Och nu ett sista tapasrecept innan jag återgår till fredagskvällens obligatoriska lättja. Papas arrugadas kräver knappast någon närmare presentation för de typ 57 procent av sveriges befolkning som häckade på Kanarieöarna på vinterhalvåret innan thailand upptäcktes. För er andra är det en ruggigt god rätt som bara består av potatis och sås. Men potatisen är kokt i kallsupssalt vatten och såsen har rejäl sting utan att vara jobbig.
Magnus, som verkligen inte fattat poängen med potatis, tyckte det var det godaste han ätit sedan sommarens första färskpotatis och har frivilligt förklarat sig villig att äta resten till middag i morgon. Det är knölmagi, det!
(Och om jag alltid tjatar om Magnus reaktion på maten beror det på att han är så mycket mer kräsen än jag. Och på att jag, mot hans vilja, gillar att göra honom delaktig i bloggen.)
Papas arrugadas con mojo rojo
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4-6 som tapas
Tid: 45 minuter
Man behöver inte åka till Kanarieöarna för att äta det här. Det smakar minst lika bra i novemberrusket på Munsö.
- 1 kg småpotatis
- 1liter vatten
- 2 msk grovsalt
- mojo rojo:
- 1 paprika
- 2 vitlöksklyftor
- 1/2 tsk salt
- 2 tsk spiskummin
- 1 spansk peppar
- 2 msk vitvinsvinäger
- 1 dl olivolja
- Sätt ugnen på 250 grader. Dela paprikan, kärna ur den och olja in den med lite olivolja. Lägg den i en ugnsfast form och rosta den ca 20 minuter eller tills skalet börjar svartna. Lägg den heta paprikan i en plastpåse och låt svalna i kylen så länge.
- Borsta potatisen. Koka upp vattnet och saltet. Släng i potatisen som nu kommer att flyta som värsta döda havet-badarna. Koka dem mjuka. Häll av nästan allt vatten (spara typ 2 matskedar), ställ potatiskastrullen på eftervärmen på plattan och låt den sista saltlagen ånga in under omrörning.
- Gör mojo rojo: Skala paprikan. Mortla (mixa blir inte alls lika bra!) vitlök, chili, salt, spiskummin och paprikan till en jämn gucka. Blanda ned vinäger och olja. Smaka av med mer salt om det behövs – tänk på att potatisen har rejäl sälta.
- Antingen kan man göra mojo rojon i förväg och servera direkt till den nykokta potatisen, men godare ändå blir det om man låter den saltkokta potatisen svalna något och sedan ugnsbakar den i 20 minuter i 225 graders ugnsvärme.
Kommentarer
12 svar till ”Tapas #6: papas arrugadas con mojo rojo”
Gillar också den mojon (som jag har för mig heter mojo picón) Min mamma läste spanska på universitetet på Teneriffa på 60-talet och brukade göra en grym mojo. Hon gjorde även en mojo verde med färsk koriander som inte gick av för hackor…
Jo, det kan nog stämma att det ligger närmare mojo picón än mojo rojo, men alla de där gränserna känns så flytande att jag struntar i dem. :)
Och läsa spanska på teneriffa: vinner jag på harry boy idag lovar jag att det är det jag kommer göra först!
Gitto, din blogg är så bra, vare sig det är en vanlig tråk-tisdag eller som nu, en lite vindränkt fredagskväll när ungarna borstar tänderna och snart ska lägga sig och mannen och jag har helt andra planer…
Imorgon skall jag göra Magnus kyckling. Och stekt fläskkotlett för den i familjen som är kycklinghatare.
Jag visade receptet på setas con ajo för min 13-åring (som läser spanska i skolan, jag kan absolut inte ett ord), och han bestämde på stående fot att DET ska vi göra på jullovet och att vi även ska ha en frasig baguette att doppa i ” det där grejset runt om”. Han växer och växer och är ständigt hungrig och kommer ofta med hungerinspirerade snilleblixtar. Han uppfann en macka i somras: en ciabatta med ganska mycket smör, klippt gräslök, skivad tomat, basilikablad. Till det ett (eller tre) glas hemgjord citrondricka. Jag tycker han har utvecklats sen förra vinterns favoritmellis: 4 små polarkakor, ost, ketchup, kör i micron 2 minuter, till det 1 liter mjölk.
Det är något magiskt med söner i tidiga tonåren – långa och sparrisaktiga, brölande målbrottsröster, enorma fötter, deospray så man får andningsbesvär och så denna ständiga aptit. Aldrig är det så tacksamt att laga mat som till en vilt växande, fotbollstränande tonnis. Jag hoppas du får uppleva det en dag :-)
Kram på dig!
Bra att du påminner om papas arrugadas och mojo rojo Gitto, det är verkligen en suverän grej.
Jag jobbade i Las Palmas ett år på åttiotalet och minns när jag första gången smakade denna rätt på ett litet sunkigt hak i gamla stan (långt från turistkvarteren där restaurangerna serverade köttbullar med lingonsylt eller degig schnitzel). Gick dit många fler gånger sedan och tog dit alla jag gillade för att äta potatis.
Hazelnut: Tack för allt beröm, det värmer när man just blivit påhoppad som snobb för att man rekommenderar bra chorizo och bra torr cider.
Och tonårssöner… Jag har fyra yngre bröder som jag har sett göra massiva matraider mot kylen och jag håller med om att det är roligt!
Anna S: Det låter härligt! Jag skulle faktiskt vilja åka till Kanarieöarna, har inte varit där sen jag var en tvärhand hög och då åt jag antagligen just köttbullar.
Dräggel, dräggel, dina tapas låter bara FÖR goda!
Tycker fröken Dill
Papas arrugadas är inte lätt att undgå på kanarieöarna, men det smakar inte riktigt lika gott över allt. Någon gårng har jag gjort det själv och jag har för mg att jag hade en liten bit bröd i såsen för att binda ihop den. Förresten så har jag ätit denna rätt i Colombia också, men jag tror inte den hör till vardagsmaten där. Den har säkert kommit dit med kanariska immigranter. Nu längtar jag till Kanarieöarna, tack för inlägget!
Eftersom jag aldrig häckat vare sig på kanarieöarna eller thailand så är det uppenbart mycket jag missat.
Jag var på kanarieöarna när jag var fem senast. Har aldrig varit i thailand. Resor är överskattat, maten kan man ju äta ändå.
Exakt, så tycker jag också! :)
Kom på en tilläggsgrej om papas arrugadas: Det är viktigt att potatisen inte är mjäll nypotatis, då går sältan igenom skalet och det hela smakar blä. Lite höstlig kan den vara så skalet tjocknat, eller så använder man den kanariska/cypriotiska färskpotatisen på våren som inte släpper igenom saltet (den är då jag brukar göra arrugadas, för då blir de allra godast).
Tack, det visste jag inte. Men nu när du säger det låter det alldeles logiskt!