Självklart tar vi tåget till Avignon. Tyvärr är det fortfarande mycket dyrare än flyget, som gynnas av subventioner och märkliga skatteregler. Men i upplevelse och bekvämlighet kan tåget mycket väl konkurrera. En natts resa mellan Malmö och Berlin, där man effektivt vaggas till sömns av tågets rörelser. En dag genom Tyskland och Belgien, inklusive en snabb kopp kaffe framför katedralen i Köln. Och så två och en halv timme på snabbtåget TGV från Paris till Avignon, med stora panoramafönster mot ett grönskande landskap, där vita kor och ulliga får betar som om Marie Antoinette själv hade designat den pastorala idyllen.
Cykeluthyraren står som överenskommet på plats och väntar, trots att han egentligen är ledig på söndagar. Vi har beställt per e-post och noga angett kön och längd. Följaktligen är cyklarna som skräddarsydda, och dessutom sprillans nya, artonväxlade och av lätt aluminium.
Vi rullar ut stan över floden Rhône. Visserligen inte över den berömda bron i visan, men strax intill. Det tar tio minuter till grannbyn Villeneuve-les-Avignon, men sedan stoppas vi upp någon timme av en gigantisk loppmarknad som breder ut sig över stadens medeltida gränder.
Men framåt lunchdags har vi kommit fram till den första berömda terroiren – Tavel. (Den svenska översättningen till terroir är egentligen ”jord”, men det franska ordet är mycket mer laddat med patriotisk mystik.) Provence är berömt för sitt rosévin, och det mest berömda rosévinet kommer från Tavel. Vi testar friska Prestige des Lauzeraies 2006 och doftrika Cuvée Royal 2007 i kooperativets ”cave”, vinkällare, och dricker sedan en karaff enklare hallonrosa Tavel just det är tänkt, som måltidsdryck vid en långdragen lunch på en liten restaurang mitt i stan. Tavelvinerna har just den lätthet som Provence varma klimat och salta mat kräver, men samtidigt en sträv stadga som saknas hos mer intetsägande roséviner.
Tavel gränsar till Lirac, som är känt för sina röda viner. På kooperativets källare provar vi både ett rött och ett rosé av traditionell typ. De första två gångerna vi smakar vin på vinkällarna förklarar vi ursäktande att vi inte kan köpa med oss några flaskor, eftersom vi bara har cyklarna som transportmedel. I stället vi erbjuder oss att betala för avsmakningen. Men personalen säger bestämt ifrån att avsmakningarna minsann är gratis. Inget köptvång råder! Och den policyn vänjer vi oss snabbt vid…
Framåt kvällen har vi trampat oss fram till Châteauneuf-du-Pape, där vi ska tillbringa natten. Här finns en mycket speciell terroir. Odlingsmarken i Châteauneuf-du-Pape består av stora klapperstenar – ofta tio, femton centimeter i diameter. Extremt jobbig mark att plöja och bearbeta, men suverän på att magasinera solens energi om dagarna, och hålla vinplantorna varma om nätterna.
Av de vita testar vi peppriga Pères d’Eglise 2007, honungsdoftande Jas de Bressy 2006 och ananasfruktiga Domaine Raymond Usseglio 2006. Av de röda bland annat Domaine Lafond 2004. Allra bäst är Rober Sabon Prestige 2004. I ett tidningsklipp ser vi hur en norsk vinjournalist tycker sig höra änglar sjunga när han dricker vinet. Och en änglakör, med ljusa och perfekt harmoniserade röster, är faktiskt en träffande beskrivning av den långa eftersmaken.
Staden Orange har inte så mycket att komma med när det gäller vingårdar, men väl en av världens mest välbevarade antika teatrar. Med hjälp av en ljudguide och animerad film får man en högst realistisk föreställning av livet under den romerska ockupationen. Inte minst av den tilltagande dekadansen. Det började med grekiska tragedier strax före Kristi födelse. Sedan tog komedierna över, de blev alltmer lättsamma och hade övergått i rena rama porr-showerna innan hela romarriket klappade ihop framåt fyrahundratalet.
Cykelvägen följer småvägar längs en flodbädd. Hela tiden vinfält, och i dikena en rik flora av växter som trivs i den kalkrika marken. Framför allt ser vi massor av blodröd vallmo, ofta blåeld och här och där en orkidé. I Sérignan-du-Comtat gör vi en liten avstickare till fots längs en botanisk slinga i skogen. Här finns ett hundratal av Provence typiska växter pedagogiskt utmärkta. Många av dem har präglat det lokala köket, som till exempel rosmarin, timjan och vildsparris.
Vi passerar Cairanne med dess rödviner och kommer sedan till Rasteau. Där tillverkas ett säreget och delikat sött vin: ”doux naturel” som invånarna säger med stor betoning på ”naturel”. Sötman kommer helt och hållet från grenachedruvorna själva. Jäsningen stannas av genom att tillverkaren tillsätter alkohol i ett kritiskt skede av processen. Det söta vinet finns både i rött och i en kopparfärgad variant som kallas doré.
I närbelägna Sablet, på vinkällaren Les Genêts, äter vi resans mest prisvärda måltid: förrätt, varmrätt, dessert och vin för totalt 13,50 Euro eller ungefär hundratjugo kronor. Maten håller hög klass: färskostfyllda squaschblommor med vidhängande späda frukter, köttgryta och beigneter på acaciablommor med vaniljglass.
Utanför Rasteau, i riktning mot Roaix, ligger ett trevligt litet vinmuseum. Det har grundats av Paul Coulon på Domaine de Beaurenard, Hans familj har odlat vin i Châteauneuf-du-Pape sedan 1500-talet, och nu har han även köpt mark i Rasteau. Sedan tre år sköter han vinodlingarna helt utan giftsprutning, enligt biodynamiska principer, men det återstår ytterligare tre år innan han får sitt officiella certifikat.
Vinmuséet ger en god överblick i vinodlingens historia, i konsten att dechiffrera doft och smak och i geologins betydelse för druvornas utveckling.
Utanför söta lilla byn Seguret besöker vi den ekologiska gården Domaine Jean David. Frun i huset håller i provningen, och hon berättar stolt om hur maken redan för 13 år sedan bröt sig ur kooperativet för att kunna odla giftfritt och brygga eget vin. Det är betydligt mer arbete att hålla efter ogräset på mekanisk väg. Traktorn kan visserligen göra det mesta, men lite finputsning mellan plantorna måste vinbonden göra själv med en långskaftad hacka.
Nu är det bara ett par kilometer mellan prestigebyarna. En liten bit upp i bergen ligger Gigondas med de fylliga rödvinerna. Det finns massor av producerande gårdar, och det är svårt att välja. På kooperativets vinkällare mitt i byn finns alla vinerna samlade, men den vänliga damen vid avsmakningsdisken vägrar att rekommendera något särskilt. Alla är likvärdiga medlemmar i kooperativet och hon måste vara neutral. Vi testar de två märken som är odlas ekologiskt: kärva, hallondoftande Clos du Joncuas 2001 och härliga Domaine Montirius 2002 med sin smak av russin och gräs och lång eftersmak.
Professionella och mera avancerade provare spottar ju ut vinet när de har smakat av. Men vi är glada amatörer som dricker upp det vi får. I gengäld provar vi aldrig mer än tre sorter, och glasen innehåller oftast bara några få centiliter. Också Vacqueras är känt för sina rödviner, men vi fortsätter ännu några minuter söderut till Beaumes-de de Venise och dess naturligt söta muscatviner.
Ett litet glas kyld muscat till desserten kan rädda vilken middag som helst. Till och med den i Carpentras där vi blir blåsta på jordgubbarna. Trakten runt staden är Frankrikes motsvarighet till Finnerödja, och vi kommer precis i kulmen av säsongen. Alla middagsgästerna före oss får stora cup-glas, fullproppade med rensade, halverade jordgubbar. Men just när det var vår tur tar jordgubbarna slut. Lyckligtvis har även körsbärssäsongen kommit igång. Resans allra bästa måltid äter vi på Dame d’Oie, ”Gåsamor” i Pernes-les-Fontaines: kanin i senapssås kryddad med lavendel, färska bondbönor och till dessert marinerade körsbär med glass och grädde. Och ett litet glas kyld muscat!
En av de många fördelarna med att cykla runt mellan vinkällare och restauranger är att man kan släppa loss mer än bilister kan göra. Det går att dricka alkohol, inom rimliga gränser förstås, eftersom promillegränserna inte gäller för cyklister. Och man kan äta nästan hur mycket som helst, för man gör av med många kalorier både när man klättrar upp mot bergsbyarna i sakta mak på växel 1-1 och när man sträcker ut på landsvägen på 3-6.
Enda spåret av en veckas hedonistliv är lite solbränna, en plattare mage och några nya intressanta muskler på benen.
Egna tips om kulinariska resmål? Fler franska favoritbyar du vill dela med dig av? Eller vill du gräla om elologi nu igen? Här kan du lätta dit hjärta!
Litteratur: Först och främst behöver man en bra karta. Vi köpte”Carte de Promenade”, skala 1:100 000. Dessvärre behövdes två stycken, eftersom vi cyklade precis på gränsen mellan två kartor.
Vi hade också hjälp av engelska ”Cycling in France” av Carole Saint-Laurent från 2003. Både Rough Guide och Lonely Planet har hyfsat färska guider över Provence. Det finns också flera böcker om vin i Provence, framför allt på franska. Exempelvis ”Vins de Provence” av Francois Millo. Det engelska standardverket ”The Wines of the Rhone Valley and Provence” av Robert Parker är från åttiotalet och inte särskilt aktuellt. Men en cyklist måste begränsa sin packning hårt, så lämna böckerna hemma.
Resa: Vi åkte tåg. På ditvägen natttåg mellan Malmö och Berlin, på hemvägen nattåg mellan Paris och Hamburg. Med Interrailkort blev priset 4.230 kronor per person. Flygbiljett går att få till betydligt lägre pris, men då blir ju den miljövänliga upplevelsen inte lika komplett.
Övernattning: Vi både huvudsakligen på tvåstjärniga hotell. De kostade omkring 700 kronor natten för dubbelrum inklusive frukost, alltså 350 kronor per person. En billigare variant är fransk bed-and-breakfast, så kallade chambre d’hotes. Sök på internet på respektive ort! Där finns logimöjligheterna listade med telefonnummer och oftast e-post, så att man kan boka i förväg. Många om än inte alla förstår engelska.
Cyklar: Vi hyrde cyklar i Avignon. De kostade cirka 800 kronor för en vecka. Cykelsport och cykelturism är stort i Frankrike, och uthyrarna är både många och bra. Att ta med sig cykel från Sverige på tåget är vanskligt på grund av reglerna i Sverige och på snabbtåget TGV (på de flesta andra tåg längs vägen är cyklar tillåtna). Däremot bör det vara möjligt att få med cykeln på flyget till Marseille, och att åka vanligt tåg med cykeln därifrån till Avignon.
Använd riktiga cykelväskor och tänk på att bara ta med sådant som är absolut nödvändigt. Jaga varje gram!
Kläder: Ett par riktiga cykelbyxor med vaddering som skyddar grenen är en bra investering. Likaså cykelhandskar som skyddar handlederna. I övrigt behöver man bara tänka på att skydda sig mot solen. Och den kan faktiskt börja regna i Provence, även om det är sällsynt. En cykelkrage eller ett regnställ i lätt material bör finnas med i bagaget.