Salladsfat igen och igen

Ja, jag är skittjatig nu. Salladsfat, salladsfat, salladsfat. Men det är det enda jag är sugen på just nu. Och nej, jag är inte gravid, bara ovan vid värmen efter den stränga vinterns härjningar.

Om vi börjar vid de fantastiska icke-bildmanipulerade knallgula äggen vid niotiden och följer klockan så är ingredienserna: inlagd babyfefferoni, strimlad selleri, vällagrad jarlsberg, borlottibönor, majrova, tomat, melon, rödlök, gurka, majs, oliver, cornichiner och tonfisk. I mitten vinägerinlagd iransk vitlök som var alldeles fantastiskt god: syrlig, crunchig och rejäl vitlökssmak utan att vara påträngande. Definitivt godare än de vanliga, och lätt mesiga oljeinlagda kusiner du hittar i varenda grönsakskonservhylla. Finns på Citygross för den som vill ha.

Till åt vi dels en creme fraiche-sås på hackade örter (persilja, dill, grekisk basilika, citrontimjan, oregano och gräslök) smaksatt med helt vanlig rökt kaviar samt jägardressingen, den mytomspunna senapsvinägrett som bara Magnus kan göra riktigt bra. Men jag vet nu mera att den innehåller rejält med finmalensenap, äppelcidervinäger, socker, salt, svartpeppar vitlök, neutral olja och vatten till uttunning. Inget märkligt, med andra ord, men djävulskt gott.

Och vet ni vad? Vi äter salladstallrik även i kväll. Den här gången blir det animaliska proteinet färdigköpt rostbiff. Men jag ska försöka slänga ut ett helt annat recept i morgon: det på äkta mallorcinsk túmbet.