Vad är en supersmakare?
Konstigt nog blir man lite, lite glad, när man läser sånt här när man sitter och slutredigerar en bok. I den situationen känns det nämligen som att man inte kan just något och att allt man har att komma med är banala självklarheter. För att inte tala om hur vetskapen tär: det kommer att finnas fel i boken – det är oundvikligt! Men inte ens Sveriges überätare har koll på hur smaksinnet fungerar och vad en supersmakare är. Vi har en uppgift att fylla! Så här beskriver alltså Den hemlige gästen sin smakförmåga:
– En fjärdedel av människorna har ett exceptionellt känsligt smaksinnessystem, enligt pinfärsk forskning. Jag blev utsatt för ett experiment av en kollega som klippte en pytteliten bit av ett läskpapper som hon hade i plånboken och beordrade mig att lägga det på tungan. Eftersom vi var på ett mingelparty såg det ut som hon krängde ecstasy! Jag fick nästan kväljningar, så beskt smakade den en kvadratmillimeter-lilla lappen. När jag sköljt munnen fick jag veta att jag hörde till den superkänsliga kvarten av befolkningen. Men, precis som den svenska champagnekungen Richard Juhlin, tror jag att alla kan träna upp sin känslighet.
Men alla krogälskare är inte ute efter att träna upp sina smaklökar. I början av sin karriär myntade Den Hemliga Gästen begreppet ”oralmasochister”; de som går i gång på smärtupplevelser i munnen, som extremt heta rätter eller friterade glasnudlar som sticks, vilket väckte ont blod hos mer konservativt lagda kolleger.
Som vi skrivit en del om är supersmakare inte samma sak som att vara bra på att identifiera smaker (med smak avses här totalupplevelsen av maten i munnen). Inte heller är supersmakare speciellt lämpade att bedöma mat, tvärtom är många av dem så känsliga att de föredrar mycket mild mat, en del älskar barnmat på burk.De flesta vinälskare och matnördar är inte utpräglade supersmakare, jag har faktiskt testat ett par vinkännare för ett par år sedan som trots mina försök till förklaring blev mycket förnärmade över att inte vara supersmakare. En berömd vinskribent vägrade att delta i testet med hänvisningen till att han minsann visste att hans smaklökar var tipptopp.
Det är väldigt svårt att träna upp sina smaklökar så att man blir supersmakare, det är genetiskt styrt. Däremot kan man träna upp sitt smakminne och lära sig urskilja aromer. De flesta kan också lära sig att tycka mer om bland annat bittra smaker. Den här forskningen är inte heller särskilt pinfärsk. Kunskapen har funnits ganska länge, men vi hoppas att den får mer genomslag snart. Att förstå hur olika smakuniversum vi människor lever i är oumbärligt för alla som sysslar med mat.
För övrigt tycker jag att Krogkomissionen gör ett bra jobb, och jag ser fram mot att läsa Den hemlige gästen. jag tillhör inte dem som anser att ett faktafel skämmer en hel bok. I så fall hade jag aldrig vågat skriva någon själv …
Kommentarer
Hej!
Det står att Den hemliga gästen tror att "alla kan träna upp sin känslighet", inte att den tror att man kan träna upp sina smaklökar så att man blir supersmakare. Det hade säkert kunnat uttryckas tydligare, men jag tror (eller snarare: jag vet, det var ju jag som skrev intervjun) att du tolkar citatet fel.
Du skriver ju själv att man kan träna upp sitt smaksinne och lära sig urskilja aromer, vilket är samma sak som Den hemliga gästen säger. Eller är det just ordet "känslighet" du reagerar mot?
Hälsningar från Elin
Elin: Det står att han tillhör den känsliga kvarten av befolkningen, sen står det i nästa mening att alla kan träna upp sin känslighet. Väldigt svårt att tolka som något annat än att det är förmågan att känna grundsmaker som kan tränas upp. Att man är supersmakare innebär inte att man är bättre på att urskilja smak. Bara att man har fler smaklökar.
Jag läste utdraget ur boken också och det var lika vimsigt.
Jag är för övrigt på gränsen till supersmakare (svårt för sött, sötbeskt, kolsyra och sprit), och rätt bra på att urskilja aromer. Så det är inte så att man per automatik är ointresserad av mat för att man är supersmakare. Men väldigt många som är supersmakare har problem att äta alla typer av mat.
Ok, då borde jag ha sett till att det blev tydligare uttryckt i intervjun. Mitt fel, inte DHG:s.
Men vad är det för utdrag ur boken du syftar på, i den står det väl inget alls om supersmakare så vitt jag kan minnas?
Det är en inledning om smaksinnet och hur det fungerar. Men man kan alltså inte säga att man har ett känsligt "smaksinnessystem" bara för att man är supersmakare. Så det stämmer inte heller. Och framför allt stämmer det inte att känsligt är samma sak som att man har bättre förutsättningar att bli matkritiker.
Håller helt med, det betyder inte alls att man blir en bra matkritiker. Och det står det inte heller i boken. Jag har läst hela.
Nu var det främst de lite märkliga formuleringarna i artikelns citat jag vände mig mot. Eller rättare sagt: Kände mig lite upplivad av. ;-) Jag har bara läst introt som pdf och tycker att boken verkar spännande men tyvärr är just den lilla inledande redogörelsen för hur smaksinnet fungerar rätt mysko. Smaklökar är inte celler utan anhopningar av celler. Framför allt skiljer han/hon/den inte på lukt och smak vilket är två helt olika system.
Jag tillhör inte dem som dissar en hel bok på grund av enstaka faktafel/oklarheter. Jag gör massor av fel, mina stora populärvetenskapliga idoler gör också fel ibland.
Matmolekyler - kul bok.
Med risk för att anses som en svensk uberbesserwisser - sulfitpappersbruken luktar mat.
Sulfatbruken luktar skit.
Hälsa Malin.
Se där en korrmiss! PÅ en sådan basic-grej dessutom! (Alla kan ju minnesramsan: Sulfit luktar inte skit, sulfat luktar inte mat.) Ska genast lägga till i kommande inlägg med korrigeringar.
Människor kan vara bittra. Men mat?
Sött, salt, surt och beskt känner jag till. Frågan är hur bitter mat smakar?
Ofta brukar man testa supersmakare med PROP (den vidriga kemikalien som beskrivs). Dock styrs förmågan att smaka PROP och vissa andra bitterämnen av en genmarkör, medan förmågan att vara en supertaster är kopplad till antalet smaklökar på tungan. Dessa två faktorer samvarierar, men inte helt perfekt. Det fungerande testet för supertasting är alltså att räkna smaklökar. Fler än en per kvadratmillimeter = supertaster.
Sidor