Sista orden för 2011

Så kom till slut en vinterdag värd namnet denna mycket märkliga höstvinter, där jag varit helt årtidsvill och i känslan pendlat från oktober till april, mer beroende på sinnelag än aktuellt väder och temperatur. Jag gjorde en termos varm choklad, tog med de sista lussebullarna och gick mig till skogs med mina små. Snö var det inte, men rimfrosten hade bitit omkring sig och spretade nållikt i gräs och grenar. Det frasade i de halvmultna och halvfrusna löven när barnvagnen då och då halkade utanför den gropiga, vattenskadade stigen.

Jag gjorde små utfall efter vintersvamp men fann ingenting trots att hösten varit så mild; det har trots allt regnat dåligt. Underredet på vagnen gick givetvis sönder när jag kasade den över stormfällda träd, och under den fältmässiga reparationen tappade treåringen totalt sugen på skogspromenader och ville gå hem igen. Jag vill vara en fågel! sade hon när jag berättade att vi inte hade vingar och därför var tvungna att  gå omvägen hem, tydligen hade hon glömt att hon för tjugo minuter sedan ville vara en gris och äta skulor ur en ho, som idolerna i Fåret Shaun. Men jag förstod henne, själv ombytlig till sinnes som jag är.

Nyårsmenyn var av det mer barnvänliga slaget: pannkakor och hamburgare (med egenmalt kött och hemvevad majo, någon skam i kroppen har jag väl), allt för att vi åtminstone sista middagen för året skulle kunna sitta ner och äta samma mat allihopa. Nå, treåringen dissade mina syltval, Vill ha jordgubbe!, och vägrade äta köttet i sin hamburgare. Ettåringen åt ingenting, men slängde med glatt humör allt hon kom åt på golvet. Det är viljornas kamp i alla lägen.

I detta nu sitter väl Jan Malmsjö i någon skrubb på Skansen och varvar upp inför ännu en överklockad läsning av Tennyson, den händelse som i de allra sista, skälvande sekunderna (som det så ödesmättat brukar heta på nyårsafton) är den officiella avslutningen på året. Det nya året kommer sedan, och det är väl lika bra att önska sig själv och alla andra ett gott 2012. Ett riktigt skitår finns väl ingen anledning att önska sig, de brukar dessutom komma oanmälda när de känner för det och man som minst behöver dem.

Så gott nytt år på er alla.