Vad gör jag med all denna längtan

Om ni i söndags hade ett ärende längs cykelvägen genom Vallaskogen i Linköping och då såg en tilltufsad yngre herre gå från stubbe till stubbe med världsfrånvänd blick och en smutsig, gulrandig tygkatt under armen – då var det nog mig ni såg. För en svampdåre ligger aldrig vansinnet långt borta, och det smyger upp bakom ryggen och biter till när man är som minst beredd.

Jag hade lämnat en köttgryta på spisen och en kumminspäckad kålpudding i ugnen och tagit mig en sällskapsfri promenad. Svärmor daltade med de små, sambon vilade och marskatten var ute och rände. Den där gula tygkatten var promenadens mål, tvååringen hade lämnat den efter sig under en av sina räder och jag hittade den om än i ganska grisigt skick (tack till den som hittat den och lagt den på en bänk). Det var på sluttampen av promenaden som jag tog vägen genom Vallaskogen och inte kunde jag väl bara gå där utan att vrida lite på huvudet och se om där växte nåt intressant?

Så här års finns just inte mycket. De gröna bladen är på väg att krypa upp och för murklorna är snart tuppluren över, men svampplockaren får nöja sig med vinterskivling, den märkliga svamp som tar fart just när all annan svamp börjar skygga för de frostiga höstmornarna, och sedan växer hela vintern igenom, bara den inte är genomfrusen. Den producerar sitt eget glykol, och cellerna klarar långa perioder av bister kyla utan att frysa sönder. Smaken är mild, som man brukar säga när man vill vara snäll om sådant som saknar egentlig karaktär.

Så det var alltså vinterskivling jag gick omkring och tittade efter där i söndags längs cykelvägen genom Vallaskogen. Jag hittade en del men plockade inte med mig något hem, ni vet ju redan att jag hade både köttgryta och kålpudding på gång där hemma. Jag kände mig inte ensam, bakom mig smög ju en gammal vän och nafsade mot halsen för att smitta mig och aktivera den periodiska galenskapen igen. Inkubationstiden är flera månader och när allt bryter ut hjälper ingen medicin, det enda jag kan göra är att ge efter. Snart är det höst. Snart. Håll ut!

Kommentarer

4 svar till ”Vad gör jag med all denna längtan”

  1. åh, jag känner igen det där. Minus tygkatten.

  2. Fast de ser ju väldigt goda ut, vinterskivlingarna … tur att du hittade katten.

  3. Peter Jägerbro

    De ser ut som om de vore glaserade i stearin, och i solljus ser de nästan glasartade ut. Oerhört vackra svampar.

  4. Peter Jägerbro

    Jag oroade mig nog mer för den där tygkatten än vad tvååringen gjorde…