Jag struntar i att bilden ser ut som sju svåra år, för det här var verkligen omåttligt gott och trevligt.
Skarpsynta iakktagare lägger märke till att det är två par manshänder på bilden. De till höger tillhör min lillebror Max som numera är vår inneboende eftersom studentbostadsmarknaden i Stockholm havererat för länge sedan.
Det här åts: yakiniku på flankstek, skärbönor, stolt fjällskivling och salladslök. Koreanskinspirerade sallader: mangold i sesamolja och vitlök, oi namul (gurksallad), hyvlad morot marinerad i Clear Springs ume seasoning (typ vinäger på surplommon), socker och finhackad jalapeño. Yakinikusås som min andra bror Marcus tagit med sig från Japan.
Den vita blobben på grillen är även den privatimporterad från Japan: en yakimochi! Riskakor som man grillar tills de puffar upp. De smakar ingenting, men får en härlig, lite trådseg konsistens som påminner om smält mozzarella. Finns det att köpa i Sverige, vet någon?
Lillebror gav maten högsta betyg och förhörde sig till och med om var man köper flankstek. Idag ska vi äta abborre, för det har han aldrig smakat, stackarn.
Kommentarer
9 svar till ”Yakiniku”
Vet du att varje år så kvävs ett antal människor av de “vanliga” mochi som man äter till nyåret? Sätter man dom i halsen så är det sånär kört.
Vilken trevlig idé. Får mig att vilja gå ner till min lokala japanska delikatessbutik.
yakimochi är ju grillade “vanliga” mochi. Det är något av en stapelvara men vanligast till nyåret. Borde gå att få tag i Stockholm.
Du får be brodern bli din langare ;)
Jessika: De här var tydligen en speciell grillvariant som var skårade för att puffa upp snyggt (det gjorde de inte). Japans motsvarighet till grilloumi kanske?
Matpolisen: Det är supertrevligt, framför allt som bjudmat, det blir skönt avslappnat. I alla fall om man inte är så många att man måste slåss om plats vid bordsgrillen. :)
man kan göra dom själv också, det finns ett särskilt ris. Jag har ätit många fyllda (som bakverk), men insåg aldrig att det var mochi. Mochi har för mig varit den hårda släta varianten som man kan använda som mordvapen.
Jag gillade de med anko bäst.
Det finns en massa olika fyllda mochi på amazon och amerikanska eaffärer men inga svenska resultat. Du får göra en utflykt in till Rådmansgatan!
Känner mig som om jag har noll koll, jag har bara ätit och så jaha, vad det det DÄR. Kul…
Jag vet att man kan fylla dem med adzukibönsgegga och sånt, men jag vet inte jag. Jag gillar inte sött något vidare. Och “vanliga” mochi (rullade i rostat ris-pulver och matcha) har Sawa, min brors fru bjudit på. Helt okej, men jag tyckte nog grillat var mycket godare.
Får väl snacka med min granne Naoi och se om de kan ta hem.
Det HAR nu visat sig, att mina favvokakor i tunnelbanan var mochi med vaniljkräm. Så pass att jag åt en varje dag och kväll då jag jobbade och åkte till och från stationen.
Jag såg en snutt på youtube och kom att tänka på den här artikeln. När ska du laga Mochi på det här sättet, Gitto?
http://www.youtube.com/watch?v=2R6CAN3IznM
Hehe, jag måste nog öva upp snabbheten först, Saxit. Men visst, jag måste ju nästan prova. :)