Att bananproducenter inte är de trevligaste av företag vet många redan. Gabriel Garcia Marquez har skrivit mycket om hur United Fruit Company (numera Chiquita) minst sagt ställde till det i Colombia, både i romanform och i essäer.
Men den här gången är det Dole som skämmer ut sig. Att företaget stämmer den svenske filmaren Fredrik Gertten för förtal på grund av hans dokumentär Bananas*! har ni säkert redan hört. Oavsett om filmen är dålig, missvisande eller alldeles sann är det fult, fult, fult. Och dessutom alldeles uppåt väggarna. Genom stämningen har man dels gett filmen enorm uppmärksamhet, dels lyckats förmedla att filmen verkligen visar något Dole vill dölja. Framför allt som man enligt Gertten meddelade stämningen innan företagets jurister sett filmen.
Trist nog behöver Dole inte ens vinna processen för att tysta Gertten. Driver man en rättsprocess tillräckligt länge tar pengarna slut för någon och i det här fallet kan vi nog vara säkra på att det inte är Dole som drabbas av ekonomisk utmattning. Så tystas kritiska röster.
Och det värsta med hela den här skandalen är ändå inte att Dole försöker knäcka en svensk filmare. Om Gerttens anklagelser stämmer, så har Dole förgiftat arbetare på bananplantagen genom att medvetet använda förbjudna bekämpningsmedel. Charmigt.
Både Magnus och jag hatar bananer och vi köper ytterst sällan Dole-produkter överhuvudtaget. Det gör det minst sagt svårt för oss att bojkotta dem. Men tänk på vad ni stoppar i varukorgen nästa gång ni står på ICA och fruktsuget sätter in. Bojkott är det bästa sättet att visa vad man tycker om ett företag som uppenbarligen har gått bananas.
Kommentarer
11 svar till ”Yes, we have no bananas!”
Förfärliga bananrepublikfasoner. Som du skriver så är det ju också kontraproduktivt, precis som österrikiske ambassadörens rop om bojkott av “Brüno”.
Heja Gitto! Jag skulle precis skriva om detta. Nu kan jag ägna mig åt fakturerbara saker istället. Notera också att Dole ERKÄNT att de använt förbjudna preparat, väl medvetna om riskerna. Bananer ska man köpa rättvisemärkt eller inte alls.
Anders: Helt korrekt. Streisand-effekten tror jag det brukar kallas.
Lisa: Men inte rättvisemärkta från Dole. Och vi köper inga alls. Blä!
Jag visste inte att Dole hade rättvisemärkta, bara att de hade ekologiska. Men hellre Doles rättvisemärkta än konventionella om man inte har valet…
Jag tror i alla fall att de har rättvisemärkta, men nu blev jag osäker… Eftersom Dole inte verkar ha någon svensk hemsida är det inte lätt att kolla upp heller. Fast hellre inga bananer alls säger jag, men jag gillar dem ju inte heller. :)
Det här är Doles importörs svenska sida:
http://www.banan-kompaniet.se/dolemiljo.htm
men jag litar inte på något mulitnationellt företag som verkar i fattiga länder och råder inte någon annan att göra det heller.
Linda: Tack för länken.
Och jo, du har väldigt rätt. Ett företag är ju skapat för att generera mesat möjliga vinst gentemot ägarna. Hur man gör det är ju alltid mindre väsentligt.
United Fruit Company ställde inte till det enbart i Colombia – de såg även till att CIA genomförde en statskupp i Guatemala. Bröderna Dulles – den ena var inrikesminister och advokat i firman som representerade United Fruit, den andra chef över CIA och styrelsemedlem i företaget (detta var under Eisenhower) – lyckades få till en anti-kommunistisk statskupp.
http://en.wikipedia.org/wiki/United_Fruit_Company
United Fruit har senare bytt namn till Chiquita förövrigt. :)
Saxit: Jo, jag skrev att UFC numera är chiquita. Intressant att få veta om Guatemala, jag är rätt dålig på histora.
Ett annat kreativt sätt att tillgodose eventuella bananbehov är att fryntligt leta i mataffärers kontainrar. Efter fem år av dykning och kartläggning av butiker i malmö med omnejd så börjar mönster uppdagas om vilka dagar som är bra för vissa livsmedel. Att leva på den kapitalistiska ekonomins överflöd är iofs inte något för framtiden, och inte för alla men som student på halvt studiemedel har i alla fall inte jag råd att shoppa fair trade-bananer för tretti spänn kilot.
Ett bra alternativ är att vissa stånd på möllevångstorget, och även fruktbutiken vid fisketorget som omnämnts här på taffel i tid och otid, brukar kursa iväg kravbananer och ibland också rättvisemärkta dito för tio kronor kilot.
konsumentmaktstvivel: Klokt! Det är riktigt vidrigt att maten slängs istället för att reas ut, men så fungerar överflödssamhället.