Att jag är dunderförkyld lyckades inte hålla mig borta från köket idag. Lillebror Max skulle komma på söndagsmiddag, så då var det bara att se till att ha något att bjuda på. Han hade önskat sig köttsoppa med klimp, och den kokade jag redan igår – något jag var evigt tacksam för idag när huvudet bultade av begynnande bihåleinflammation och halsen tjockade sig.
Till köttsoppeklimpen behövdes två äggulor. Och varje gång det blir äggvitor över ställer sig Magnus och gör maränger, eftersom han har en särskild plats i sitt hjärta för dessa sockertorra knasterklumpar som jag finner så totalt meningslösa. Idag blev det en variant med hackad choklad i.
Eftersom vi hade grädde hemma insåg jag att vi bara var ett steg från att ha en dessert till lillebror: kolasås! Det är någonting jag är tämligen förtjust i så länge jag slipper äta mer än en tesked – söta saker är inte riktigt min grej. Jag pulade ihop en liten mer sofistiskerad variant med rosmarin och en ganska markerad sälta för att liksom lura gommen att acceptera sötman. Det blev faktiskt förvånandsvärt lyckat, och det här är en sås jag verkligen kan rekommendera: rosmarinen blandar sig förvånansvärt bra med karamellen, och den extra sältan gör att det inte känns allt för sliskigt.
Lillebror bad att få med sig den såsrest som han – trots ett tappert försök – inte orkade äta upp direkt ur skålen. Jag misstänker att han kommer använda det som högoktanigt pre-tentaknark framöver.
Sötsalt kolasås med rosmarin
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4-6
Tid: 10 minuter
Testa gärna till ugnsstekta äpplen och vaniljglass.
- 2 msk honung
- 1 dl grädde
- 1 tsk vaniljsocker (gärna hemgjort)
- 1/2 tsk torkad rosmarin
- 1 nypa flingsalt
- 6 msk strösocker
- 1 tsk pressad citron
- 25 g smör
- Blanda honung, grädde, vaniljsocker, rosmarin och flingsalt i en kastrull. Ge allt ett uppkok och ställ åt sidan.
- Ta fram en annan kastrull och smält socker och citronsaft till en guldgul karamell. Vispa inte, utan skaka bara kastrullen lätt, annars kristalliserar sig sockret gärna.
- Rör ned den heta gräddblandningen lite i taget i karamellen och ge allt ett uppkok. Låt koka tills temperaturen är ca 110 grader. Bör ta en eller två minuter på sin höjd – det brukar gå bra att chansa.
- Ta kastrullen av värmen och rör ned smöret tills det smält ned i såsen. Låt svalna.
Kommentarer
10 svar till ”Supersött för sådana som egentligen inte gillar sött”
Låter som en mycket god kolasås! Den måste jag testa…! Middag nån helg? Kram
Fantastiskt!
Älskar verkligen kombon av kola och rosmarin. och den där lilla kryddningen med honung låter underbar.
Och du snodde bara ihop ett sånt här mästerverk?
Lisa: Kola och rosmarin var faktiskt a marriage made in heaven.
Peter: Jag gick på citodon när detta tillagades. Gudomlig inspiration? Eller bara the munchies?
Ha, ha inte tusan har då jag fått såna vibbar när jag gått på citodon.
Rosmarin och kola mmm…. jag ser en blivande pralin som måste testas :-)
Jag har en stark misstanke om att jag använder citodonet som en täckmantel för alla möjliga excesser. Kodeinet made me do it, liksom!
Och jag som inte heller gillar sött, nu trillade jag dit. Inte så konstigt kanske, jag brukar göra en crème brûlè med rosmarin och den går inte heller av för hackor..
Vi får verkligen hoppas att din bror inte ställde kolasåsen på fel hylla i kylskåpet så pappan min slukade i sig den! :D
Kram på er!
Stina, jag tror han åt upp den redan på bussen hem. Det skulle iaf inte förvånat mig. Det finns ingen botten i den killen…