Jag träffade den första i köket redan 16 januari. Nu har jag minst tre upptrampade stigar. Häromdagen klev den första över tröskeln in till barnens rum. Min treårige son var helt exalterad och rapporterar sedan dess glatt varje nytt fynd. Svartmyror (Lasius niger) är nämligen en pest med många dimensioner – en superorganism – som tydligen inte ens drar sig för att verka genom barnen.
Det är främst köket som är drabbat. Öppnar man skafferidörren ser man rader av vandrande prickar på väg mot sockret och sirapsflaskan. Får man kontroll över den situationen hittar man dem istället i avfallspåsen. De verkar finnas överallt.
Jag inser att jag kanske kämpar mot något större än jag själv. Därför intar jag en respektfull hållning, ungefär som Richard Widmark i rollen som flyggeneral i “The Swarm”, en av 70-talets många bi-filmer (denna numera så sorgligt avsomnade skräckgenre). Jag betraktar min fiende, vem han än vara månde, som min intellektuella jämlike. Allt annat är misstag som kan få fruktansvärda konsekvenser.
Att relatera till biskräckisar är inte helt utanför ämnet. Svartmyrorna är liksom sina släktingar humlor, getingar och bin sociala steklar. Det innebär i korthet att de har samhällen som kan liknas vid våra och också lider av genusproblematik. Fast här står en ensam gynnad dam mot en hord arbetande kvinnor, medan männen bara tillåts delta när det är dags för parning. Hos myrorna bildas under sommaren ystra svärmar av flygmyror, bevingade honor och hannar. Parning sker och drottningen söker sig ofta under en sten eller platta för att bilda ett nytt samhälle, medan fadern tynar bort med sina nyss avbrutna vingar. End of fun.
Det dröjde till 60-talet innan vi förstod hur samhällena fungerade. Föder drottningen befruktade ägg utvecklas arbetare, dvs. honor med ofunktionella könsdelar, ofta i form av en gadd som de kan försvara samhället med. Låter hon obefruktade ägg med bara hälften av generna utvecklas blir det hannar. Och en myrdrottning kan leva i åratal och lägga tusentals ägg som måste tas omhand. Hon dirigerar sina arbetarbrigader med doftämnen. En superorganism är född.
Att bära med sig alla anlag från sin nyligen hädangångna pappa men bara hälften från mamma innebär säkert problem. Det gör dem mer släkt med varandra än med sin egen mamma. Woody Allen greps av deras livssituation och berör den bristande individualiteten i sin “Ant Movie”. Man kan nästan ana ett tröstätande i deras frenetiska jakt på sötsaker att bära hem från köket till en mamma som aldrig är nöjd.
Erövringen underlättas av de doftspår de lägger ut längs vandringen. Dessa lagom lättflyktiga föreningar är ytterst findoserade, effektiva och långlivade. Har spanarna väl hittat något, rekryteras snabbt mängder av systrar. Och det kan inte krävas mycket för att snacket ska gå. Häromdagen hittade vi ett helt gäng under tvätthögen i vår helt nystädade tvättstuga en trappa ner.
Mina försök att förvilla dem genom att spreja bort doftspåren tycks ha varit verkningslösa, men det finns andra metoder att få kontroll. Förhållningsorder jag ofta stött på förordar ungefär följande: håll efter saftspill och sockerrester, identifiera stigarna och följ dem ut från huset via öppningar eller sprickor i fasaden, följ rabatter och lokalisera kolonierna under stenplattor eller liknande och bekämpa dem.
Detta borde jag kunna fullfölja i min villaträdgård. Men hur lätt är det om man bor fem trappor upp i en lägenhet? Jag har också själv träffat på dem vid kaffeautomaten på våning nio vid mitt arbetsrum. Bekämpningsfirmor drar istället nytta av deras förkärlek för sötsaker och placerar ut små hygieniska”stationer med preparerade sockerbeten som bärs hem och sakta stillar aktiviteten i kolonin.
Min tvååriga dotter tjatade bekymrat förra veckan flera kvällar i rad vid läggdags att hon var jädd och att jag måste ta bort myjojna. Men superorganismen äter sig in i familjegemenskapen. I morse förföljde och hälsade min dotter istället glatt på en medsyster i badrummet. Det börjar bli dags att göra något åt dem, innan båda barnen gått över till deras sida.
Har du egna myrkrypningar att rapportera om och hejdlösa myranekdoter du vill dela med dig av? Delta i vår myrdiskussion!