Min gamla biologilärare Martti Alatalo läser min blogg. Jag är hedrad.
Ett enda råd kan jag ge till föräldrar: sätt era barn på Grennaskolans IB-program och se till att de läser biologi. De kommer få ett livslångt intresse för – och en gedigen kunskapsgrund i – biologi.
Martti är läraren som beodrade klassens killar att klä av sig allt utom kalsongerna och hoppa runt i skolans buskar för att samla de fästingar en elev behövde för sitt specialprojekt. Han skickade ut oss på en halvdag i Gränna för att räkna skatbon och därifrån uppskatta Grännas skatpopulation. Vi hittade inga, vilket förvånade Martti. Han hade ju själv sett flera. Men på Amalias café var det gissningsvis rätt ont om skator överhuvudtaget. Martti jagade mig runt hela skolan för att få tag på en av alla de där uppsatserna jag aldrig skrev och till slut stormade han in på en svensklektion, stövlade fram till mig, tappade mig på huvudet med en hoprullad plansch och tjöt triumferande “Got ya!”. Det var så genant att jag faktiskt skrev uppsatsen illa kvickt efter det.
Kort sagt, Martti är den mest hängivna och dedikerade lärare jag någonsin haft förmånen att studera för, även om jag måste varit den mest frustrerande sortens elev – överintelligent och underpresterande. Men han ensam står bakom att jag än idag kan hålla långa, lyriska och antagligen skittråkiga föreläsningar för Magnus om allt från fotosyntesen (den långa versionen, den som täcker en halv vägg om man ritar upp den) till recessiva alleler. Tack vare honom är biologihyllan alltid den jag går först till – och stannar längst vid – varje gång jag kommer till ett nytt bibliotek.
Jan Björklund borde komma på studiebesök på någon av Marttis lektioner. Det är inte fler förbud som behövs. Det är fler engagerade, intelligenta och medryckande lärare som räddar den svenska skolan.
Kommentarer
8 svar till ”Off topic: hyllningsblogg”
Vad bra att det lyfter fram bra exemplen på lärare och som vanligt så framkallar du bra bilder i mitt huvud när jag läser din text. Fnissade för mej själv när han fångade dej i klassrummet.
/Maria från Västerås
en sån lärare som jag drömmer om att bli. fast i engelska och svenska då. men det är nog ändå nästan samma sak. kanske.
Margit brukade sitta till höger från katedern sett, tillsammans med en pojke som hette(heter) Aria. De båda var alltid lika glada och alltid lika liberala med sina frågor, kommentarer och associationer (fria sådana). Katedern var av den gammaldags tunga sorten, med hel front, och vid åtminstone två tillfällen gav jag upp mitt undervisande uppdrag och kröp ner under katedern för att söka sinnesro.
Margit gick vidare mot nya utmaningar. Aria gick det inte så bra för. Han är jurist idag.
Martti: Jag lovar, jag har blivit nästan normal sedan dess. Eller bättre på att lägga band på mig i alla fall. Tonåringar ÄR ju störda rent hormoniellt.
Och att Aria är jurist visste jag. Men det upphör aldrig att förvåna mig. Jag trodde alltid att han skulle bli ledarskribent eller talkshow-värd.
Recessiva allener??
Tack vare googling vet jag nu lite mera.
Jag håller med dig Margit!
Martti var, och är antagligen fortfarande, den bäste läraren man kan tänka sig!
mitt otroliga fågelintresse föddes i det mörka djupet av en EE som Martti praktiskt taget (nåja, nästan) skrev åt mig! :)
jag tänkte ringa någon dag, men min röv är full av tummar… du vet hur det är.
Är det du Martti ? Från fältbiologerna i Tranemo ?
som inte gav sig innan han sett varenda fågel som finns ?!
Haha, tog precis studenten från IB på grennaskolan med martti som mentor. Letade efter en adress men hamnade här. Fantastisk lärare!