En läsarfråga förmedlad av Jens satte myror i huvudet på läsarna. Gröna blad till vårrullar? Menade han månne sommarrullar? Förslagen haglade.
Tja, nu visade det sig att det snarare var frågan om bladrullar och då blev det lättare. Inspirationen flödade och jag rusade till China Market och köpte gröna blad. Turligt nog var det tisdag och då är de asiatiska grönsakerna ochörterna nyinkomna. Naturligvis impulsköptes en del annat smått och gott. Och så gjorde jag en tur till Omi Food och skaffade torkade mikroräkor som jag friterade till sprött umamirikt fnas. Mer om torkade räkor senare.
Mina miang blev en succé; spelet av texturer och smaker är hänförande. Se det som matnördens motsvarighet till taco, trevligt middagspyssel som ger utdelning.
Cha plu, som ofta och felaktigt kallas vilda betelblad, används i Thailand och Vietnam för små förtjusande snacks som kallas miang. Ditt och datt med mycket smak sveps in i bladen och stoppas in i munnen. Torkade räkor, chili och schalottenlök är vanliga inslag. Variera efter eget huvud men se till att få med många olika konsistenser för bästa resultat. Om du inte får tag i cha plu kan du ersätta med salladsblad.
Visserligen försöker vi undvika influgen mat men lite grönska kan man unna sig i vintern, inte minst när man klimatkompenserar innehållet i dolmarna. Dessutom är det tveksamt om drivhusodlad svensk sallad verkligen är bättre. Smaken av bladen är en intressant blandning av selleri, metallisk grön paprika, rölleka, trollfläder och lite krasse.
Jag har experimenterat fram flera oortodoxa varianter som du snart hittar i receptbasen. Den på bilden är baserad på rester av rostbiff som frästs i chilipasta. Receptet nedan bygger på hjort och ananas i en ljuv men ohelig allians. Jag använde en sichuanesisk chili bean paste till min färs ftersom det var det jag hade hemma. Men använd gärna en thailändsk chilipasta istället.
Vegetarian? Gör ett fräs med t ex shiitake och linser. Eller använd quornfärs. Ersätt räkorna med friterad lök.
Miang på mitt vis
Receptmakare: Lisa Förare winbladh
Portioner: 4 som förrätt
Tid: 20 minuter
- 2 msk grovriven ingefära
- 300 g hjortfärs eller vildsvinsfärs
- 1/2 msk ljus soja
- 2 tsk ljust muscovadosocker eller farin
- 2 stora klyftor vitlök, finhackade
- 1-2 msk asiatisk chlipasta efter smak
- 2 tsk fisksås
- Till servering:
- En bunt cha plu-blad eller 2 krukor sallad
- Skivad schalottenlök, gärna asiatisk
- Friterade torkade räkor
- Finhackad väl mogen ananas
- Grovriven morot
- Grovhackade nyrostade jordnötter
- Extra chili
- Lime i klyftor
- Hetta upp oljan i en panna och fräs ingefäran någon minut. Tillsätt köttfärsen i omgångar så att annan inte blir kall. Skvätt över sojan lite i taget, tillsätt sockret och bryn.
- Vänd ner chilipasta och vitlök och fortsätt steka på lägre värme. Dutta i fisksåsen och smaka av. Fortsätt steka tills färsen är knaprig, vackert brun och rätt torr.
- Skölj bladen mycket noga och klappa dem torra. Duka fram alla ingredienser till bordet. Låt var och en fylla sina blad, vika ihop dem och mumsa.
Kommentarer
10 svar till ”Miang till middag”
Åh, vad gott!! Det måste jag testa!!
De där bladen eller cha plu som det heter lät väldigt intressant. Vet du om de brukar användas i wokrätter? Jag åt en gång i thailand en nudelrätt som hade några blad i och jag har alltid undrat vad det var för något. Tänkte först pak choi men jag tror inte det var det heller, för de var små och hade inte blivit delade, men det kanske var det här?
Hmm finns så mycket mat man inte har någon aning om.
Det såg väldigt gott ut, gillar att det är annanas i.
Emma: Det fins typ en kvadriljon gröna blad som används. Fråga Göran Lager på hans blogg, han är expert på thaimat.
Tania: Det var sjukt gott!
Lisa, och som den expert (bugar och tackar för epitetet) jag är så vågar jag nog påstå att det inte är “miang” som Du lyckats med utan kanske en variant på Gai hô där olika grönsaker och örter serveras råa till stekta remsor av kyckling att stoppa i ett salladsblad att äta. (Din variant med torrstekt, smaksatt färs från vilt kan nog vara gott som variation men en thailändare skulle aldrig laga rätten så) Salladsknytena doppas i en namjin toa (jordnötter, lime, vitlök, chili, socker och fisksås samt varmt vatten till lämplig konsistens).
Miang innehåller aldrig kött eller tilllagade, ens marinerade råvaror, det är själva grejen och så långt är den alltså lik en beteldos.
En miang ska innehålla jordnötter som är grovt hackade, den ska innehålla chili i stora bitar, Syran ska vara rejäl med stora bitar av både frukkött och skal av lime. Räkorna ska vara torkade, men aldrig stekta utan råtorkade. Grov rödlök och tärnad rå ingefära och det kansek viktigaste; tunna strimlade och rostade bitar av kokos.
Felet som gav Lisa den ohejdade inspirationen kanske är mitt, men se ett nytt västerländskt sätt att använda sig av den metalliskt smakande zinkbaljebladet piper sarmentosum, eller cha plu på thai uppstod hos henne.
Jag skulle nog vilja drastiskt påstå att en thailändsk miang inte är något för nybörjaren av thaimat, den är studsig att äta med massor av smaker -som jag tolkar det betyder miang något vi kan jämföra med “väderstreck” på svenska, dvs smaker som spretar åt massor av tydliga håll. Motståndet i tuggan är markant. Miang serveras som ett litet mellanmål.
Mer om det finns att läsa på http://tabberaset.blogspot.com/2008/01/lystet-blad-fr-sinet-blecksmak-och.html
Lager: Ojdå, orden oortodox och “på mitt vis” räckte tydligen inte för att markera att rätten var en helt egen uppfinning ;-)
Jo, jag har ätit “äkta” miang och till och med testat miang-kit som finns i asiatiska butiker. Så jag är alldeles medveten om att det inte är “äkta” miang. Jag utgick från bladens smak, originalreceptet och vad jag råkade ha hemma och vad jag trodde skulle funka på svenskar. Så “felet” är inte alls ditt. Varför skulle det vara ditt fel?
Jag vill inte äta torkade räkor utan att steka dem, efter att ha blivit matförgiftad på dem en gång.
Och bra kokos är inte särskilt lätt att få tag på helt enkelt. Och ingefäran de flesta får tag på funkar inte så bra att grovhacka (faktum var att vi hade grovhackad rå späd ingefära i vår version hemma).
Att det “ska” vara rödlök i äkta miang har jag däremot totalt missat, jag har faktiskt bara sett dem med asiatisk schalottenlök.
Skälet till att jag sockerstekte köttet var just att jag var ute efter en smakkoncentration och en känsla av torkat.
Så länge man inte påstår sig laga genuina rätter och tydligt signalerar att det är en egen version tycker jag att man får göra hur man vill. Så länge det är gott.
Hur som helst tackar jag för den fylliga beskrivningen som pryder inlägget och är en ypperlig vägledning för dem som till äventyrs vill göra äkta miang.
PS: Jag vet inte varför du inte kan göra html i kommentarerna som du sagt, andra kan det. Har du problem på andra sajter också?
Åhh älskar Miang. Har fått det i USA, tror de hoppade över räkorna med hade istället hackade jordnötter. Då var det även en sås med som jag försökte få recept på. Något med palmsocker tror jag det var. En så god och fräsch rätt. Tror jag hört att såsen finns på burk, men inte haft tid att kolla.
Hej, såg att du använde sichuanesisk chili bönpasta. Jag har länge letat efter en sådan i sthlm för att använda till Fuchsias Dunlops recept, och undrar om du har tips på någon affär här som säljer den?
David: Finns på varenda asiatisk affär jag arit på av flera märken. Fråga personalen.
Jo jag har hittat flera halvfabrikat på omi food och china market vid city från hong kong, gjorda med sojabönor och msg. Men ingen specifikt “sichuanesisk”. Har du tips på någon särskilt affär du vet har den sorten?
Lee Kum Kee har den, visserligen med MSG men inte i störande mängder. Men den är gjord på broad beans.