En gång hemmagjord tonic.
Alltid hemmagjord tonic.
Tonicens historia börjar redan på 1600-talet. Den nobla hustrun till den spanske ställföreträdande kungen i Peru, grevinnan av Chinchon, blev 1638 svårt sjuk i malaria. Hennes make vände sig till indianerna i ett desperat försök att bota sin sjuka hustru. De generösa indianerna kokte ett för dem välbeprövat elexir bestående av bark från quiquinaträdet. Medikamentet fungerade alldeles utmärkt och snart var grevinnan på benen igen och kunde återigen plåga sina undersåtar i stor stil. Spanjorerna kom sedan att hedra grevinnan av Chinchon genom att ge det peruanska trädet ett nytt namn – cinchona. Ja, de stavade fel, och i det dyslektiska brådrasket passade de även på att att slå ihjäl indianerna, ta deras guld och kolonisera deras land.
200 år senare var andra kolonisatörer i farten – britterna. Malariamyggen var på hugget även här och tvingade de brittiska soldaterna till mången stadiga klunkar av cinchonadrycken. Några förfriskningsvilliga malariamotståndare kom dock på att om man stjälpte socker, sodavatten och gin i medicinen så blev man både full och frisk. Två flugor i en smäll. Och istället för att ta sin medicin till frukost, kunde man nu avnjuta den under cocktail hour. Gin och Tonic, GTn, var nu född och skulle komma att bli den dominerande drinken i det brittiska imperiet. Och visst, den har väl gått segrande ur många barer även utanför imperiet.
Barken importerades sedan i enorma volymer. Peruanerna hade dock satt exportförbud på de åtrådda cinchonafröna, så det blev inget planterat utanför Sydamerika. Inte förrän Charles Ledge 1862 lyckades smuggla ut några frön. Dessa såldes snabbt som ögat till den holländska regeringen och plötsligt stod halva Java i cinchonablom. Efter andra världskriget blev det svårt att skrapa bark från de indonesiska träden, och samtidigt blev det mycket populärt att börja framställa både de ena och andra godsakerna på syntetisk väg. Vips var det äkta, genuina utbytt mot motvilligt ihoptotade molekyler.
Nu ska vi tillbaka till sanningen, en äkta tonic.
Det var nog ett år sen jag första gången hörde talas om att man kunde koka sin egen tonic. Recept finns det gott om om man googlar en stund. Kinabark (cinchonabark) är svårare. Någon gång i september kom jag på att jag skulle ge min svåger Martin ett GT-kit i julklapp. Jag ägnade två månader åt kinabarksjakten och var i kontakt med varenda kryddhandlare norr om Düsseldorf innan jag till slut hittade mitt guld. Lösningen fanns på femtiosjätte sidan efter en sökning på danska Google – Specialkøbmanden. Tyvärr var inte barken i pulverform, utan i småbitar, så man fick slita en smula i pulveriseringsprocessen. Det var det värt.
Hur smakar då hemmagjort GT? Alldeles, alldeles underbart! Tro mig. Det luktar inget vidare när man gör själva koket, men när det har svalnat och man monterat sin cocktail så är det fantastiskt. Man känner tydligt igen bitterheten och tonerna från “vanlig” tonic, men man har även en hel sommaräng och mormors kryddskafferi som pockar på uppmärksamhet. Smaken är otroligt mycket mer komplex, med kanel, kryddpeppar, sommarblommor, honung, apelsin, citroner och beska. Aromerna är genuint äkta. Man kan med lätthet drömma sig bort till en lägereld i den indiska djungeln efter en strapatsrik tigerjakt där bärarna står och hackar i de medhavda isblocken för att kunna servera svala drinkar till de utmattade jägarna. Eller till en lat söndagseftermiddag där man sitter och småpratar men några unga damer till tonerna av den pågående cricketmatchen mellan officerare och indier. En sval klunk och stulen kyss.
Nästa gång du är i København så är det en tur till købmanden som gäller.
Så här gör du får att få ca 7 dl tonic, som räcker till 35 undersköna GTs.
Tonic
- 5 dl vatten
- 6 cl kinabarkspulver
- 1/4 dl citronsyra
- 1/2 apelsin (rivet skal och juice)
- 1/2 lime (rivet skal och juice)
- 1/2 citron (rivet skal och juice)
- 1 dl hackat citrongräs
- 1/2 tsk stött kryddpeppar
- 1 nypa grovt salt
- Agavesirap (3/4 dl per deciliter vätska från koket)
- Blanda alla ingredienser utom agavesirap i en kastrull.
- Koka upp.
- Sänk temperaturen och låt sjuda svagt i 20 minuter.
- Sila genom en silduk.
- Blanda i 3/4 dl agavesirap per deciliter vätska från koket.
- Värm tills sirapen löst sig helt.
- Låt tonicen svalna.
- Häll sedan din tonic i lämplig flaska eller burk.
Vi vet inte riktigt hur länge den håller sig fräsch. Vi dricker upp den så fort. Skulle dock tro att den håller i flera veckor, gissningsvis månader, om man förvarar den kallt. Kemisterna säger dessutom att en skvätt vodka förlänger livet på den lille kamraten.
För att sedan bygga din Gin och Tonic så är det bara att prova sig fram tills du hittar en angenäm smak. Vissa recept säger 2 cl tonic, 4 cl gin och 6 cl sodavatten.
Tockasvansen säger så här:
Gin och Tonic
- 2 cl tonic
- 5 cl gin (gärna Bombay Sapphire)
- 6 cl sodavatten
Blanda tonic och gin i ett Old Fashioned-glas. Fyll nästan upp till bredden med is. Häll försiktigt på sodavatten. Du vill behålla så mycket kolsyra som möjligt. Garnera med en limeskiva. Njut i din ensamhet. Här behövs inget sällskap. Detta är en fantastisk skapelse.
Skål!