Gitto skrev så fint om den tvekande våren för en tid sedan. Fast här i mina trakter har den inte direkt tvekat. Rätt vad det var sparkade nån upp dörren till våren på vid gavel, och där låg vi och blinkade mot ljuset, fullständigt tagna på sängen. Bara för några dagar sedan fick jag cykla över is på vägen till jobbet, nu är allt borta. Ytterkläderna är plötsligt alldeles för varma och idag tog jag till min stora förvåning en kvällspromenad med en lättklädd tvååring efter middagen. Inte frös vi inte, kvällsluften var nästan ljummen, och glassbilens tutande kändes inte längre som ett hån utan som ett förebud.
Det återstår ännu att se om vi har fått en turbovår. Definitionen på en sådan är att jag ser den första blåsippan, tussilagon och vitsippan inom en vecka. Jag räknar inte den lilla tuva tussilago jag såg i en rabatt invid en solbelyst trång passage mellan två hus på jobbet. Där råder nästan växthusklimat och snödroppar stack upp där fastän snöstormar fortfarande härjade. Soldopade tussilago räknas helt enkelt inte.
På kvällspromenaden såg jag att kirskålen redan börjat veckla ut sina skott, dessa späda små gröna solfjädrar som ogräsfarfar Roland Rittman säkert tar ett par kronor för, styck alltså. Många gillar kirskålen men jag undrar om det inte är i brist på primöralternativ; nässlorna har inte kommit upp än, murklorna dröjer och sparrisen kan man inte ens hoppas på än. Skotten har en smak som påminner om selleriblad lätt duschade med tvålvatten, och i ett inlägg jag skrev förra våren kom jag fram till att jag gillade dem bäst för sin ryggrad och sin munkänslas skull, till exempel i en caesarsallad. Men jag är öppen för förslag. Vad gör man bäst med skotten av kirskål? Toppar ni min sallad?
Promenaden fick ett ganska tvärt slut när jag efter fem sekunders tankeflykt fick se tvååringen testa hur vattentäta de fina vårskorna egentligen var, i en alltför lockande pöl av ankeldjupt smältvatten med en temperatur som minde om den vinter det kom ifrån. Vi fick gå hem på stubben, och tvååringen nynnade glassbilstrudelutten hela vägen hem och ända in i hallen. Tu-tu-tu-tu-tuuuu.
Snart kommer den. Vad kommer? Sommaren, dumbom.
Kommentarer
13 svar till ”Turbovår?”
Jag vill har kirskål NU!
Har drömt om denna märkliga grönsak sedan förra våren då alla bloggade om den till höger och vänster. Kanske inte du vet Peter, men kanske någon av alla smarta läsare vet var i Göteborg man kan hitta det? Gärna snarare öster- än västerut… Hjälp en ogräsrookie? :)
Mitt tips är att titta varhelst du ser fuktig och näringsrik jord, helst lite skuggad: trädgårdar, parker, vägkanter, åkanter etc. Speciellt gamla ödetorp kan vara helt igenväxta av kirskål. Men passa på medan de fortfarande är små och späda, när de vecklat ut sig helt blir de träiga och är just inte mycket till mat.
De större bladen kan man smörsteka och låta rinna av på papper och ha som ett krispigt tillbehör till t.ex. fisk.
Men kolla i en flora så att du säkert tar kirskålen. Bland släktingarna finns några av de giftigaste växter vi har, även om de inte är speciellt lika (vildpersilja, odört, sprängört). Som riktigt späda är det dock lättare att ta fel.
Matochtjat: Villaträdgårdsägare brukar vara hugade att dela med sig ;)
Peter: Ja föruom den där coleslawen, som jag visst tipsade om förra året, så funderar jag på hur kirskålen skulle bete sig med fetaost och kanel. Får väl prova och rapportera framöver, vill ha dem lite mer utvecklade än nu.
Jag minns din coleslav och skall testa den snart, Anna. Fetaost och kanel? Klart att du måste testa.
Jag använde kirskål i maten igår, i ett enkelt grönsaksfräs och i en kyckling-topping: http://hemmahosannica.blogspot.com/2011/04/kirskal-x-2.html
Idag får det nog bli coleslaw, tror jag bestämt :-)!
Annica, du som ändå är inne på kirskålen, varför inte testa chantillyn som jag länkar till i mitt tidigare inlägg (länk i texten). Jag tänker baske mig göra ett nytt försök med den, till någon typ av vit fisk. Och det redan ikväll!
Om man inte orkar klicka sig vidare kan jag säga hur man gör: slaka/blanchera blad och krama ur vattnet lite grand. Lägg dem i en smord form, krydda, bred över vispad grädde och riv sedan över parmesanost. Gratinera i riktigt varm ugn tills täcket fått färg och blivit lite frasigt. Man kan lägga fiskfiléer mellan blad och grädde också. Att strö över hackade nötter innan gräddning borde funka det med.
Tack för hjälp och varningar!
Nu ska jag bara hitta:
1. ett ödetorp
2. en flora
alternativt:
3. en vän i villa
Jag gjorde fisken i kommentaren ovan igår kväll och jisses så bra det blev, men jag fuskade med spenat istället, iddes inte gå ut och plocka kirskål i regnet. Skall göra om det i helgen och skriva nåt om det.
Börjar att ledsna seriöst på det här ogräset. Sista chansen i helgen, med musslor!
Rapportera, ska försöka få till något också – jag har en plan ;)
Partners in weed… ;)
Jodå, det tog bara några dagar för att bekräfta turbovåren. På promenad idag hittade vi både tussilago och vitsippa. Och första blåsippan såg jag i torsdags.