen hem just den dagen.
Det är klart som korvspad att det inte finns fasta ramar för hur en råbiff ska ätas. Vi åt den hemma klassiskt, ett par gånger per år, i mitt barndomshem. Farsan sicklade köttet med en kniv han bara hade för ändamålet. Så spikades normen och jag skulle nog aldrig kunna tänka mig andra tillbehör. Men så var jag uppe i norr och fick råbiff på älg med sur grädde isf ägg, en helt ny variationsvärld öppnade sig där allt plötsligt blev tillåtet. Gillar för övrigt din attityd, sno ketchup på McDonalds, Yeah!!!!