Nå, förra omgången i Veckans Matnörd gav ingen entydig vinnare. Visserligen var Gitto onekligen först med att gissa att det var poppade lotusfrön. Kruxet är att Gitto måste anses som insider eftersom hon är medlem av Taffel.se-kollektivet. Sen kom Anki och var mer tvärsäker, men hon är ju regerande mästare.
Jag väljer istället den mest inspirerade gisningen som kom från Victoria. (Lite som bonus för hennes underbara blogg.) Popcorn som någon satt sig på kan mycket väl bli en succé. Jag föreslår att det lanseras olika kollektioner av besuttna popcorn med olika berömda popcornsittare som Zlatan (svettigt) , Göran Person (mycket platt) och Leif Pagrotsky (nästan oskadat).
Detta för mig osökt in på Jens suveräna klapptis: jag älskar mina mortlar. Jag har en stor tung som Jens har som jag köpt på en asiatisk affär för några hundralappar. Samt ett otal andra. Den vackraste i slät vit sten med ekinfattad stöt är trasig i botten men jag älskar den ändå. Precis som Lager säger finns det något djupt sensuellt över mortlande. Så köp en mortel i julklapp. Om det inte blir julens mest uppskattade julklapp så blir det i alla fall den tyngsta.
Den fina bilden är tagen av favvofotografen Daniel Hertzell.
Kommentarer
12 svar till ”Veckans Matnörd och mortelmani”
Såg dig på tv, lysande!
jag önskar mig verkligen en mortel. men jag glömde skriva det på önskelistan. däremot önskade jag mig såna rivjärn som ni skrev om i veckobrevet, och känner mig därför som en i gänget i alla fall. frågan är nu bara hur jag ska få tag på den där morteln ändå…
ps. får man guldstjärna i kanten om man berättar att jag kommer ge bort två ex av din kokbok som julklapp, och pojkvännen ger bort ett. sen måste vi ju köpa en till oss själva också…
En stor mortel är precis vad som står överst på min önskelista i år :) Så om tomten nu finns kanske önskningen går i uppfyllelse ;)
Morteln är i sanning ett väldigt värdefullt redskap. Viktigt är att själva stöten är bekväm. Min egen mortel (i marmor) är i och för sig utmärkt, men själva stöten ser ut som på din bild, fast kapad fem centimeter uppifrån. :(
Fruktansvärt obekväm, en stor kula i toppen är ett måste!
Första gången jag gjorde min egen senap så försökte jag med mortel, men jag skulle nog föredragit den gamla varianten med kanonkula. Numera kör jag med en Magic Bullet-kopia inhandlad på Överskottsbolaget för 350:- i stället, och det har inneburit en betydande arbetsbesparing.
SANDRA: Åh, tack! Jag var för ovanlighetens skull extremt nervös vilket mest berodde på att jag hade feber och var totalt vimsig. Men det lugnade sig efter pausen.
Björn: Tyvärr är denna vackra mortel trasig i botten. Men jag har en stor stenmortel såm väger ett ton ungefär. Är mortelstöten tillräckligt tun är det inte lika viktigt att den är perfekt utformad har jag noterat. Själva tyngden gör jobbet.
Jag fick faktiskt en mortel i julklapp igår. Ett bra komplement till min stora stenklumpeduns, och dessutom ett snyggt sådant. http://medbalkong.blogspot.com/2007/12/tidig-julklapp.html
Mortlar
Stora med öron, har jag hittat på bondauktion.
Men det tog minst 50 besök från Nr 1 till nr 2.
Nervös? Det märktes inte.
Nu känner inte jag dig och du kanske är filbunke i vanliga fall.
Nu ska jag låna ett uttryck från min 13-åring: du ÄGDE.
Trevlig helg
OM mortel är kökets bästa redskap!
Jag ääälskar min mortel, men ibland brukar jag fråga den om den inte kan tänka sig att växa lite. Ska man gojsa ihop vitlöksklyftor, ingefära och sånt blir det lite väl mycket som ploppar ut över kanterna.
Jag har tänkt att det är ett redskap som tar så stor plats att det kanske inte är motiverat med två, eller tre MEN de pryder ju sin plats i köket också!
På tal om nåt annat känns det fint att ha en underbar blogg.
En mortel som jag blir kär i varje gång jag ser den är Mujis i olivträ. Den är så vacker! Men kan det verkligen vara en bra mortel när den är gjord i trä? Är inte en del av poängen att pistillen ska vara tung och i något väldigt hårt material, som sten eller järn?