Så här i tider av rötmånad och redaktionstorka har debatten om matsvinnet rullat upp igen. Först ut den här gången var Svenska Dagbladet, tätt följd av TT och andra medier. Sedan hakade krönikörerna på. Det är bra, vi kan behöva påminnas om att problemet inte går på semester med oss för att kunna fortsätta arbetet mot resursslöseri.
Men när Aftonbladets krönikör Karin Ahlborg tar sig an frågan vill hon piska upp stämningen genom att hävda att butikerna inte förlorar något på att slänga mat. Det är direkt felaktigt och därför vill jag bemöta påståendet i några punkter nedan.
1. Livsmedelsbutiker driver i regel inte försäljning per kommission. De varor som köps in är ett utlägg för butiken tills dess att de säljs. Handlarna har faktiskt också rejäla omkostnader i form av hyra, personal, el med mera som måste täckas av försäljningen. Gör de inte det går företaget i konkurs. Grundläggande för all handel är således att man måste sälja det man köper in. “Smällen” som Karin Ahlborg pratar om är alltså handlarens – i allra högsta grad.
2. Ett undantag från detta är brödförsäljningen. De stora bagerierna har löpande avtal med butikerna där leverantörernas utkörare själv fyller på brödhyllorna och plockar hem så kallade brödreturer. Detta är möjligt eftersom det finns en andrahandsmarknad för bröd inom industrin som bagerierna levererar till i form av till exempel skorpmjöl/ströbröd.
I andra fall kan returavtal träffas enligt en särskild överenskommelse mellan butik och leverantör när det gäller att t ex introducera en ny produkt på marknaden. Tidningar har också speciella returavtal, ibland även blommor.
3. Det är inte upp till butiken att ifrågasätta datummärkningen, eftersom det är viktigt för en butik att förhålla sig juridiskt skadefri vid hantering av livsmedel. Däremot kan jag hålla med Ahlborg om att alltför nitisk datummärkning skapat en överdriven rädsla hos konsumenterna och gjort dem osäkra.
4. Hantering av färskvaror är en mycket känslig process, där konsekvenserna av ett misstag kan bli förödande. Vi har också ett konsumentskydd och en köpkultur i Sverige som gör att kunden har rätt att förvänta sig en tiptop-produkt, och skulle den inte motsvara förväntningarna har denne all rätt till kompensation. I det perspektivet blir det otroligt svårt att saluföra två olika klassificeringar av sortimentet med risk att något skulle gå fel i kedjan. Överdrivet svinn är ett tecken på att något i företaget är allvarligt fel, så lösningen att prissänka eller skänka bort mat håller inte i längden, butiken måste gå till botten med rutiner och inköp.
Fast butikerna behöver ju faktiskt inte slänga sin mat, med projektet Resurskocken har vi, som jag redan tidigare skrivit, de senaste åren minskat matsvinnet med 80% genom att anställa kockar som lagar både lunch och middag av de finfina råvarorna som sedan säljs till ett modest pris. Det går säkert att göra i fler butiker i landet.
Men det viktigaste när det gäller att sänka matsvinn i leverantörsledet, butiksledet och konsumentledet är att inte bolla med fakta eller bara skylla på andra. Vi är alla en del av problemet och har därför ett proportionellt ansvar. Även Karin Ahlborg.
Kommentarer
12 svar till ”Svar till Karin Ahlborg, Aftonbladet”
Bra skrivet Anna!
Resurskocken
Nyfikenhet -hur klarar ni märkningbestämmelser för färdigförpackad mat ang innehållet, när Ni gör nya rätter varje dag?
Oberoende (utomtående leverantör)måste ju ha komplett innehållsförteckning från A-Ö.
Klarar ni er från detta eftersom ni tillagar och säljer all mat i egen regi?
Jag trodde en sekund att det gällde hennes sågning av Karin Johannisson som sommarpratare, nåt som fick mig att knyta näven riktigt hårt i byxfickan.
Karin J har varit bäst i radion i sommar! Men man får förstås ha en åsikt om saken.
Anna S: Tack, jag blev lite trött, bara…
Örjan: Vi säljer inte färdigförpackad mat, vi säljer varm mat över disk direkt. Rätterna säljs på vikt och kombineras av kunden själv: 99 kr/kg för tillbehör som pasta, ris, bulgur och potatis, 129 kr/kg för kötträtter, 179 kr/kg för vilt, oxfilé och andra mer exklusiva ingredienser. På så vis behöver vi inte innehållsdeklarera dag för dag, utan personalen informeras om innehåll och kan svara på kundens frågor.
Peter: ;)
Nu har jag läst Karins inlägg också, det var som du skriver dåligt underbyggt. Generaliserar hon utifrån nån specifik butik? Eller kan det vara så att andra butiker har andra villkor?
Tack för förtydligande info
Peter: Jag kan inte redogöra för exakt vilka olika avtal som träffas i andra kedjor, men helt klart är det så att ansvaret övergår till butiken i och med att varan levereras. Undantag är som jag skrev ovan, varor som t ex bröd och blommor. Om en leverantör ska plocka tillbaka en vara är det upp till butiken att bevisa att varan var i så dåligt skick, t ex frukt, eller att förpackningarna var skadade vid leverans, annars får man vackert stå där med partiet.
Det är också butikens uppgift att ha en bra rotation på varulagret genom säljfrämjande åtgärder/ val av rätt produkter.
Vi rear visst ut torrvaror med kort datum, men har inte satt det i system, då riskerar vi att legitimera hanteringssvinnet och det är inte bra för businessen.
Anna, det var ett strålande bra och välformulerat bemötande. Det händer lite för ofta att man blir besviken av det som skrivs eftersom det är okunnigt utan ambition att först försöka lära och förstå, innan journalisten skriver. Det gäller även inom mitt gebit, juridiken.
Tack snälla Stefan, nu blev jag jätteglad! Jag förstår givetvis att det är effektfullt med syndabockar i tabloidpressen, men som företagare har vi ganska många olika parametrar att rätta oss efter – juridik är en av dem.
Tack Anna för ett mycket välformulerat och bra inlägg. Som kund uppskattar jag mycket när butiken sätter ner priset på varor istället för att slänga dem, men som du säger, i grunden är det ju en inköpsfråga. Dock är det inte lätt att både ha fulla hyllor, fräscha varor och “rätt” efterfrågan samtidigt. Ni gör ett bra jobb som lagar mat av råvaror som håller datum men som kanske blivit lite trötta i ytan.
Tack Kinna! Du har så rätt, självklart är det bra att kunna sälja ut kolonialvaror med kort datum som pasta, ris och kaffe. Men en bra kolonialchef har superkoll på varulagret och beställer inte nytt i onödan.
Det är färskvarorna hos oss: kött, fisk,frukt och grönsaker som står för uppskattningsvis 95% av svinnet i butik, mejeriavdelningen är så logistikberoende att där knappast blir något svinn.
Hyllor med halvskämda äpplen och gråa (men fullt ätliga) köttbitar attraherar tyvärr inte kunden ens till nedsatt pris, utan blir istället kvarlämnade som en bekräftelse på att varan är sekunda. Man kan inte driva en färskvarubutik i förfall ens med de bästa intentioner.
Däremot kan man med intresserad och vaksam personal förutse om en vara riskerar att hamna i “limbo” och göra något åt det innan den förpassas dit av kunden. Och det är så vi jobbar.
Det är ju såhär man vill ha världen, svart eller vitt och att om de bara… så skulle det vara löst. Karin Ahlborg har väl inte varit sådär väldigt angelägen om att hålla sig nedtonad. Att det finns andra faktorer, som du beskrver Anna, det ignoreras. Eller glöms åtminstone effektivt bort.
I den lokala mataffären hemma är jag alltid och rotar i kort-datum delen.