Jag är en duktig konsument. Därom råder absolut inget tvivel. Jag köper, går på reklamen, handlar mycket mer än jag tänkt när jag gick in i butiken, och fallar lätt för billiga trix (godiset precis vid kassan o s v ). Men det jag mest av allt älskar att lägga ned alldeles för mycket pengar på är ändå min kära älsklingslyxglass, Haägen-Daz Strawberries And Cream (som den heter på svenska).
Häagen-Dasz är världens fånigaste namn på en super-superamerikansk produkt, men den här glassen är så fruktansvärt god att jag förlåter dem. Den största glädjen finner jag när jag läser innehållsförteckningen. Grädde, jordgubbar (23%), socker, skummjölk, äggula. Inget mer. Inga konserveringmeddel. Inga färgämnen. Inget gelatin. Bara det allra allra enklaste glassreceptet.
Och hur gott är det inte sen? Jag älskar hård glass. Man ska känna att när den smälter så smälter den. Den ska inte bli till en seg och fluffig massa som håller formen fast den egentligen är smält. Nej, jag vill att min glass ska återgå till grädde när den smälter. Precis som den här, av förklarliga skäl, gör.
Spana in den amerikanska hemsidan lite mer. Tänk om alla de där smakerna fanns här… man skulle bli så tjock som en liten boll. Den här till exempel. Mamma mia.
I sommras köpte jag en glassmaskin på en loppis i Nisseviken på gotland, jag var så glad och mindes nostalgiskt de fantastiska glassar jag svängde ihop när jag jobbade på Elverket den där sommaren. Under cykelturen hem funderade jag på vad för fantastiska onyttigheter vi hade hemma som skulle kunna plöjas ned i en drömglass. Men den lilla 80-talsmaskinen fungerade inte (trots den glada försäljarens löften), och jag är fortfarande glassmaskinslös.
Mina fantasier kretsar framför allt kring att göra en “julglass” (kanske lite off-season) med en bas av ren, fast, enligt ovan beskriven gräddglass, stora smulor av Annas pepparkakor och kanske en liten typ ingefära-stingig caramel-swirl samt slutligen mandel.
Min favorit-fisksås skulle nog göra sig i glassformat också. Saffran, ingefära, apelsin och lite chili. Ja, fast utan fiskfond, dårå.
Vilken är din glass-dröm? Upplevd eller bara i fantasin …
Bästa smakförslaget i kommentarerna nedan belönas med en länk till höger.
Kommentarer
7 svar till ”Iskallt begär”
Favoriten är nog antingen mammas kokosglass (med kokos som fått dra i kokossmakande rom) eller rabarberglass (med rabarberkompott på egenodlad rabarber plus kanelstång), i båda fallen med glass på hälften youghurt, hälften grädde som bas (tillagat i en handvevad glassmaskin med fryselement). Mums mums.
Tyvärr bor jag 25 mil från mamma och hennes glassmaskin, så det blir en lyx att sällan njuta av.
(Vid första genomläsningen trodde jag att din julglass skulle göras på bas av ren. Köttet, alltså. Jag skyller på att jag läst om Daniel Roos ankleverchokladmousse precis innan)
Du har samma favorit som jag :) Eller, ja, egentligen tycker jag ännu mer om den gamla vanliga HD Strawberry, som inte finns i Sverige längre. De hävdar att det är samma, men det är det inte alls – och Strawberry finns fortfarande utomlands, den är liksom ännu mer jordgubbstät. Deras Dulce de Leche är inte heller dum.
Jag gillar vaniljglass med bitar av konjaksmarinerade fikon. Eftersom jag inte har någon glassmaskin får jag nöja mig med att marinera fikonen, klippa dem i bitar och röra ned i glass.
Sour Cream & Onion vore lite piffigt.
Ella har du prövat Österhagen Glass. Min nya favorit. finns på Konsum mariatorget!
När jag jobbade på glassbar i england så fick gästerna önska nya smaker (glassen gjordes i källaren) och självklart önskade alla pommes och öl-smak. den gjorde vi aldrig men vi gjorde en glass som var fylld av cadbury Crunchie. den blev GALET god. Vi gjorde även: Lavender and Honey som jag gillade, Turkish Delight som alla utom jag gillade, Malibu and Pineapple Pieces som jag aldrig smakade men som lät god. Ryktet sa att de även lyckades göra en Gin and Tonic Sorbet men jag vet inte jag…
Vi hittade på en riktigt lyckad glass förra helgen som andas lite av din julglass: Gräddglass på ingefärs- och blodapelsinkaramell. Inte så bökigt som det låter, det är bara de få ingredienserna som råkar ha långa namn.
Karamellisera rejält med muscovadosocker (eller vad du nu vill ha) med några matskedar blodapelsinsaft som dessutom hjälper till att lösa sockret. Håll grädden varm bredvid och vispa ned den i karamellen – det går, men man får vispa som en tokig. Smaka av med riven ingefära och kanske lite mer blodapelsin. Och så ned med smeten i gulorna, fluffvispade med socker, och frys.
Det här är ingen in your face-glass, utan ganska subtila smaker. Men när jag tänker på det ger karamelltricket faktiskt en lite julig känsla.
Super-Glassen “numero Uno”är Puffo.En smurf-blå skapelse. Helt Gudomlig.