Sommaren mognar – ett slappt augustikollage

Jag och femåringen får numera sällskap på våra turer i skogen. Tvååringen knatar gärna med, trots de korta benen och trots stövlar knappt stora nog för en nyckelpiga. Hon vet redan att akta sig för nässlor, men ser istället nässlor lite här och var, speciellt där inga finns. De är ett radarpar, de där två. Häromdagen hjälpte de mig att plocka några kantareller. Vi brakade fram i mossan och pratade om de vanliga ämnena: påskharen, vargar, slagugglor och rördromar. Och något mer.

De sista smultronen har vi tagit flera gånger, men vi tycks alltid springa på nya. Hallonen har kommit in i en andra andning de också. Jag trodde att de haft sin tid, redan för några veckor sedan ramlade svartröda, groteskt övermogna bär ner på marken bara vi nuddade buskarna. Äpplena är ätbara, men det verkar inte bli något med plommonen, de körsbärsstora, söta småplommonen. Och svampen, den är på gång.

En av de sista som ger sig för hösten är blåklockan. Den blommar blått och trotsigt när andra blommor redan gått i frö eller är på väg att göra det. Blåklockan, kan man väl tänka, är inte mycket till mat. Men den kan ändå komma till nytta i köket. Pigmenten i blommorna tål värme och kan kokas ur. På nätet har jag sett blåcklocksgelé med en helt underbar färg, och ville prova något eget. På väg hem från skogen plockade jag åt mig några klockor, kanske ett drygt tiotal, fler hittade jag inte. Jag lät dem koka med i en karamell, bara för att se vad som hände. Blått blev det inte med den lilla mängden blommor, men karamellen blev läckert grön, med dragning åt blått. Vilka fler blommor går att använda för sin färgs skull? Jag har ingen aning.

Det är hög tid att plocka kummin, kanske till och med lite för sent. Det är ett trevligt göra, tycker jag. Att gå och repa av frön från torra blomställningar, tugga på ett och annat, och se hur skörden långsamt blir större. Eller skörd och skörd. Jag tar så det räcker ett år, det blir väl några matskedar. Det ska ju växa kummin nästa år också. Kummin är tvåårig och sprider sig bara med frön.

Vattnet är varmt. Idag badade jag vid utloppet av en bäck. Det rinnande vattnet hade sköljt ut en tunga av grovt grus över bottnen, och jag gick längs den som på en catwalk medan det kalla bäckvattnet blandades med sjövatten runt mina ben, kalla virvlar som dog ut ju längre ut jag kom. Jag simmade omkring lite håglöst i vasskanten ett tag. När jag gick upp såg jag en död snok, skrev upp det i min inre bok och gick vidare i livet.

Förresten, om någon vet vem som hällt ut en liter groddknoppar från groblad för torkning på mitt köksbord, säg åt den humen att ta bort dem omedelbart. Jag vet inte vad jag ska ha dem till.