Tefynd på Chaikhana

Vinter i Paris kan vara en synnerligen grå, blöt och trist upplevelse. Lyckligtvis finns det gott om tesalonger som man kan smita in i för att återfå sin tro på tillvaron. Min favorit är la fourmi ailée, en före detta gammal bokhandel nära Notre Dame som mystiskt nog verkar vara rätt turistbefriad.

Det var där jag först drack mitt nuvarande absoluta älsklingste; Empereur Chen-Nung, en subtil och elegant variant av rökiga lapsang souchong från Mariage Frères. Trots att jag sedan dess druckit det på andra ställen kan jag inte låta bli att associera det till gamla, ömt vårdade böcker och en varm tillflykt under råkalla regniga söndagar.

Jag har tidigare beklagat att riktiga tehus inte fanns i Sverige, men nu när jag för första gången varit på Chaikhana tar jag tillbaka det, bums och genast. Jag skulle kunna säga att det berodde på atmosfären och den perfekt ihopsatta french afternoon tea-menyn, men nog är det till viss del så att det beror på att de hade det, mitt te, som jag trodde inte gick att få tag på utanför Frankrike.

Att det är uppemot två månader kvar till våren känns just nu som ett litet obetydligt bekymmer. Jag är rustad med te, och den säkra förvissningen om att det dessutom finns en tesalong att ta till när det behövs.