Eftersom de allra flesta står som en fågelholk när man säger att man bor på Adelsö vill jag berätta mer om min älskade ö, androm till varnagel och inspiration.
Det är en ö. I Mälaren. Inte i skärgården. I Mälaren. Den ligger och solar gumpen i Mälaren tillsammans med sina grannöar Ekerö/Munsö, Helgö, Färingsö, Lovö, Björkö (mer känt som Birka) och Kurön.
En rätt liten ö som man bara når med en knallgul linfärja (går hel och halv) eller egen båt. Man kan förstås gå över isen så här års, men det skulle jag aldrig våga. Men färjan i alla fall: det är den linfärjelinje som är längst i Sverige. Och trots att det tar knappa fem minuter över är det SL-busschafförernas favoritsovplats. Ibland vaknar de inte av smällarna när färjan gör an. Det är då man bör börja bli orolig som passagerare.
Adelsö består av skog, ängar och svamp. Enstaka hus kan skönjas här och där i landskapet. Mest kring färjan och kring Borins, lanthandeln där en burk ananas kostar 35 kronor. Men man handlar av dem ändå, för de får inte försvinna. Då måste man nämligen ta färjan över och åka allraminst till Nyckelby och där är det lika dyrt eftersom det är ett pytteställe eller till Ekerö och där är det nästan lika dyrt eftersom alla är rika utom de som bor i hyresrätt och de handlar på Lidl.
Adelsö är så här års vitt, annars är det väldigt grönt. Skogarna är så där mystiskt urskogiga och fulla av vildsvin som inte är ett dugg rädda för någonting. Ett tag vågade hemtjänstens kvällspatrull inte åka och laga middag åt världens skönaste halvblinda tant eftersom hon stödutfodrade rådjur och småfåglar utanför huset. Det fattade ju så klart vildsvinen också och dök punktligt upp klockan fem varje kväll vilket också råkade vara tiden då den inte lika punktliga kvällspatrullen skulle dyka upp. Det blev så klart ett djävla liv eftersom tanten hann bli vrålhungrig innan vildsvinen ätit klart och kvällspatrullen vågade gå in. Det löste sig sen, men jag minns inte hur. Det var nog inte vildsvinen som fick ge vika i alla fall.
Förutom vildsvin är nog Adelsös främsta attraktion vikingar och vari skillnaden skulle bestå har jag inte riktigt lyckats lista ut. Det är en poppis sysselsättning här på ön att sy sig en vikingadräkt och dra i österled in till Stockholm. Eller nä, man håller sig på ön, men ändå. Vi har en runristare, ett skeppslag, en massa mjödbryggning och eldande, vilket verkar vara vikningasysselsättningen nr 1. E-type är inblandad på något sätt.
Ömentaliteten är stark. Det är vi mot världen, eller i alla fall vi mot kommunalrådet Peter Carpelan som enligt sägen aldrig satt sin fot på ön. Det är med största sannolikhet sant eftersom det inte finns något som helst skäl att åka ut till Adelsö om man inte råkar bo här. Det finns liksom ingenting att titta på annat än människorna. Vilket i och för sig kan vara roligt eftersom de är så jävla motvalls hela bunten.
Men vi har faktiskt en restaurang vid namn Adelsö Krog där jag råkade bli matförgiftad en gång. Men det är preskriberat. De serverar pizzor (så klart!) och peruansk husmanskost eftersom ägarens fru är just peruansk. Så det är mycket potatis och en hel del chili och tja… Rätt gott faktiskt om man håller sig till rätterna på spanska. Schnitzel är inte spanska, by the way.
Och vi har en vandringsled! Och ett utkikstorn där man kan se till Strängnäs om vädret är klart. Men man blir så höjdrädd av det knirkande, lätt vajande tornet att chansen är stor att man inte ser någonting alls eftersom man blundar väldigt intensivt. Klättra hellre upp på Skansberget mitt på ön, det varken knirkar eller vajar och man ser lika långt.
Och vi har en kändis också! Rico Rönnbäck heter han och spelade i Varuhuset. Och så har vi en stackars man som jag inte minns namnet på men som brukar spela bas åt Jerry Williams och i Så ska det låta. Och Beryl Kornhill som sjunger opera och är det närmsta Bianca Castafioere man kan komma utan tuschstreck.
Men varför bor jag här då? Varför i hela friden väljer jag att bo på ett ställe som är så bisarrt avlägset från allt vad ära och redlighet heter?
Att en bild säger mer än tusen ord tror jag gäller i det här fallet.
Men eftersom jag nu är en ordvrängare litar jag inte på en ynka bild. Det jag vill ha sagt är att Det. Är. Djävligt. Vackert. Härute. Efter en dag i stan snyter man svart och det slipper man här. Det finns svamp. Mer svamp än jag hinner plocka as a matter of fact. Och dessutom får man åka färja när man ska ta sig någonstans och hur coolt är inte det?
Kommentarer
26 svar till ”Adelsö: En kärlekshistoria”
Vilken underbar kärleksförklaring! Nu vill jag också flytta till Adelsö. :-)
Vi har plats för dig, Susanne!
Vackert! Ha ha, Rico Rönnbäck hade jag som föreläsare i retorik eller liknande när jag pluggade på Berghs SoC för länge sedan, och jag känner/kände hans revisor.
Härligt!
eftersom jag är en alldeles ny anhängare hos dig så är jag väluppfostrad och tycker till lite lagom så här i början.
jag borde naturligtvis kastat mig in i kommentarfältet och skrivit BERYL KORNHILL när du skrev om flytten till adelsö, men ville samtidigt se hur lång tid det tog innan hennes namn dök upp på din blogg.
SNABBT må jag säga!
förutom att det ofta är magiskt på öar så samlas ju också originalen där och kopiorna trängs i stan.
så, vem vet, vi kanske ses IRL!
Du skriver så jäkla bra!!
På Adelsö tillverkas också runstenar
http://www.runristare.se/
Å snart kan vi köra morsesignaler till varandra… Om jag står nere vid stenbryggan (du vet, bryggan närmast er där ni bodde förut), så ser jag kyrkan… Hoppas vi kan synas snart…
lycklig: haha, vilken lycka att du känner till Beryl! Du hade gärna fått kasta dig på tangentbordet och skriva det – här begöver man inte ta det lugnt i kommentarfältet. Shoot!
(maken tror fö att du ÄR Beryl, vill du bekräfta/förneka? :-)
Hanna: Tack!
Kurt: jo, runristaren nämnde jag i texten. Han är ganska speciell.
Evelina: Eller reptelefon! Två konservburkar och ett snöre långt nog att nå över svinsundet. :)
Ja jusst det Margit, det hade jag glömt, det kan funka det oxå… ;-)
Ambasadör för Adelsö = Gitto…du borde bli sponsrad efter den här kärleksförklaringen, helt underbar!
till maken vill jag säga: jag ÄR inte BERYL.
men på sätt och vis en del av BERYL.
världen är visst pytteliten. när jag av en slump hamnade hos gitto kunde jag aldrig någonsin tro att
BERYL skulle dyka upp.
som sagt, vi ses därute en vacker dag!
Med så mycket vildsvin och annat vilt på ön, kanske du/ni börjat fundera på jaktexamen. Med kurs som julklapp.
Är det klart med kontraktsskrivningen?
Evelina: :)
Micke: Haha, jag tror att adelsöborna skulle bli en smula stötta av min kärleksförklaring. :)
lycklig: Åhå, spännande! Dyker du upp på ön så MÅSTE du höra av dig.
Örjan: Njaee… Alltså, jag är för darrhänt för att någonsin klara skytteprovet och maken kan inte tänka sig något tristare än jakt. Däremot finns stor potential att köpa hela vildsvin för hemmastyckning härute.
Adelsö är mycket vackert det kan jag intyga.
Det finns också genuinare historiska utflyktsmål än Vikinga marknader och nygjorda runstenarexempelvis: Hovgården eller rättare sagt ruinerna av den (samtida med Det gammla Birka), Adelsö kyrka från slutet av 1100-talet. Ön är dessutom nedlusad med alla möjliga sorters fornlämningar jag rekomenderar en sökning på Adelsö i riksantikvarieämbetets “Fornsök”. Det finns nästan lika mycket fornlämningar som svamp!:-)
En del människor är ömänninskor, många är det inte… ;-)
Jag antar att din relation till Öland spelar in lite här.
Alla tänkbara lyckönskningar till dig och Magnus och det fortsatta ö-livet!
Det är fantastiskt att få läsa att dina små betraktelser och kärleksförklaringar, må det vara till fläsk eller mälaröar.
Åsa
Peruansk mat är den bästa maten! kanske bor du på samma ö som Sveriges enda paruanska restaurang? (jag har iaf inte lyckats hitta någon…)
@Maria: Peruansk mat?
Skulle inte bli förvånad om Gitto triggas av ditt inlägg, och vi inom kort får läsa ett av henne Peru-inspirerat recept.
Du är den enda utom jag själv som på riktigt skriver “androm till varnagel”- jag brukar tom säga det också-
Respekt.
Mitt livs värsta bilolycka inträffade en midsommarnatsmorgon på Adelsö- jag såg både döden, en räddningshelikopter och ett öppet benbrott i vidögat (själv blev jag inte skadad fysisk). Sedan dess har Adelsö varit stängd för mig- det kan iofs bero på att jag halvnaken, blodbesudlat och med vajande bröst störtade in till en lokal bondfamilj-
Men jag fattar att Adelsös förtrollning måste brytas- jag kommer och hälsar på dig någongång.
Åsa: Jo, det finns ju en hel del fornlämningar. Birka ska ju vara fint, men resten, gravhögar och rösen och sånt. Mig ger det liksom inte så mycket. Jag föredrar att läsa om det fornminnen. :)¨
Maria: Ja, det kan mkt väl vara sveriges enda peruanska restaurang. Fast så värst renodlat är det ju inte, det är betydligt mer pizza och vägkrogsmat som säljs. Tyvärr är Adelsöborna rätt matkonservativa verkar det som.
Örjan: är totalt okunnig inom peruansk mat, men efter att ha ätit det på Adelsö krog tror jag faktiskt att jag ska grotta ned mig i det någon gång.
Christina: Huva, det låter minst sagt vidrigt! Och du har helt rätt, vi måste bota dig från denna syn. Du får komma ut så fort vi flyttat in i nya hemmet. €
“så fort vi flyttat in i nya hemmet”.
Kontraktet är alltså klart.
Gratulerar!!
Nu är jag/vi nyfikna på detaljer.
Damn, där avslöjade jag mig! :) Men njae, kontraktet är inte färdigskrivet ännu, men vi har ett gentlemans agreement så att säga. Så liiiite får ni vänta med att säga grattis.
Åh, underbara Adelsö! Jag läser din blogg bara lite då och då, mest för att få en liten glimt av Adelsö ibland. Min familj hade landställe på Adelsö under min tidiga uppväxt och kommer alltid alltid alltid att stå för de där larvigt härliga minnena man har från sin barndom: bad från klipporna med saft och mariekex, brödbak med mamma i köket, klättra i körsbärsträden med brorsorna, plocka gullvivor på ängen, mitt älskade marsvin som fick springa fritt på tomten, de vackra rådjuren på åkern framför huset… och hundra underbara minnen till! Det var sorg i hjärtat när pappa sålde huset. Men jag gläds åt minnena och åt att påminnas om dem – tack vare dig!
Vilken morgon! Först läser jag frityrskolan och skrattar mig fördärvad. Sen läser jag om Adelsö. Ibland är det väldigt roligt att vara mamma – i alla fall om man är så lyckligt lottad som jag.
Ebba: åh, vad vackert skrivet! Med sådana minnen förstår jag att har en soft spot för adelsö. Var någonstans hade ni sommarhuset, norra eller södra delen?
Mamma: Haha, och ibland är det mindre kul. Betänk när jag var totalt galen tonåring.
Ha ha ha, nu fattar vi att du trivs på den där ön!
2011 tja! 2013 nu! Fortsätt så om Du orkar det behövs verkligen , bott här i 3 år nu, utveckling här på Adelsö motverkas kraftigt av “Vi ska ha det som vi alltid haft,så det så” Turister knackar ibland på min dörr och undrar var världens mest bevarade vikingaborg finns! och när båten går till Birka! Läs på alla skyltar som finns,säger jag, vi har försökt men dom går inte att läsa på för dom verkar förstörda av regn och sol m.m. självklart visar jag Dom var Vikingaborgen finns! Ett VÄRLDSARV SOM VI HAR MEN SOM INGEN TYCKS BRY SIG OM! Skickar snart ett brev till dom som har utsett det till ett världsarv! Vår kommun verkar ju fullkomligt ge fan i Adelsö, vägar gatuskyltar som inte går att utläsa vad det står på dom.