Häromdagen lämnade jag disken till dagen efter. Ren lathet låg bakom och det betalade sig i form av en hel här svartmyror som kalasade på en fläck matjessillspad. Uppskattningsvis 200 myror på en fläck stor som en assiett och säkert lika många till på promenad över väggkaklet.
Jag har ingen myrskräck alls. Jag tycker snarare att de är festliga. De ser så kavata ut där de går i sina myrstreck och överhuvudtaget är jag oerhört fascinerad av djur. Igår förföljde jag en förbannad ekorre genom sankmarken i säkert en halvtimme. Vår halvtama skata (den älskar kattmat och överbliven metmask) tröttnar jag aldrig att titta på. Djurskådning är bättre än tv!
Kanske handlar det om överdriven empatisk förmåga, men jag dödar inte gärna ens de minsta djur. Inte ens spindlar, och det är faktiskt inte främst för att jag är för feg för att gå tillräckligt nära (vem försöker jag lura? Det är just därför jag lägger ut spindeldödandet på entreprenad till mitt eget Blackwater aka Magnus). Det känns så elakt att döda något bara för att jag kan. Men svartmyrorna måste bort.
Det var alltså med sorg i hjärtat jag mosade de små sillälskande liven. Men jag insåg det omöjliga i att låta diskbänken bli deras nya allt-du-orkar-äta-buffé. Mos, mos, mos, mos. Varje myra gav ifrån sig ett litet knäpp! när de klämdes. Knäpp! knäpp! knäpp!
Alltså lokaliserade jag deras myrväg. Bakom kylskåpet verkade det som. Försök aldrig dra ut ett stort kylskåp själv, det gjorde jag och fick det nästan över mig. Men visst var det därifrån myrorna kom. Det fullkomligt vällde fram sillsugna myror i en golvglipa. Ha!
Jag glömde snabbt min respekt för myrors liv, letade fram myrpulvret och foff! Förödelse gick i dess spår. Vad det än är i myrpulvret skulle jag inte vilja äta det. Vid närmare eftertanke vill jag inte ha det i mitt kök överhuvudtaget. Men sedan dess har det varit helt myrfritt i köket.
Nu funderar jag på att testa myrmedlet på den hiskligt stora spindel som bor på utedasset. Den inverkar menligt på min matspjälkning, to say the least.
Kommentarer
2 svar till ”Massmord i köket”
Du ömhjärtatde kvinna:-)
Borde du inte göra en sockerbar åt de små
liven bakom utedasset? Kanske spindeln och myrorna startar krig, som du kan studera under
dass-stunder.
Det kan bli goda historier att förtäljas i framtiden
Jag har också svårt att döda djur överhuvudtaget… Igår tog jag in en trött humla och gav den honung tills den kunde flyga igen :D