Jag har aldrig varit bra på det här med växter, jag har varit i förvirrad undran om varför mina trattkantareller blir blåa i stekpannan innan jag insett att tratten går åt fel håll. Men det är en del i den utbildningen jag sakta men säkert genomgår. Att äta rätt svamp och finna ätliga blad i en skog full av förrädisk grönska kommer vara en fråga om liv eller död när jag beslutar mig för att göra verklighet av mina drömmar.
Det är ganska drastiska drömmar, och det är ytterst få som tar dem på allvar. Men det rör mig inte det minsta. En dag vill jag ha en liten stuga i de skotska högländerna, uppvärmd av en stor stenugn och en vedeldad spis. Jag vill odla lite vete, valla några får, plocka vilda örter, fälla kaniner med pilbåge. Och ett par dagar i veckan smutta på några mörka öl och en whiskey på puben i närmast by någon timmas promenad bort. Det finns svävande planer på att även nyttja boningen som någon slags underground-restaurang för speciellt inbjudna, fast givetvis ska inga pengar vara inblandade.
Pengar är djävulens påfund. För eller senare kommer någon att inse att det finansiella systemet är ett enda stort luftslott som består av siffror, spekulation och inget annat. En dag kommer någon inse att det hela är väldigt enkelt, man sår några frön och efter ett tag kommer det mat. Alla papperslappar blir värdelösa, alla digitala siffror blir obegripliga. Då kommer jag sitta i min stuga, och le.
I helgen har jag i alla fall tagit vad som nästan får klassas som mina första steg i örtfloran. Men viss vägledning av vad vi använder på restaurangen har jag hittat ärtskott, malört, rölleka, gräslök, violer, enbär, harsyra och granskott de senaste dagarna. Snart kommer oreganon sägs det. Jag har smakat på blåbärsblad, lingonblad, snödroppar och ett knippe andra blommor och blad utan vara sig akuta magsmärtor eller smaksensationer. Men snödroppen var ändå intressant på något sätt och vis. Ska äta mer av den.
Kommentarer
16 svar till ”Ute i det gröna”
Robin goes Rittman!
Så sent som idag såg jag att jordrevan kommit starkt, leta i rabatter och du skall finna. När du ändå är där, passa på att bärga våtarven. Och glöm inte Sveas egen spenat: svinmållan. Det kommer säkert att bloggas från mitt håll om dessa snart. (Bara murkelbesattheten släpper.)
Jordreva? Våtarv? Svinmålla? Har aldrig hört talas om något av det men det låter ju helt underbart. Har du tid med en intensivkurs någongång i sommar? I sämsta fall nöjer jag mig med utförligt bladbloggande!
Har du ätit snödroppar? Tycker du det påminner om något?
Om man provar lite fritt, är det mycket som är gifitgt? Och i så fall, kan man känna det i smaken och spotta innan man drabbas av något allvarligt?
Snödroppar är väl giftiga?
Givetvis skall man vara försiktig men det finns inte så värst många gröna blad som är giftiga i mindre mängd. Här har du en lista över de växter som anses giftiga: http://linnaeus.nrm.se/flora/giftig.html
På den listan finns t.ex. rabarber och ängssyra på grund av oxalsyreinnehållet. Då ser man ungefär vad det handlar om.
Våra giftigaste växter hör till umbellaterna, dvs. de där med vita blommor som ser ut som hundkäx. Där finns odört, sprängört och vildpersilja som man bör lära sig. Har man inte koll på dem skall man inte röra hundkäxet!
Många giftiga växter har besk smak, men det kan man inte lita på. T.ex. sprängörten skall inte smaka nåt speciellt. Så den tumregeln går bort. Nej, skaffa en bra flora och plugga växter på helgerna. Jag rekommenderar starkt komplementet “Kan man äta sånt” av Inger Ingmanson som betar av de flesta ätliga växter vi har (som det ens finns anledning att äta, de måste ju smaka nåt också).
Skall inte du hänga på Oaxen hela sommaren förresten?
Det låter väl logiskt som du säger att de små mängderna man får i sig skulle behöva innehålla enormt koncentrerade mängder gift. SNödroppsbladen var ganska goda tyckte jag.
Tack för ledningen, jag undviker hundkexen till att börja med.
Jag kommer väl spendera en del tid på Oaxen som det ser ut men är ledig ganska mycket också. Så har du lust med en tur i det gröna är jag mer än intresserad.
Eftersom den rena överlevnadsaspekten intresserar mig så är näringsvärden också en intressant aspekt utöver smaken.
För överlevnad blir det en lite annan historia. Där är det energiinnehåll som räknas först, vilket betyder rötter av olika slag. Jag rekommenderar försvarets handbok i överlevnad, brukar flyta runt som pdf på nätet. Den är inte speciellt krigisk, som tur är.
Vi kan gärna ta en tur häromkring och se vad vi kan hitta i svamp- och växtväg. Glöm inte Taffel-plockningen hos Gitto i sommar också.
Hittade försvarets handbok på en gång, ska genast börja läsa, har du något tips på en bra flora utöver den där “kan man äta sånt”?
Jag hör av mig när jag är i trakterna så kan vi försöka hitta ett tillfälle som passar, är råtaggad. Taffelplockning låter trevligt, aldrig hört talas om.
Du sätter ju tuffa mål om du skall lyckas odla vete i skotska högländerna! Och dessutom jaga kanin med pilbåge!
“Få har dött av att kämpa vidare.
Fler däremot av att ge upp!”
Jag måste också säga att när du lärt dig att identifiera de giftiga umbellaterna (sprängört, odört, jättebjörnloka, vildpersilja) har du tillgång till ett växtsläkte med massor av mat och smak. Vad sägs om: koriander, kummin, anis, selleri, palsternacka, morot, kirskål, kvanne, dill, fänkål, körvel med flera? Många finns vilda i Sverige.
Verkar frodigt där på slätten själv fick man hålla tillgodo med ängsyra/ harsyra och nässlor men det blev ett trevligt inslag i tisdags på “laga mat med Anders” när vårkyckling, ramslök och vit sparris spelade förstafiol.
“Be careful out there!”
Vild palsternacka? Kan det vara möjligt? Det låter som en dröm.
Anders: Misströsta inte, ryssvärmen kanske uträttar stordåd där uppe. Glöm inte blommorna på harsyran!
Friskt vågat, hälften vunnet har alltid tilltalat mig mer än better safe then sorry.
Kan rapportera att det fyndats toppmurklor på ön, inte av mig emellertid. Däremot håller jag eventuellt på att inhandla en pilbåge av min chef. Imorgon ska det plockas lav.
Den vilda palsternackan är ganska vanlig, växer ofta längs vägar och man känner igen den på den gulgröna färgen. Man kan blanda ihop den med björnloka, men det är ingen katastrof. Pass bara på så att du inte tar jättebjörnlokan! Den kan ge riktigt fula eksem om man får den på huden och sedan exponeras mot sol.
Dessa jävla toppmurklor…hela världen hittar dem, men inte jag, trots att Linköping är en enda stor satans kalkbotten.
Då ska jag på jakt efter palsternacka! Är den lika god som den odlade? Eller är den godare?
Anar jag en viss bitterhet :)
Om palsternackan, jag tror inte ens att den är en blek kopia av den odlade. Säkert beskare och inte lika aromatisk. Men annorlunda! Själv har jag faktiskt aldrig smakat.
Min bitterhet skulle kunna fylla en regntunna.
Godare, äckligare? Egentligen helt irrelevanta begrepp, det finns bara annorlunda. Gott och äckligt sitter mentalt.Jag skall söka, jag skall finna och jag vet att jag kommer älska den.
SÅ mycket större din lycka kommer vara den dag du inser att du står mitt i ett toppmurkelbestånd!
Jag var i samma situation för några år sen med svart trumpetsvamp, men se så lycklig jag blev till slut.