Stinkost och skitinfluensa

Magnus har nog världens bästa kamrater där borta på Munsö hemtjänst. En av den, låt oss kalla henne A, räddade idag två utgångna taleggio på ICA Nyckelby. Tio kr vardera för två feta bit<r, och Magnus blev lyckligt nog påtrugad en bit hem. Visserligen hade taleggion börjat blåmögla lite på ett sätt den definitivt inte ska, men med lite knivkonster och en bön fick vi en av våra bästa ostupplevelser hittills. Fett och gamla jympadojor är inte att förakta smakmässigt.

Som tur är är jag bara jävligt influensig (det vill säga galen led- och muskelvärk och hög feber) och knappt alls förkyld, så jag uppskattar fortfarande smaker. Framförallt taleggio och ett glas rödvin för att mota flunsan i grind. Men jag kommer säkerligen ligga lika febersvettig i natt som igår. I går natt hade jag tydligen berättat för Magnus att jag grävt ned lik i sandbankarna på Skagen, samt bett honom att hämta hallonsaft. Jag minns ingetdera. Däremot minns jag att jag bad om – och fick! – hela hans täcke eftersom jag frös något överdjävligt. Och klart han gjorde saft till mig också. En hel kanna stod på nattduksbordet i morse. Till min stora förvåning.