Hela den gamla Fiat-fabriken samt kringliggande mässhallar och tält bjöd mer än en otrolig matfest; det var dessutom en styrkedemonstration. Slow Foods budskap är viktigt och berör oss alla.
Slow food står för ett erkännande av bordets njutningar. Maten ska smaka bra och vara tillverkad på ett rent sätt som inte skadar miljö, djurens väl eller vår egen hälsa och de som producerar maten ska få skäligt betalt för sitt arbete. Slow Food rörelsen startade i Italien 1986 som en reaktion mot snabbmaten, aktualiserad genom Mc Donalds etablering på den italienska marknaden.
Slow Foods 100 000 medlemmar över hela världen ser inte sig själv i första hand som passiva konsumenter. Genom ökad kunskap om hur vår mat är producerad och genom att aktivt stötta dem som producerar den, kan vi alla bli partners i processen och tydliggöra kopplingen mellan jorden och tallriken. I Sverige har Slow Food funnits sedan 1991 och består av fjorton regionala avdelningar. Något Slow Food Sverige finns inte, till det behövs fler medlemmar enligt de internationella stadgarna. Ett av rörelsens viktigaste ställningstaganden just nu är det mot genmanipulerade grödor, GMO. Givetvis har det riktats kritik mot den framgångsrika rörelsen. Slow Food har anklagats både för chauvinism och elitism, men här i Turin är det svårt att bibehålla sitt kritiska sinne.
Salone del Gusto hålls vartannat år i Turin och ger producenter möjlighet att presentera sig för en bredare allmänhet. Här finns allt från de stora jättarna som Paramiggiano Padano och San Daniele till de små, lokala odlarna och producenterna från hela Italien. I år var mässan för första gången kopplad till konferensen Terra Madre, nätverk för producenter, distributörer, kockar, akademiker och andra som gemensamt kunde stöta och blöta sina värderingar för att definiera de gemensamma målen med ansvarsfull och uthållig matproduktion.
Det var också i Terra Madre-delen som de flesta små icke-italienska företagen visade sina produkter och här träffade jag Inger Jonsson i den jämtländska montern för presidiaprojektet källarlagrad getost och mese. Hon var nöjd med mässan och hade just hittat ett vin i montern mittemot som passade perfekt till den egentillverkade osten, cross kitchen.
Och min mässa då? Ja, jag är alldeles överväldigad och kan knappt skriva något vettigt utan att flumma ut helt. Men om du tänker dig att du under samma dag smakar den godaste olivoljan, den godaste balsamvinägern, de godaste ostarna, korvarna, skinkorna och pastan du någonsin ätit, stannat upp och tagit ett glas vin här och en cannoli stor som en torky-rulle där, så förstår du kanske att det blir nästan löjligt att försöka hitta varierade superlativ. Och överallt på mässområdet: god stämning bland en massa själsfränder och livliga diskussioner i varenda monter.
Alla mässbesökare har sin egen agenda, och vår var att studera råvaror och mat i dess yppersta form tillsammans med några av våra anställda; man kan inte definiera den perfekta råvaran om man inte själv har smakat den.
Jag bestämde mig tidigt för att inte tok-shoppa utan att i stället ta in så mycket som möjligt på plats och noga lägga sensationerna på minnet: sötpotatisprodukterna från Peru, emmentaler från finska Kyyttö-kor (som ni snart kan läsa mer om på Taffel.se) , lagrade getostar från Gascogne som nästan blivit ett med de omkringliggande löven, nyskuren fårfiol från Valchiavenna, de platta små ostronen från Oosterschelde…
En sak kunde jag dock inte motstå; sicilianska persikor från Leonforte, de mest fantastiska jag någonsin smakat. Duniga, guldgula och fullständigt oemotståndliga låg de där som julgranskulor i sin låda och fick följa med mig hem till hotellet.