Det har varit en vacker vårvinterdag här på Ekerö med takdropp, blöta skor och en bländande sol. Titta noga på bilden ovan, för till höger skymtar Asknäs kyrka. Om några månader kommer man kunna köpa pinfärsk sparris oförskämt billigt från den kringliggande gården. Det är helt omöjligt att tro när man ser ut över nejden.
Förra försommaren (maj?) åt Magnus och jag sparris dagligen i två veckor: råa, stekta, kokta, friterade och ångade. Vi ämnar upprepa bedriften eftersom sparris, näst efter nässelsoppa är det jag ser fram emot mest nu när dagarna äntligen blir längre.
Vad längtar ni efter mest med våren?
Kommentarer
11 svar till ”Våren kommer, snön till trots…”
Vart är fotot taget från? På Kunstaberget på Adelsö finns ju ett utsiktstorn, men det finns väl inget på Ekerö?
Kurt: Det är taget strax norr om Sandudden där det just nu utförs fyllnadsarbete med schaktmassor från diverse byggarbeten inne i Sthlm. Så det finns numera en stor (och ohyggligt lerig) avsats att beundra Mälaren från. Kunstabergets utkikstorn har jag aldrig varit uppe i, tack för en spännande utflyktsidé!
Heh, utan att vilja vara glädjedödare får jag erkänna att jag just idag tog beslutet strunta i gamla principer och förutfattade meningar, ignorera alla mina djupt rotade skam- och skuldkänslor och helt sonika tillbringa dagen inomhus, med persiennerna nerdragna. För att lura mig själv att det fortfarande är vinter. Den årliga vårdeppigheten lurar i faggorna men i år tänker jag göra våldsamt motstånd!
Dock får jag lov att erkänna att jag ser fram emot att kunna sätta igång med kolonilotten igen. Men det dröjer ett bra tag än – får beundra den på avstånd än så länge, över snödrivorna.
Kram,
Josephine
Banalt eller inte, det som skall bli så jävla skönt med vintern är att slippa linda in lillan i tre-fyra lager av fleece och bävernylon när vi skall ut.
…med våren…
Jag ser mest fram emot att se löven spränga fram igen, och den skira grönska det för med sig. Och att dricka öl utomhus, och promenera i skogen, och slippa ha fem tusen lager av kläder på sig.
Josephine: Tack! Här är ännu en vårdeppare. Hur många gånger har du blivit idiotförklarad? Jag har slutat räkna. Folk blir sura och nästan lite galna när om man råkar undslippa sig att man tycker våren är överskattad. Jag avskyr det där blåa ljuset på vårkvällarna, avskyr! Det gör verkligen ont när knoppar skall till att brista. Allt och alla förändras, man är gråtig och genomtrött och nerverna ligger utanpå.
En bekant som jobbar på psykavd på ett av landets största sjukhus har berättat att det är lika vanligt med vårdepression som med höstdepression, men det pratar man inte om för det är mer “legitimt” att deppa på hösten när mörkret kommer. Från nu, dvs när snösmältningen börjar fram till att björkarna slagit ut skulle jag helst vilja gå i ide. Inte ens god mat hjälper.
Iår ska jag försöka dämpa det hela lite med en halvtimmes promenad efter jobbet varje dag. I det där äckliga ljuset alltså. På rekommendation av min psykvårdande väninna. Det har visst något att göra med ljuset och tallkottskörteln eller hjärnan eller vad det var. Det ligger väl något i det, för de åren jag var hemma med småbarn kan jag inte minnas att jag mådde så hemskt dåligt på våren. Men då var jag också utomhus så mycker mer än nu.
Vad vårsolen gör med hemmet och otvättade fönster och odammsugna golv och katthåriga mattor ska vi inte tala om…
Men trädgårdspåtning, jo det längtar jag också till. Och att äta upp den första blåsippan jag hittar, för det gjorde min mammas morfar som var trädgårdsmästare. Det gäller att hålla liv i släktraditionerna :-) Blåsippa är gott, smakar som harsyra. Däremot har jag aldrig provat tulpanblad (se föregående inlägg).
Hazelnut: Ja, man blir lätt betraktad som lite misunnsam gentemot vår-entusiasterna, om inte annat. :-)
Solen och de långa dagarna verkar extremt stressande på mig, och som du säger, skiner till på köpet in och förvandlar ens ombonade lilla vinter-lya till något klaustrofobiskt trångt och ostädat, så att man inte har någonstans att ta vägen heller. Därav persiennerna.
Jag är annars en manisk promenerare under alla årstider, tycker inte att det verkar hjälpa mig så mycket under våren dock. :-( Har i år bestämt mig för att försöka med något av motsatt metod och inte hela tiden ge efter för den där fixa idén att man absolut måste vara ute så fort det är vackert väder. Ett stress-moment mindre, hoppas jag, och sedan får väl tallkottkörteln säga vad den vill.
Vi får väl se hur det går med det. I vilket fall: önskar dig lycka till under de kommande veckorna!
Ralph Erskines hus “Lådan”, som återuppförts i närheten av Rörby Gård på Lovön är också värt en utflykt.
Bara slänga upp köksdörren och sitta på kökspallen med en kopp kaffe och känna den lite stickiga doften av vårsol mot husväggen……
Ser fram emot våren på landet, med sol, ljumma vindar och humlesurr! Numera är “landet” inte Adelsö längre, men väl Roslagen och det är heller inte dumt.
Tycker fröken Dill och LÄNGTAR