Kattungarna har så sakteliga öppnat ögonen. Än ser de dock inte särskilt mycket, men det hindrar ju inte att de är sötare så. De börjar till och med bli mer katt- än råttlika.
Det här är Sixten. Han gör inte så mycket väsen av sig utom när han blir fotograferad. Då skriker han hjärtskärande.
Holger däremot, han skriker som en mistlur mest hela tiden. Han är störst och buffligast men även mammakärast och sist att öppna ögonen. För en timme sedan, när den här bilden är tagen, hade han bara små pepparkornsstora öppningar.
Honorna fotar vi någon annan dag eftersom Magnus blev trött på att kameran trilskades.
Kommentarer
5 svar till ”Kattungar: nu med ögon”
Söta :)!
Och ja, mer katt- än råttlika är väldigt sant.
Jag har hört att kattungar är höjdrädda och därför skriker när man tar upp dom. Pröva och sitt på marken och håll i dom.
Åh, jag älskar katter och har redan 4 st trots att jag är grymt allergisk. Men varje gång jag ser en kattunge blir jag fullständigt sjuk av längtan efter ytterligare en…Så underbara och söta ungar!
Jessika: Ja, i början ser de ju inte riktigt kloka ut. :)
Eva: Det hjälpte inte, men tack för tipset. Jag tror nog mest att det handlar om att de inte vill vara ifrån mamma katt.
Linda: Åh, stackars dig. Men starkt ändå att ha katter trots allergin.
De är så gulliga! Längtar tills vi kan få träffa dem – två veckor till ungefär…