Hettan och grönskan och de första kantarellerna till trots: jag har återigen börjat krafsa i mitt outtömliga förråd av torkad svamp. Det finns frågor som måste besvaras, kunskap som måste friläggas och spridas. I detta nu står inte mindre än sex skålar med svampsoppa och svalnar i köket inför en provsmakning senare ikväll. Det är inte utan att jag känner mig lite ivrig. Det var så länge sedan. Så småningom får ni veta allt.
Uti enebacken står kantarellerna som pappspikar, ännu just inte mycket till att plocka men jag slår mina lovar runt dem och slår snart till. Det har sett riktigt lovande ut på väderfronten för den som gillar sommarsvamp. Kantareller, vitspröding, champinjoner, nejlikbroskskivling, har jag glömt något? Prologen med vårmusseron blev kort, den var egentligen aldrig plockmogen mer än nån vecka i mina trakter, men så smått drar nu den riktiga svampsäsongen igång.
Det är nästan med lite fasa jag säger det. För jag vet hur det brukar bli när vansinnet tar fart. Det finns aldrig tillräckligt med helger, och de som finns är aldrig långa nog. Det stilla strosandet efter kantareller längs traktorspår och i gräsiga gläntor som inleder säsongen blir snart till ett frustrerat skördande. Svamptorken dras igång och ges ingen vila förrän en bit in i november. De redan fyllda skåpen skall proppas ännu fullare. För vad skulle jag göra om svampen tog slut i vinter! Det kan hända!
Med stirrig blick, gårdagens barr i tjocktröjan och med håret på ända drar jag till skogs för nästa fix. Lyckliga ni som inte grips av galenskapen!
Kommentarer
12 svar till ”Svampen vänder åter, och jag vänder åter till svampen”
Jag ger ju bort min, dum som jag är. Den enda egenskap jag äger som är mer uttalad än min samlarinstinkt är min generositet. Går någon ifrån mitt hem utan något ätligt gör det ont. Jag var nästan på väg att skicka chokladglass med paretcfrån Uppsala som gästade oss nyss.
Och som vanligt: Så vackert skrivet!
Svamprapport från öster Eskilstuna.
Supertorrt början juni.
Hittade tre kantareller igår(säsongsmässigt tidigste plockade någonsin), men trots +30mm regn midsommarveckan återigen torrt i markerna.
Vi behöver massor med regn inom kort för att överhuvud taget få några sommarkantareller och Karl Johan.
Jag försöker verkligen att ge bort, men hittar antingen ingen som vill ha eller nån som är värdig mina gåfvor.
Vallaskogen kanske är ett unikum, men här ser det bra ut för sommarsvampen. Än så länge…
Och så härligt med lite oväntade resultat, som skall verifieras i ett nästan lika stort experiment i morgon!
Det allra bästa man kan göra för att just undvika det tråkiga “skördandet” är ju att ständigt försöka gå i nya okända marker, och inte gå tillbaka till kända svampställen. Det är bara att leta upp så stora skogsområden man kan finna på kartan och ge sig rakt ut.
Kurt: Har du någonsin stött på det maximala plockstället för svart trumpetsvamp alt trattkantareller?
Då skulle du förstå vad “frustrerande skördande” innebär. Speciellt om det gäller trumpetsvamp i hasselskogen och myggmiljarderna omsvärmar dig.
Kurt: det är förstås det mest spännande. Men det svider vid tanken på att lämna kända svampställen i fred…jag är för svag!
Jag har hittat så mycket rödgul trumpetsvamp att jag inte hade plats att bära hem allt och jag har många gånger rensat svamp i allt för många timmar, men kommer svampen från ett nytt ställe så är det ändå mycket lättare att släpa hem stora mängder.
Ännu en serie experiment med torkad svamp genomförda. Resultaten var både förväntade och förvånande. Snart på bloggen.
Det är för torrt här hos oss! Har hittat mycket smått, mest kantareller men de behöver mer regn. Man vet att det är riktigt illa när man börjar överväga sina möjligheter att släpa med sig vatten ut i skogen för att vattna sina bästa ställen. Jag är besatt av svampplockning!
Birgitta, här på bloggen finns många svamptokar, vi förstår dig fullt ut!