Fina fredagsfisken

Nu när jag börjat som löneslav (vilket för övrigt är jättekul, både för min ekonomis och för mitt sociala nätverks skull!) har fredagskvällar fått en annan innebörd: äntligen andas ut. Äntligen ledig. Den här veckan har varit extra jobbig eftersom busstrejken slagit orimligt hårt för oss Ekeröbor utan bil. Två mil hade varit lite häftigt att cykla även om jag hade ägt en cykel, och jag har fått förlita mig på liftning och Magnus. Eftersom han också arbetar i hemtjänsten har han fått ta med sig bil hem, gå upp i ottan och köra mig till centrala Ekerö. Själv är han stationerad på Munsö, vilket i princip innebär att jag fått taxi på Ekerö kommuns nota. Inte roligt för skattebetalarna.

Och för övrigt så tycker jag att bussförarkraven är delvis helt uppåt väggarna! Inte de kraven om förbättrad arbetstid och längre dygnsvila (det borde vara en självklarhet!), men lönen? Deras ingångslön är högre än min mors, och hon är gymnasielärare med massiva studieskulder. Och det det där snacket om att de ansvarar för liv – jo tjena… Det gör sjuksköterskor också och vi vet ju hur det gick för dem i strejken. Kan den avgörande skillnaden vara att bussförare är ett mansdominerat yrke? Men nu är strejken i alla fall vilande och förhoppningsvis kan jag nu återgå till mina vanliga rutiner.

Hur som helst, fredagsmat var det det handlade om. Efter en hel veckas arbete är man inte allt för pigg, och det är bara de där två efterföljande dagarnas ledighet som gör att man lyckas hålla ögonen öppna och huvudet uppe (det vet de flesta, men för mig är det en ny upptäckt – eftersom jag arbetat i restaurangbranschen så länge har jag aldrig varit ledig helger förrän nu!). Maten ska alltså gå fort, men ändå vara lite extra god. Till saken hör att jag inte riktigt har alla hästar hemma när jag är trött, vilket gjorde att maten blev ett skolboksexempel på improvisation. Men det blev så lyckat att Magnus förvånat konstaterade att “Det här var ju skitgott ju!”.

Tänk om jag hade samma tur i fiske som i matlagning – då hade Mälaren varit tömd på gösar vid det här laget och jag hade inte behövt förlita mig på fryst rödspätta.

Viktig uppdatering: Att spättan står på WWF:s röda lista hade jag glömt. Ta skrubbskädda (AKA flundra) i stället.

Gittos fyllda spätta flundra

receptmakare: Margit Richert

4 portioner

20 minuter

Det här receptet har en italiensk touche, även om jag misstänker att rödspätta skrubbskädda inte är det primära fiskvalet nere vid Medelhavet. Gott är det i alla fall. Kikärtsmjölet kan i nödfall ersättas med vetemjöl eller majsmjöl, men leta hellre rätt på en invandrarbutik som säljer kikärtsmjöl, eller gram som det ofta kallas, det ger en underbart krispig yta med en härligt nötig smak. I nödfall går det bra att mejla mig, så lovar jag att skicka ett paket på posten.

I stället för basilika använde jag basilikamynta, som smakar precis som det låter. Men basilika går fint det med.

• 8 små spättafiléer skrubbskäddafiléer
• 100 g soltorkade tomater (i olja eller den där vacuumpackade, fuktiga sorten)
• 12 basilikablad (eller basilikamynta)
• 3 msk kapris
• 8 sardellfiléer
• kikärtsmjöl till panering
• till servering:
• citron
• spaghetti blandat med kalamataoliver och lätt frästa körsbärstomater

1. Hacka samman soltorkade tomater med basilikan, sardellerna och kaprisen. Fördela hacket på fyra spättafiléer skrubbskäddafiléer (det kommer att bli lite över, men det ska vi använda till garnering). Lägg på de fyra resterande spättafiléerna skrubbskäddafiléerna. Vänd fisken i kikärtsmjölet.
2. Stek spättorna skrubbskäddorna på ganska hög värme på båda sidor tills de fått fin färg. Servera med en citronklyfta och pasta och strö över det överblivna tomathacket på fisken.