Receptmakare: Märtha och kinna Jonsson
100 st större eller 160 st små
Tid: 1 1/2 timme
Uttrycket kaffe med dopp syftar just på skorpor, dessa säregna små skapelser. På kafferepen förr skulle gästerna ta en skorpa först innan de fick ta något annat på kaffebordet och skorpan fick gärna doppas i kaffekoppen. Eller så dracks kaffet på djupare kaffefat då kopparna ännu inte fått öra och var relativt varma att hålla i. Kaffet svalnade snabbt på fatet som balanserades på fyra fingrar. Det femte fingret stack ut. Jag minns att farmor drack sitt kaffe på bit. Genom en hård sockerbit silades kaffet tills biten smälte i munnen.
Veteskorpor var det som farmor serverade nästan jämt. Av gammalt vetebröd gjordes skorpor eller fattiga riddare. Men farmor bakade långa vetelängder som skars och rostades till goda skorpor. De förvarades i en hög mörkblå plåtburk med ett vackert fruktmotiv på utsidan.
Nedanstående skorpa är en av mina favoriter som kan göras både små och stora. En äldre man i vår bekantskapskrets bakar själv kardemummaskorporna och kallar dem för gubbaskorpor. Då är de ganska stora, nästan som en kluven bulle och jätteläckra. Små, små skorpor är goda till en kopp kaffe och blir ett delikat tillbehör till en efterrättssoppa.
- 300 g smör eller margarin, rumsvarmt
1 dl socker
3 dl mjölk
4 tsk bakpulver
10–11 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker
1 msk nystött kardemumma
- Kör matfett och socker i en matberedare tills det är vitt och pösigt, ca 1 minut. Rör ner mjölk, tillsätt bakpulver, mjöl, vaniljsocker och kardemumma och kör mycket hastigt till jämn smet, i ett par sekunder. Överarbeta inte degen.
- Kavla ut hela degen till 2 cm tjocklek. Ta ut ca 90 rundlar med ett mått ca 3 1/2 cm i diameter. Lägg på plåt försedd med bakplåtspapper.
- Grädda i 225°C i 8–9 minuter. Dela med en gaffel eller bänd i sär med fingrarna i två halvor. Torka dem i ugn 100°C tills skorporna är helt torra, 1-2 timmar. Förvara svalt och torrt och försök att inte äta för många.
Kinna bloggar på Mormors mat och har med sin familj gett ut den fina boken I mormors berså.