Yoghurt: Fransk vardagslycka, svenskt morgonmåste

— Tout? Ce tout, mademoiselle?

Kassörskan på McDonald’s tittar konstigt på mig när jag bara beställer en meny med burgare, pommes och dryck utan att ta något sött som avslutning. Frankrike är landet där man förväntas äta dessert en vanlig måndagslunch. Ofta blir det yoghurt.

Drygt fyra av fem fransmän och fransyskor äter yoghurt till dessert minst en gång i veckan. Trots det var jag först väldigt, väldigt skeptisk till att äta yoghurt som avslutning på lunch eller middag.

Fransmännen äter ungefär lika mycket syrade mjölkprodukter som svenskarna, mellan drygt ett halvt och ett hekto per dag. Ungefär hälften av den svenska konsumtionen består av fil. Vår yoghurt innehåller samma typ av bakterier som den franska: Lactobacillus bulgaricus och Streptococcus thermophilus. Vad som mest skiljer oss åt är hur vi äter vår yoghurt, och när. I Sverige är en stor del av konsumtionen pliktyoghurt; dess främsta uppgift är att vara nyttig och lättäten. Anonymt färgad i vitt till lilarosa blöter den snällt upp ens müsli precis lagom mycket. Och smaken är mild nog att inte störa den morgontrötte.

Lika intimt som yoghurt är förknippad med frukost i Sverige, lika självklar är den som vardaglig efterrätt i Frankrike. Och den smakar därefter. Ändå är den franska yoghurtkulturen till stor del osynlig för en vanlig turist. Den uppmärksammas knappast i matprogram eller guideböcker. Och det är sällan yoghurt finns på en restaurangmeny.

Fransk yoghurt har textur och karaktär. Den lindar sig krämigt kring tungan och äts bäst långsamt med tesked så att man hinner njuta av smaken. Naturligtvis är dessertyoghurten fetare – runt 5 procent fett är inte ovanligt – men den är sällan sötare än svensk smaksatt yoghurt. De flesta förpackningar är dessutom ganska små. Det som är en liten gullig pluttyoghurt i Sverige är standardstorlek i Frankrike, runt 125 gram. Värstingen, en 150 g gourmetyoghurt med 5.6 procent fett och 12 procent socker, innehåller 171 kalorier. Jämfört med många andra efterrätter är det lågt, och hur som helst glömmer man det där med kalorier efter första skeden.

När det kommer till njutningsmat är människans uppfinningsrikedom som bekant enorm och all den här påhittigheten finns förkroppsligad i den oändliga mängden franska yoghurtsmaker. Det finns chokladyoghurt, extra mörk chokladyoghurt, vit chokladyoghurt och mintchokladyoghurt. Capuccinoyoghurt, kolayoghurt, nougattryffelyoghurt och yoghurt med kexsmak, äppelkakssmak och citron- eller körsbärspajsmak. Sötad naturell yoghurt avrundad med vitt socker, råsocker eller akaciehonung. Varenda tänkbar frukt- eller bäryoghurt – oftast med stora och många bitar frukt – och mer udda blandningar som plommon med kaffe.

Yoghurten säljs i portionsförpackningar – plast, papp, glasburkar eller små vackra lerkrus – oftast i grupper om två eller fyra. Literförpackningar verkar vara ett okänt fenomen. Min lokala mataffär i St Cyr, en anonym förort inte långt från Versailles, har runt fyrtio smaker. Stormarknaden någon kilometer bort har nog det dubbla, eller tredubbla.

Det är ett hopplöst företag att försöka smaka dig igenom någon större del av sortimentet om du inte är bofast. Å andra sidan är det en giltig ursäkt för att trycka i dig så mycket yoghurt du orkar under semestern. Packa en sked nästa gång, och bered dig på att spendera mycket tid i de franska mejeridiskarna.

Vilken är din favorityoghurt? Borde yoghurten vara fetare, mindre eller större? Lätta ditt hjärta i yoghurtpratet.