Smakfull estetik: Ottolenghi

Är du utomlands på jobbresa får du först och främst försöka hinna med det du ska, sedan får allt annat bli bonus. Men ni kan ge er på att jag gnisslade tänder över att inte kunna äta lunch på Ottolenghi, och istället behöva rusa vidare till nästa stopp.

Ingenting i världen kunde dock avhålla mig från att fylla ränseln  med saker därifrån: små valnötskakor, söta svartvinbärs-maränger, choklad med hallon och pistagenötter och en liten ask med bakelser. 

Ottolenghi öppnades 2002 av  Yotam Ottolenghi och Sami Tamimi, båda uppvuxna i Jerusalem, men den ene i den judiska västra delen och den andre i den palestinska östra. Deras vägar möttes i London och resulterade i en restaurang och ett konditori där konstnärlig och smakmässig fulländning är det enda vettiga epitetet.

Idag finns fyra restauranger i London: Notting Hill som mest är butik och take-away men har tio sittplatser, Kensington, Belgravia och Islington, där de har plats för femtio sittande och där du också kan äta frukost, lunch och middag.

Ottolenghi blandar fritt mellan persiskt, palestinskt, engelskt och kaliforniskt och är ett måste om du är något sådär matintresserad. Rätterna och bakverken på de dignande faten får lysa som konstverk, presenterade på gallerivis mot en skinande vit bakgrund.

Jag vet i alla fall var jag ska boka bord nästa gång. Tills dess får jag hänga med näsan över den fantastiska kokboken och drägla över recept som skårade ankbröst med blodapelsin och stjärnanis, harissamarinerad kyckling med grapefruktssallad och, hjälp mig, smörstekta jätteräkor med tomat, oliver och arrak, eller världens godaste brownies…