På den sjunde och sista dagen rökte han timjan och mådde fantastiskt

Mitt liv ligger utan överdrift  just för närvarande i total förvirring, igår var första dagen på nästan fyra månader som jag vaknade upp och inte hade jobb att göra i köket eftersom jag inte längre har något kök. Efter att ha träffat och tackat nej till ytterliggare än av stadens övriga restauranger blir jag uppryckt ur eftermiddagstuppluren och ur min lägenhet för att utan förvarning förflyttas två trappor upp till min fjärde lägenhet på mindre än fyra månader. Utan beprövade sömnmedel som dator, tv och alkohol somnade jag inte förrän vid fyra efter att ha tillbringat hela kvällen med att läsa Segraren står ensam av Choelo, undra var jag var någonstans och stirra på ett moln.

Det kommer ta några veckor att anpassa mig till min återerövrade frihet. Den som lever i skuld är inte fri, den som har ett fast jobb eller den som har fler prylar än vad den kan bära på är inte heller fri. Sista steget är att lösa upp alla känslomässiga band till alla underbara personer. Sedan är man fri. Men jag är nästan fri.

I vilket fall, söndagen var min sista arbetsdag, och vilken arbetsdag sedan! Dagen till ära hade jag dukat upp ett bord för tre i mitt minimala kök där två kära stammisar och vänner och en kär kollega och vän skulle se, äta och uppleva en åtta serveringar lång meny. Med många visuella inslag för showens skull. Bränna rökspån i en tesil och samla upp röken i vinglas, knacka upp saltdegsskal, fatservering, plankservering och så vidare. Alkoholen flödade, vi skålade ut min sista service vid 22 snåret i rödvin lagom till varmrätten och hade allt som allt en strålande trevlig kväll. Kanske den ultimata formen för tillredning och servering av mat, sudda ut gränsen mellan matsal och kök och laga mat på de få kvadratmeter som finns att tillgå runt sina gäster i sitt eget kök.

Sashimi på vild krokfångad ilröd röding från Landön, inte den fodersmakande pelletsmatade de åt på kronprinsessbröllopet. Serverad i all enkelhet tunt skuren med flingsalt, svartpeppar, olivolja, färskpressad citronjuice och dillpicklad fänkål.

Råbiff på älgkalv från åretrakten med saltrostade pumpakärnor, dijonsenap, shalottenlök, olivolja, dragon och persilja. Serverad minutrökt i litet rökmoln.

Souvas carpaccio, saltat och lätt kåtarökt renytterlår tunnt skivat på planka med Blenda från Oviken, ruccola, kanel- och nejlikepicklad rödgul trattsvamp, trattsvampskräm och olivolja.

Halstrad sylta på fårnacke, smörad kräm av vitvinskokt rotselleri och Aromaäpple, skummad smörsås smaksatt med rostad vitlök och timjan, picklad valnöt och morot, saltdegsbakad majrova.

Halstrade havskräftskjärtar, råräkor och hälleflundrakinder, blåmusslor samt smör- och dillsauterad spenat i skummad blåmusselsoppa toppad med brödchips. På klassiskt manér serverad i cocktailglas.

Orre från trakten, stekt bröst, timjanrökt hjärta, confiterade lår och vingar, sauterad lever. Serverad på örtsallad med risotto kokt på orrebuljong. Jag använde mig av en djupsmal kantin, fyllde botten med rökspån och torkad backtimjan, lade hjärtat på alumiumfolie, tände på och ställde på spisen. Att röka örter är något jag ganska länge har funderat kring utan att göra några vidare efterforskningar annat än att höra mig för med folk som har kännedom om just saker man röker. Min kompis Nachos i Xátiva påstod att rosmarin är alldelles för starka grejer för att röka rent, om man vill röka det måste man spä ut det med ganska mycket tobak eller något annat. Jag kan nu sluta mig till att 50/50 rökspån och örter är alldelles för hög örtkoncentration i alla fall när det gäller timjan. Hjärtat smakade bra, kanske  lätt rösurt. Men röken, röken var brutal i dess mest negativa betydelse. Så det jag ville säga var, rök inte timjan i för hög koncentration, du kan komma att uppleva obehag.

Blenda, ystad i januari på ko och fråmjölk och hårdpressad, från Oviken, Magna ystad i maj på komjölk med blåmögel, från Oviken, Silver, ystad i novemeber förra året på komjölk och lagrad i en jordkällare, från Kittelberget. Sherrykokta fikon och Pain d’Épice.

Hasselnötspraliné doppad i Guanaja-choklad från Vahlrona.

En av gästerna har lagt ut några bilder som kanske i någon mån kan spegla  middagens intimitet i den här posten på en även i övrigt utomordentligt sevärd betraktelsedokumentation. Min förhoppning är att denna fantastiskt kompetente bartender kommer komma ner från Östersund för att vara med och såväl utforma som exekvera ett spännande cocktailinslag på nästa undergroundmiddag.