Nåja, vid det här laget har ni redan hört alltihop redan. Mathias Dahlgren bjöd på årets matupplevelse. Frantzén/Lindeberg på den främsta matupplevelsen. Och 28+ skåpade hem vinpriset. Fergus Henderson (en av Taffel.ses ikoner) fick pris för livslång gärning i svålen och märgens tjänst.
Jag hade tänkt att springa omkring och dryga mig genom att under hela trendseminariet och den påföljande prisutdelningen säga: Jasså, det där skrev jag i Gourmet om för tio år sedan men i just Fergus fall är det helt sant. Men delar av den dåvarande Gourmet.redaktionen tyckte att bilden på de rostade märgbenen var fasansfull och att hela konceptet var suspekt.
Det konstaterades att den molekylära gastronomins värsta avarter var på väg ut. Tack gode gud för det! Och att rustikt var på väg in. Ja, det har ju vi korvfetischister redan hajat.
Årets rookie var knivmusslan som ses på var och varannan tallrik och Årets Stjärnskott Swedish Taste som ses i Göteborg. Johan Jureskog på Rolfs Kök utsågs till Rising Star vilket jag kan intyga var välförtjänt. Min födelsedagsmiddag där var lysande. Grissida, jag säger bara det. Nä, jag säger testiklar också. Tjata på Johan (min man alltså) så bloggar han om det.
Ja, och så var det mingel också. Agneta Gren från Oaxen höll med mig om Trios förträfflighet. Leif Pagrotsky höll med mig om nästan allt eftersom det är bekvämast så. White Guide-redaktionsmedlemmen Mattias Kroon hade tillfälligt lämnat Malmö för Stockholm.
Ska jag sammanfatta? Man äter överjävligt bra i Sverige (så till vida man kan hosta upp med vad det kostar). Mycket, mycket bättre än när jag var krogkritiker. (Undantaget Petri Pumpa.)
Kommentarer
18 svar till ”White Guide 2009”
“Man äter överjävligt bra i Sverige”. Nja, har du lastat bilen med ungar för färd längs norrlandskusten? Du ska vara glad om du hittar något annat än en grillad på macken. Sverige är fortfarande ett underutvecklat matland, och det kan inte det mest perfekt rostade märgben eller grissida i Stockholms innerstad ändra på.
Jag vill ha ditt liv…
Andra föräldrar planerar att hårdträna sina barn till elitidrottare, med allt vad det innebär av berömmelse och rikedom. Jag har redan planer på hur jag ska få åtminstone en av telningarna att välja en karriär inom högra matlagning så mamma får äta gott och gratis.
Jörgen: Nu skrev jag inte “överallt i Sverige”. Om du jämför med lika glest befolkade områden i stora delar av världen så tror jag att det är likadant överallt. I förhållande till folkmängd och geogafiskt läge är Sverige oerhört imponerande. Överhuvudaget har gastronomin flyttat ut i landet senaste åren. Matrevolutionen är inte alls begränsad till Stockholm.
Jag har sällan ätit så dåligt på krogen som i Toscana. Med undantag av enstaka ljusglimtar var det ganska dystert. (Och ja, jag hade experttips.)
Archasa: Du vill inte ha mitt liv alls. Trust me.
Jag är jätte glad årets dessert inte dåligt:-) Personligen gillar jag Trio Grabbarna dom håller jag som mina favoriter, var där och åt i lördags och ska snart blogga om det, dom lagar förbannat bra mat bäst enligt mig.
Daniel: Läs min kärleksförklaring till trio på Matgästen här på Taffel.se. jag håller med dig. men jag har hört att F/L har blivit mycket bättre. Jag tycker att F/L var bra när jag åt där sent förra våren men att det fanns gott om barnsjukdomar. Men nu har de tydligen uppfyllt löftet om mognare mat.
Kul med så mycket nykomlingar!
Tycker F/L var skit bra när jag åt 20 rätter där precis när dom öppna men sen har jag sätt bilder från vänner som varit där och dom har verkligen varit missnöjda men visst e dom duktiga. Jag ska genast läsa om Trio Pojkarna ha det gott
Jag åt middagen som Fergus bjöd på igår och det var verkligen knäppt trevligt. Det enda som var lite synd var att så många av de närvarande (som alla, kändes det som, jobbade med mat) var så negativa. För mig som inte jobbar med mat, och inte har något hävdelsebehpv gentemot andra kockar, så var det en helt otroligt trevlig middag. fergus var också magiskt trevlig och nästa resa går garanterat till St Johns.
Kan hålla med om att det kan bli mycket Neg då en hel hop “mat arbetande” gäster samlas – Kan avund anas…
Är det en tränings sak att kunna gå på middag och bara njuta av att slippa gör något själv samtidigt som man övar sig på att glädjas på andras vägnar? Detta tåls att tänka över.
Ang Lisas påpekande om Toscana. Man äter ofta väldigt gott utomlands men jag tycker ofta att folk överskattar maten, speciellt när man är i Italien eller andra medelhavsländer. Tror folk ofta luras av allting runtomkring och adderar det till smakupplevelsen.
Intressant att vi är två som kommenterat som “arvid”. Jag bytar och har numera både stort A och efternamn. :)
Kul med en inhemsk guide. Synd bara att de har fått så mycket makt. Att tro att de recenserar samma produkter som vi andra får är löjligt. Det kryddas ordentligt ed vin och dylikt när WG är på besök, och de upplever nog aldrig väntetiderna som vanliga dödliga gör i matsalen. Då är Michelinguiden i alla fall snäppet bättre som försöker vara hemliga.
Arvid R: För denna kommentar älskar jag dig! Visst kan man skriva artiklar om krogar och krönikor etc när man är känd. Men man ska inte sätta betyg. Extra orättvist är det eftersom vissa krögare inte känner igen recensenterna. Ruth Rechls dubbelrecension av Le Cirque är ju en klassiker. När jag jobbade på 199 bord försökte vi vara hemliga och med tanke på den undermåliga service jag ofta fick vet jag att i alla fall jag lyckades ganska ofta.
Det må vara hur det nu må vara med WGs bedömningar av storstädernas stjärnkrogar, dom besöker åtminstone jag ganska sällan årligen.
Jag tycker att WGs största värde är när man är på semester eller resa och behöver en hjälpande hand med att hitta kul och bra matupplevelser. Jag har haft stor nytta och glädje av den speciellt för att hitta matställen som alternativ till dom vanliga vägkrogarna när man rest genom landet, eller är på tillfälligt besök på mindre orter. Där är WG en guldgruva – bekvämt och koncist samlat i ett behändigt format.
Med alla fel och brister är WG fortfarande ovärderlig och en imponerande prestation. Och dessutom väldigt roligt skriven bitvis.
Har WG lokala recensenter ute i landet, eller är det mer eller mindre samma team i hela landet?
Förtydligande: Jag fattar naturligtvis att inte samma personer kan besöka all ställen i hela Sverige, och att kanske topp-krogarna besöks eller ensas kritikerna emellan, men det vore bra att veta hur man ska tolka bedömningarna på den lokala nivån.
Grattis pågarna på Trio Malmö. Världsklass.
Jag trodde de gick på restaurangerna anonymt? Även om WG är välskriven så tappar den lite i mina ögon iaf. :(
Vad fint reportaget i Sydsvenskan om Trio var! Synd att jag så sällan är i Malmö nuförtiden…