Förgänglighet och sommarbröd

Det är en riktigt varm dag och vi har allihopa gått den heta grusvägen till den lilla badviken för att svalka oss. Lilja bakar sandkakor och kastar sten och springer förbi mig strax uppom vattenbrynet. Hon springer förbi mig på bara fötter och lämnar mjukt rundade små fotspår precis framför mig. Lilja lämnar fotspår i sanden, nära vattnet.

Helt utan min generations ironi, distans eller galghumor står jag nu där och tittar på Liljas fotavtryck, några centimeter ovanför dit vågorna vanligen når som högst. Min dotters fotspår, skrivna i sand. Hon sitter och leker lite längre bort. Men en dag. Jag tittar ner igen och börjar fumla med kameran för att ta en bild och fåfängt försöka låsa ögonblicket, men en våg i utkanten av statistiken har redan suddat ut fotavtrycket som för att understryka vad den här stunden handlar om. Jag tittar upp igen. Lilja slevar träget ner hopplöst blöt och rinnig sand i en hink, det skall bli en tårta. Men en dag.

Hon är trött när vi kommer hem, vi är nog trötta allihopa. Vi ger henne filmjölk och smultron och hon äter dem som om de aldrig kan ta slut, som om de alltid kommer att lysa rött vid stugans trappa, idag och i morgon. Hon får också en bit av mitt på känn-bröd med poolish som kalljäst över natten, hon äter det men lämnar som vanligt kanten.

Ett fotspår i sanden. Smultron vid sommarstugans trappa. Utsliten men ändå drabbande symbolik. Klargörande ögonblick som påminner oss om det självklara: ät, du levande.

Bilden togs vid ett senare tillfälle. Precis innan jag knäppte av rände Lilja förbi och satte som i ren trots ett perfekt fotavtryck, det syns uppe till vänster. Jag saknar ord.

På känn-bröd, med poolish

receptmakare: peter jägerbro

Kvällen innan jag bakade ut brödet gjorde jag en riktigt blöt fördeg, en poolish. Tumregeln är att fördegen skall utgöra minst en tredjedel av degen. Det här är ett semesterbröd, mer ett dagboksinlägg än ett recept och har bara riktlinjer. Brödet blir segt, smakrikt med ganska stora hål trots att det arbetas så lite, tack vare den blöta fördegen och långa jästiden.

Poolish: Ungefär 2 dl mjöl fördelat på 1.5 dl vanligt vetemjöl och 0.5 dl rågmjöl, finmalt. Rörs ut i knappt 2dl vatten (jag mätte inte), så mycket vatten att det blir en lös gröt, bortom en deg. Jag rörde också ner en ärta jäst (surdegsflingorna glömde jag hemma). Låt stå i rumstemp några timmar och ställ sedan i kylen över natten.

 Utbakning:

• 4 dl vetemjöl
• 1 dl finmalt rågmjöl
• 1 ärta jäst
• 3 tsk salt
• 1 tsk honung
• På ett ungefär 2 dl vatten (tillsätt efter hand till en klibbig deg, bara precis knådbar)

 Smula i jästen och rör ner mjölet och saltet i poolish-smeten. Justera med vatten så att du får en klibbig, blöt men hanterbar deg. Knåda, eller bråka i alla fall med degen 10 minuter genom att med mjölade händer trycka ihop och vika den. Justera eventuellt kladdigheten med vetemjöl tills slutresultatet är en deg som är precis på gränsen till att kunna formas. Låt jäsa i kylen några timmar.

Slå sedan ut degen på ett väl mjölat bord och forma efter behag. Jag gjorde två långa saker, mellanting mellan limpor och baguetter som jag tryckte ut och vek två gånger och lät jäsa med verket (skarven) nedåt på plåt i rumstemp några timmar.

Sätt in i ugn 250 grader, släng in en skvätt vatten i ugnen för ånga. Sänk till 225 grader och baka 20-25 minuter i mitten av ugnen, eller tills brödet får färg och känns lätt och ihåligt när du knackar på undersidan.