Som taget ur en disney-film eller meningslöst dödande? Jag begav mig till Valencia med Ferdinand i bakhuvudet och inställningen att tjur fäktning är just det, ett meningslöst dödande.
Att disney inte gör en speciellt verklighetstrogen tolkning av fenomenet hade jag räknat ut på förhand, matadoren kommer ju inte alls ut sist på arenan, han kommer ju före både banderilliererna och pikadorerna. Men såväl banderilliererna som pikadorerna är precis lika fega som på julafton medan matadoren i vissa fall faktiskt har en stor portion pondus. Under sina bästa stunder är matadorens kamp öga mot öga med en tjur på ett drygt halvt ton en uppvisning i vacker stroppig Michael Jackson-inspirerad (tvärtom kanske) koreografi och stundtals även i mod. Det är ett stycke spansk kultur och jag finner det stundtals tilltalande.
Nu handlar det inte om en duell på någorlunda lika villkor, det jag ogillade starkast var det schemalagda systematiska försvagandet av tjuren innan matadoren slutligen bytte till rött skynke för slutlig “duell”. Pikadorerna sitter högt på väl skyddade hästar och kan utan fara sticka inte en smal, stilig pik utan något som mer liknade en båtstake i tjuren. Sedan är det bandillierärna som märker tjuren med små spikförsedda vippor med samma namn. Så det är en tjur avtappad på såväl energi som blod som slutligen står mot matadoren när dennes armé av fega kumpaner lämnat banan.
Det sagt så tycker jag inte tjurfäktning är mer meningslöst dödande än de dagliga industrialiserade massakrer som utförs varje dag för att vi ska ha kött på bordet. Med största sannolikhet har en stor majoritet av de djuren ett betydligt sämre liv än vad tjurfäktningstjurarna har. Tjurarna dödas offentligt och de får leva sina sista tio minuter med hug i ryggen, men jämför du det med hur det genomsnittliga köttdjuret lever från födseln tror jag tjuren kan känna sig relativt nöjd.
Att dödandet är offentligt är mer positivit än negativt, något vi kanske borde införa i Sverige där många går runt i en bubbla av tron att kött inte har något samband med ett levande djur. En mer verklighetstrogen bild av sambanden torde resultera i ett mer hälsosamt perspektiv på köttkonsumtion. Naturligtvis tas köttet från fäktningsoffren tillvara på.
Kommentarer
13 svar till ”Tjuren Ferdinand har fått ett svärd i nacken”
Är det verkligen så, att inte nog med att de systematiskt försvagar tjuren UNDER tjurfäktningen, så de gör det dagarna innan? Genom att förvägras inta vätska, föda och vistas i ett mörklagt bås alternativt smörja in ögonen med diverse vätskor för att förlora syn? Hornen filas ner för att missbedöma avstånd till matadoren? Vissa påstår att tjurarna faktiskt får lov att inta vätska, men med flera kilo sulfat.
Om det skulle innebära att göra dödandet till konstform. En konstform där en individ, halvt lemlästad dödas under vidriga former, för att man skulle få äta kött, då skulle jag nog inte äta kött. Men en sak har ju tjuren gemensamt med slaktgrisar osv: den kan inte fly.
Kan inte låta bli att gilla när det ser ut lite så här: http://www.youtube.com/watch?v=o_fcYvE9lj0
// Ordförande Tjurens vänner
Om det skulle vara så är det givetvis en helt annan femma, men jag är lite skeptisk. Källa? Tjurarna som används till tjurfäktning är väldigt dyra och när tjurarna gör ett slött intryck på arenan är det en stor skam för uppfödaren.
Jag tycker inte om varken plågandet eller dödandet, roligast vore ju om han tjuren bara får springa runt och jaga matadorer och sedan fara hem till sig.
Men jag är relativt övertygad om att det genomsnittliga slaktdjuret har det betydligt sämre än tjurfäktningstjurarna. Billigt kött är ett betydligt större djurrättsligt problem.
Mja, nu tycker jag du är lite ute och cyklar med relativismen… Att tjurarna på tjurfäktningen kanske eller kanske inte har det bättre eller sämre än slaktdjur rättfärdigar i alla fall inte i min bok underhållningsvåld, vilket väl tjurfäktning ändå måste beskrivas om. Och att det ena problemet (djurindustrin) är ett större problem än det andra (tjurfäktningen är som jag förstått det en hotad konstart eftersom få yngre spanjorer är intresserade) är väl knappast något försvar. Om inte annat är det en klen tröst för de tjurar som dör en långdragen och plågsam död.
Och resonemanget om att det offentliga dödandet skulle leda till ökad respekt för djuren – och ett hälsosam syn på köttkonsumtionen – tja, det köper jag inte alls. Mig veterligen har spanjorer ungefär samma industriella syn på köttboskap som alla andra land: profiten styr. En parallell: gladiatorerna i Colloseum var visserligen hyllade av sin samtid, men det hindrade inte att det njöts av att se dem slitas i bitar. Och inte fick det väl folk att hysa mer respekt för sina medmänniskor, direkt.
“Om det skulle vara så är det givetvis en helt annan femma, men jag är lite skeptisk. Källa?”
Nej jag frågade faktiskt, för det är rykten jag har hört. Och jag tar det inte för otroligt. För tjura är oerhört starka och snabba varelser. Som i videon jag länkade. Det som hände där borde inte vara ett undantag utan snarare praxis om inte djuret försvagades taktiskt så som det gör.
Men annnars håller jag med Norbert Bilbeny från Barcelonas universitet som i en insändare till La Vanguardia 2004 skrev:
“culture is the cultivation of humanity and has a constructive meaning. Culture is all we can recommend to a child or to those who don’t know. Bullfighting, on the contrary, is not and cannot be recommended. It is a degrading demonstration and has nothing of cultural. If bullfighting is conserved it is by contagion, because parents take their children to bullfights, nothing else. If bullfighting was culture, paedophilia would also be culture for the love of children, or boxing, or cock fights”.”
// Ordförande
Robin, jag läste igenom min kommentar nu och insåg att den låter lite hätsk. Det var inte meningen. No hard feelings?
Jag har sett sex tjurar möta döden, ingen av dem var väsentligt mindre energisk än den tjuren som syns i filmen. Det är farligt med tjurfäktning, små misstag kan vara ödesdigra. Men jag tror försvagningen som sker på arenan är fullt tillräcklig, tjuren möter som sagt en hel flock fegisar innan han ställs ensam mot matadoren.
Jag tycker jämförelsen med pedofili som kärlek till barn är smaklös. Tjurfäkting är en del av spansk kulturen, det finns magazine, det visas på tv, det finns rankinglistor, de bästa tjurfäktarna är kändisar och det är djupt rotad i många spanjorers medvetande. Det är ritualerna, koegrafin och modet, inte bara själva dödandet.
Jag tycker inte heller om att tjurarna får lida och dör, i synnerhet om det är sant att det är en dagslång och inte 20 minuter lång process.
Jag står fortsatt för att svensken i allmänhet har en sjuklig syn på kött och var det kommer ifrån. Att fokusera på tjurfäktningen är bekvämt så kan vi fortsätta frossa i billigt fläsk från grisar som misshandlats från födseln. Offentligheten är positiv, här ser vi i alla fall vad det handlar om.
Slutligen kära Gitto känner jag att det kanske har blivit en liten spänning mellan oss. Jag kan vara lite burdus och oeftertänksam i mitt uttryckssätt ibland, men det ska inte misstolkas för fientlighet. Jag söker inte alltid konflikt, bara ibland, och när jag gör det är det för att jag älskar konflikter, det är genom dem man kommer framåt! Du är varmt välkommen att vara brysk, hård, elak, eller nedlåtande gentemot mig, jag kommer inte ta det personligt. Din blogg är en av mycket få jag läser regelbundet så jag skulle tycka det vore otroligt synd om du missförstår mitt uttryckssätt.
“Jag tycker jämförelsen med pedofili som kärlek till barn är smaklös. Tjurfäkting är en del av spansk kulturen, det finns magazine, det visas på tv, det finns rankinglistor, de bästa tjurfäktarna är kändisar och det är djupt rotad i många spanjorers medvetande. Det är ritualerna, koegrafin och modet, inte bara själva dödandet.”
Jag tycker inte den jämförelsen är smaklös, kanske något hård, men den ger en skarp bild av läget. Både barn och tjurar är försvarslösa i de tvås respektive utsatthet. Och att sätta hela detta i relativitet till att det är en del av kulturen tycker jag är lite mer smaklöst.
Vad jag menar är att samhällen och kulturer har ändrats över tid, och tjurfäktning kommer snart inte längre vara del av det spanska samhället eller den “spanska kulturen” längre. Precis som tjurfäktning inte längre är det i Grekland, i Libanon eller på Malta. Tjurfäktning var en av aristokratin återuppväckt sport, till häst. Ansvarlöst tyckte Felipe V, ett dåligt föredöme för folket, men folket hann i sin dumdristighet före. Precis som skåningarna var dumma nog att härma danskarna och återinförde tungrots-R, vilket gjort det lättare för skåningen att uttala franska än engelska ord. Precis när England blev högstatusland i början av 1900-talet.
Precis som vi under några hundratals år utövade häxjakt och britterna rävjakt så utövar ett fåtal spanjorer idag tjurfäktning. Eller långt lidande ritualslakt inför publik.
Faktum är att över 72% av spanjorerna, 80% av katalanerna har noll intresse av tjurfäktning. 73% av fransmännen är totalt emot tjurfäktning. (Gallup).
Det är synd att besökare i landet leds att tro att detta är del av spanjorernas vardag, något som man helt enkelt gör på söndagar. Visst är det några spanjorers vardag, och ett smidigt sätt att tjäna pengar på turister. Men det är inte hela sanningen. Så länge folk bojkottar dessa events så slipper vi dem, och det är min förhoppning.
“Jag står fortsatt för att svensken i allmänhet har en sjuklig syn på kött och var det kommer ifrån. Att fokusera på tjurfäktningen är bekvämt så kan vi fortsätta frossa i billigt fläsk från grisar som misshandlats från födseln. Offentligheten är positiv, här ser vi i alla fall vad det handlar om.”
Håller absolut med dig, och det är synd att människan som haft tusentals på år sig att lära att både häxor, rävar, vargar, grisar och tjurar är tänkande varelser med känslor. Om det kompromissas med välfärd när det gäller människor, varför ska samma sak inte gälla för djur? För att det är gott. För att vi gillar lukten av blod och det är kul och spännande att se tjurar spetsas med spjut på söndags eftermiddag, istället för att gå och se hur grannens grisar har det ställt
. Så jag håller med dig om att det är synd om skam, både om tjurar, grisar och vissa människor, men att tjurfäktning och dess “offentlighet” skulle vara positiv när det gäller människans inställning till köttet. Det köper jag inte, och där håller jag med Margit (men inga hard feelings härifrån heller).
Ps. Att Hitler var vegetarian är väldigt omtvistat, men han har påstått att han inte åt kött pga. ett besök i ett slakthus. Man börjar fundera lite, med tanke på vad Hitler gjorde människor. Men när det gällde grisar var han väldigt blödig.
// Ordförande Agnostikerna
Robin: Oj, nu blev det konstigt här, ditt uttryckssätt har jag inget emot! Det var bara min eget uttryckssätt jag reagerade på eftersom jag insåg att jag lät väl grinigt, och så vill jag helst inte uppfattas eftersom jag är en rätt glad prick. :)
Gitto: Strålande, strålande. Jag ville bara försäkra mig om de senaste veckornas upprepade inslag av polemik togs på rätt sätt från båda sidor. Det finns så mycket konflikrädda människor. Att du verkar vara en väldigt gladogrinig prick är precis den uppfattningen jag fått av dig.
Vill återigen tydliggöra att jag inte tycker om allt vad pikar, svärd och pilar heter i tjurfäktningen.
Vad som ska klassas som kultur beror ju på vad man lägger i begreppet. Alla spanjorer har en relation till tjurfäktning, en minoritet tycker om det, Juan Carlos syns då och då på arenorna. I Valencia har man nu tjurfäktningar 20 dagar på rad som en del av vårvälkomnandet, och det är inte inför tomma arenor. Begreppsdiskussioner tycker jag är ointressanta.
Även om jag INTE försvarar dödandet så tycker jag fortfarande människors, i både Sverige och i Spanien, hårda dömande av HELA tjurfäktningsproceduren är att flytta fokus från de massakrerna de själva kräver eftersom en fläskfilé inte får kosta mer än en hundralapp. Det friar inte tjurfäktningen men det är dubbelmoral och jag håller varje svensk som hurrar åt svinbillig gris som värre än den fegaste av pikadorer.
Eftersom du drog in Hitler i debatten, han försökte ju i alla fall utrota sina offer i en generation, vi föder ständigt upp nya genrationer för att få ge dem är förjävligt liv och slakta dem. Vi har SKAPAT en ras bara för att få plåga och äta upp dem.
Jag har inte alls uppfattat dödandet som tjurfäktningens största lockelse, snarare uppvisningen i mod och attityd som tjurfäktaren och hans kumpaner ska ge föreställning av.
Tjurfäktning står på min lista över saker att uppleva. En lagom fegmachogrej för en som inte vågar utsätta sig själv för fara.
Har lyckats missa säsongen i Spanien flera gånger. I sydvästra Frankrike finns den bästa tjurfäktningen i Vic-Fezensac. Var i närheten när den stora festivalen i den lilla staden gick av stapeln. Glad i hågen körde jag dit. Redan flera kilometer innan stadsgränsen var det stopp. En folkfest som får Kiviks Marknad att framstå som en glest besökt högmässa.
“Vi har SKAPAT en ras bara för att få plåga och äta upp dem.”
Toro bravon sägs ju vara uppfödd för just ändamålet tjurfäktning? Eller är jag ute och cyklar?
(Så Hitler kanske passade in här?).
// Ordförande
Säkerligen är det så, men alla fina värderingar som mynnar ut i att tjurfäktning är förkastligt är puts väck när vi avslutat vårt arga påhopp på spanjorerna och går till ICA för att köpa middag.
Det bor små nazister i de flesta av oss. Jag blev kallad “Adolf Hitler” av chefen i festivaltält i somras, det hade emmellertid inte så mycket att göra med att jag vi krängde ut hundratals kilo moraliskt tveksamt kött (visst är det kul att det finns 75%ig kyckling?).