Lotta Ohlsson på DN lanserar den utmärkta idén att vi borde adoptera ett ord för att skyda det mot utrotning. Inte ska väl vi vara sämre? Visst finns det någon rätt som orättvist hamnat på undantag som behöver skyddas?
En rätt som man inte får talla på för mycket, som borde fridlysas eller tagas till nåder igen eller som bara borde uppmärksammas för vad den är. En rätt ni tar på er att beskydda och vårda.
Jag håller på bubbert. En mandelpudding med rosenvatten och kanel. Inte bara för att redan mamsell Warg visste hur god den var; utan också för att namnet är så fenomenalt roligt att säga. Faktiskt kan jag tänka mig att adoptera caesarsallad också för att skydda den mot alla dessa vansinniga övergrepp.
Så varsågod och propagera för klappgröt, Flygande Jakob, pulverbea, pressad anka eller vad tusan ni vill!
Den som argumenterar mest övertygande för sin adoptivrätt och varför just du är den som kan ta hand om den på bästa sätt blir Veckans matnörd.
Förra Veckans Matnörd (ehem, kanske förra månadens…) blev Lata mamman för sina tilltug till retsina. Johan får ett hedersomnämnade för att han hade mest ballar.
Kommentarer
53 svar till ”Adoptera en rätt!”
Jaa! Men hur ska jag kunna bestämma mig, jag har ju inte ens kunnat bestämma mig för ett ord? Och ska man laga, äta eller prata om rätten minst tio gånger under året?
Stekt fläsk med löksås.Vi åt det igår och det är vrålande gott .För det är mat som gamla mammor lagade och jag gör det så djefvla bra !
Man får bestämma helt själv vilken typ av förälder man vill vara. Jag föreslår en open source-lösning för ev regler och riktlinjer. Det är bara att föreslå!
Tania: Då kräver vi ett recept att publicera här på Taffel!
Någon som vill familjehemsplacera en rätt hos mig?
Jag vill adoptera gravad lax. Men inte riktigt rätten, utan tillagningsmetoden. Det är busenkelt att grava lax så att det blir iktigt gott, dessutom finns det en massa spännande sätt att göra det på. Ändå envisas folk med att köpa färdiggravad tråklax som alltid är dillkryddad. Trist på en så fantastisk grej.
Jag lovar att göra vad jag kan för att återupprätta den gravade laxen från att vara synonymt med färdigskivat och dyrt till stolteten på buffébordet.
Märgben! Jag vill adoptera märgben, långsamt sjudande i tillhörande köttsoppa med klimp innan
GI-maffian tar död på minnet av sörplande söndagsluncher med rykande, dallrande benmärg på saltad och varsamt vitlöksbestrykt rostemacka.
Vill även slå ett slag för kusinen Taffelspitz, denna gudars ambra som ackompanjeras av tårfällda pepparrot, kaprisbär, och god senap. Och Sofia; familjehemsplaceringen är i hamn, delar gärna med mig mina skyddslingar!
keep the coming! Lägg gärna ut recept och mer fagra löften på egna blogar!
Åh, då vill jag adoptera Kalvdans. Denna pudding symboliserar nästan själva livet för mig. Jag blir tårögd när jag tänker på det. Btw, tack för utmärkelsen! Fast nu är min libbsticka allt annat än späd. Den är 2,5 m hög plötsligt.
Jag vill adoptera pölsa! Denna goda rätt är inte bara ringaktad och hånad av många, utab även förtalad – och i ärlighetens namn väldigt ful. Men, med nykokt mandelpotatis, rödbetor och kall öl är den en delikatess.
Jag lovar härmed att laga hemmagjord pölsa!
Min första tanke var riktigt potatismos!(Ni vet sådant där om inte kommer i en silvrig påse.) Verkar stört omöjligt att få nuförtiden. Hur kan någon tycka det är svårt att göra potatismos?
Men jag får klura lite. Hur många barn får man ha? Hemgjord majonnäs ligger också bra till. Fast det är förstås ingen maträtt…
Jag vill adoptera en nykomling i matvärlden nämligen hummus-efter att ha upptäckt att den misshandlas med att ha vetemjöl i. Gör man det med kärlek finns det massor av kul varianter-ett inlägg om mitt nya föräldraskap utlovas (så snart jag bloggat min väninnas förträffliga currypasta)
Äsch, Anna-Eva hann före mig. Vad ska jag nu adoptera… King-Edwardpotatis, kanske? Det ser man nästan aldrig nuförtiden. Å andra sidan har jag inget potatisland, så det är kanske ingen större poäng…
Annika var före mig på pölsa! Bra, ta hand om den ordentligt nu! Servera den då och då med knaperstekt bacon till.
Vinkokt tunga kanske? Också missförstådd.
Fast nära hjärtat står svensk ärtsoppa. Billig, näringsriktig men framförallt god. Gärna kokad med fläskben i, örtkryddor förstås. Den skulle jag gärna ta hand om.
Jag vill adoptera kalops. Riktigt gjord långkokt kalops med oxsvans, morot och högrev i, serverad med rödbetor, inlagd gurka, syltlök och mjölig potatis att suga upp den goa såsen med.
Jag ville också adoptera pölsa. Hatad av många, smakad av färre. Ta väl hand om den Annika, jag lovar att understödja vid behov.
En äkta västerbottenpaj kanske? Motivering överflödig.
Torpsara:
Jag som trodde du skulle ta tjälknölen bums, nu får jag ju besvär!
Tjälknul eller Gompa..?
*grubbelgrubbel*
Gompa! Tjälknölen står fortfarande fint på egna ben och förvanskas sällan, även om vissa vill göra det till saltkött. :)
Ja, jag hamnade i valet och kvalet. Alltifrån kokt färsk mandelpotatis med smör (bara så! Inga konstigheter) alt Janssons Frestelse. Men fastnar till slut för Pitepalt.
Pitepalt är en rätt som vare sig jag eller mina kidz vill vara utan. Sannolikt en av de godaste maträtter som världen skådat. Därav uttrycket “paltkoma”. Försöker sedan drygt 30 år att introducera maträtten i Uppland.
/Stefan
Skratt!
Hos oss har tjälknölen tagit över julskinkans roll på julbordet. Gjord på ren ska det vara då. ;-)
Då blir det Gompa – bara ordet är underbart!
Någon här som smakat..?
:-D
(TorpSara undantagen…)
/Fjällmor
Jag adopterar sotare, denna strömmingens svarta guld! Enklare mat får man leta efter, och så är det ju så förbannat nyttigt!
Och jag tycker dessutom att Örjan ska adoptera lufsa eftersom han har gjort ett gott arbete med att sprida den utanför Öland.
Oxrullader.
Fiskpudding! Jag älskade rätten som barn och jag älskar den fortfarande. Inget kan få mig lika underbart matlycklig som mammas slätmixade (inga stora fiskbitar eller, ve och fasa, kokt ris här inte) fiskpudding på vitfisk, gräddmjölk och ägg, serverad med mjölig potatis och dillsmörsås.
Och jag som inte trodde att jag ville ha barn… så fel man kan ha!
Då adopterar jag Fattiga riddare, både för namnet och för att rätten är så sorgligt o-GI att man kunde gråta för mindre. Man kan förklara namnet med att rätten är god nog för en riddare, och samtidigt billig nog för en fattig dylik. På franska heter en liknande rätt Pain perdu, alltså förlorat bröd. En annan fransk efterrätt heter Paris-Brest och orsaken till detta är troligen att man måste springa från Paris till Brest för att göra av med alla kalorier den innehåller. Croissant smakar godast med hjortronsylt.
Den som kan gissa vilken barnboksperson jag travesterar i inlägget ovan får 10 extrapoäng.
Pannbiff med lök!
Stora härliga bladuskor till pannbiffar som är mörkt knaperstekta på ytan och fortfarande saftiga inuti. Stora gula, lite mjöliga potatisar som kokats i riktigt salt vatten och som vilar på en sjö av simmig sky med stora fettögon. Drivor av lök som smörstekts så att sötman kommit fram men ändå har kvar sin fina konsistens. Just bredvid vilar rejäla, klyftade och knottriga saltgurkor som krasar när man biter i dem. För dem som vill en liten skål med rårörda lingon så där lite vid sidan av.
Över denna rätt vakar ett ståtligt glas med källarval ljus pilsner flankerad av sin immiga adjutant den lilla klara.
Denna servering adopterar jag gärna.
Anders: Vinner du inte veckans matnörd så vann du i alla fall just mitt hjärta med den beskrivningen. Att fettögon kunde låta så sensuellt!
Tack Margit!
Googlade just och insåg att ordet “fettögon” absolut behöver en adoptivförälder. “Fettgrevar” får också följa med, man kan inte dela på syskonpar.
Jag adopterar en helstekt kotlettrad.
Därtill vill jag adoptera klassisk st. honoré tårta.
jag tycker att ni är underbara allihop! men jag blir väldigt hungrig av att läsa.
Anders: Jag gjorde fettgrevar igår, eftersom jag smälte ister till min rillette. Satans vilken acdc-mat. Eller jag menar lchf förstås, men du fattar.
Ska jag vara helt ärlig så var det nog den immiga adjutanten som verkligen fick mig på fall!
Jessika: Är det okej om jag adopterar värmlandstårtan då?
TAck Gitto
Visst tar jag mig gärna hand om “lufsa”- men den borde vara Din
“Gruveligt mäkig öländsk fläskpudding” som Björn Halling, Rektor Emiritus på Restaurangakademin betecknat den som.
Tar Du i stället hand om de öländska bruna bönorna?
Förutom lufsa skulle jag även vilja omhänderta och sörja för kokt fläsklägg
svensk med rotmos
och dess tyskinsinspirerade varianter
Schweinehaxe
Eisbein (sauerkraut)
Ska vi snacka tyskt så adopterar jag även mulsallad (maulsalat) och tafelspitz. Värmlandstårtan är din, Margit!
Jag adopterar stuvad lake, varsamt tillagad i gräddstinn sås pimpad med vitt vin och drivor av hackad dill, ackompanjerad av mjölig vinterpotatis. Kan det bli godare?
Första gången jag köpte lake blev fiskaren förvånad att jag inte var en pensionär utan i 20 årsåldern. Tydligen var intresset för lake bland yngre människor i princip noll, synd på en så god fisk.
Jag adopterar dillkött. Gjorde det för första gången någonsin den här veckan, men kryddningen med dill och kryddpeppar sände mig till det nostalgiska barndomslandet omgående.
Dessutom tycker jag att det är en robust rätt som samtidigt är ljuvligt sofistikerad med citron och dill. Godare än klassisk fransk blanquette de veau (som det nog är en försvenskad variant av).
Späda morötter till, kokta rakt upp och ner, som bryter syran i dillsåsen.
Och nej, inte mycket socker i såsen – bara en nypa som rundar av.
Jag anmäler min mammas 70-tals-favorit, “Köttfärsfylld paprika”. P g a suveränt väder kommer jag dock inte att provlaga förrän till hösten (eller i nästa period av svensk sommar = regn och 10 grader varmt). NU lever jag på jordgubbar, gaspazho (stavningen???) och vattenmelonsallad med fetaost. MUMS!
Hälsar fröken Dill
hm, jag tänkte ju på potatismos direkt. Mumsigt hemmagjort fluffigt vispat postatismos – men det var ju taget. Lapskojs är ju beroende av potatismos….
Jag slår väl ett slag för frysta fiskbullar modell större (eller hemmalagade gäddbullar som är väldigt enkla att koka till) med vanlig vitsås, kokt bra potatis och en liten citronskiva att pressa ovanpå den täckta tallriken. (potatisen och fiskbullarna är täckta som av ett snötäcke…. så kan man mosa upp såsen med potatisen sen. Ack, så gott så gott).
Frysta bullar har så mycket konsistens och smak än dom där konserverna…. men det är så svårt att hitta dom nuförtiden :(
Min första tanke var panna cotta som smaksätts ihjäl, men sen kom jag på att yoghurten nog är i större farozon så jag adopterar yoghurt. Let´s keep it clean!!!!
Svenska Pizza vill jag adoptera, jag lovar att äta några stycken vid varje Sverige besök. Ryktet går att en svensk pizzeria ska öppna i London vi svenskar här väntar med spänning.
Sen vill jag gärna adoptera Röding och Bearnaisesås (hemmagjord, Tetrapak eller pulver spelar ingen roll).
Jag tar hand om Knuttelådan! Jag samlar på strömmingsrecept, Knuttelåda är den som jag starkast minns från min barndom (även om falska sardiner, rullströmming, kräftströmming, inlagd strömming och hemrökt böckling finns där och tävlar om första platsen). Strömming är billigt, snabblagat och dessutom pk – sen är det ju både gott och nyttigt! Värsta eller kanske bästa snabbmaten.
Här finns recept: http://roslagsmat.blogspot.com/2007/10/strmmingssucc.html
Skummade igenom alla forslag som ar “up for adoption) men sag inte SAGOSPPA! Den tar jag med en gang hand om! Varje gang jag gar i en asiatisk affar har i Toronto sa ser jag tapioca kulorna, vita och fargade och tanker nagon dag ska jag gora sagosoppa som jag som barn kommer ihag att jag tyckte saaaa mycket om.
Nu har jag inte läst alla kommentarer, men om jag får säga ligger Anders bra till, och jag äter inte ens kött, men är det någon lukt(doft kanske passar bättre?) jag gillar så är det stekt pannbiff med lök!
Jag tycker att någon borde förbarma sig över sillen av samma anledning som laxen. Man köper färdigt fastän det blir både mycket bättre och mycket godare att göra själv. Jag kan ta hand om sille så länge. Har testat att lägga in med dill och citron samt stenbär i dag. Recept kommer upp på bloggen under förutsättning att det blir gott vilket jag lär veta om några dagar.
Jag har två att vurma för:
1. Isterband. Helt gyllene Smålandsmat, som tillsammans med stuvad potatis eller broccoli och stark senap är allt man någonsin kan begära!
2. Torsk med äggsås. Bortglömd guldgruva som jag ofta fick hemma som barn. Nu i vuxen ålder har jag lagat igen med riktig grädde och mycket persilja. Helt fantastiskt, en upplevelse av rang!
Nämnde för en inbiten smålänning att jag hade senap till isterbanden. Jag fick omgående veta att jag bröt mot hävdvunna etikettsregler, att jag saknade varje uppfattning om hur isterband skulle avnjutas samt att jag var en lågt stående individ.
Samma reaktion mötte jag förövrigt hos en lundensare när jag smetade senap på en lundaknake som jag dessutom åt med bröd.
Kanske ska jag adoptera Fläsklägg och rotmos? Eller Höns och curry – men i min version är det kyckling som kokas riktigt mör och efter förstaserveringen slutar som en underbar soppa grundad på buljongen från koket. Suverän billig mat, men den får nog vänta till hösten. Så i sommarvärmen (under förutsättning att vi får regn) får det bli en enkel klassiker: kantarelltoast! kantarellerna ska smörstekas, ej stuvas!
Jag vill adoptera den svenska kräftan. Det är ren misshandel av den ofta dyrt inköpta kräftan att koka den i flera vatten och krydda med diverse konstigheter öl, vitlök, kummin m.m. Nej de ska kokas i källvatten med grovt salt, lite socker och krondill och avnjutas tillsammans med rostat bröd och några goda lagrade ostar, folköl och en liten Östgöta sädes.
@anders: det var som fan, trodde verkligen senap var standard eftersom det är en match made in heaven!
Inälvsmat! Och jo, jag är under 30. Riktigt mör grislever. Väl omhändertagen och mjölkdragen bräss. Försiktigt stekt kycklinghjärta. Så billigt, så enkelt, så nyttigt – SÅ GOTT!
Hurra för Stina och hennes inälvor
Jag adopterar bums mormors kåljox. Latvarianten av kålpudding -ris som dessutom är mycket godare.
Lisa, detta inlägg med alla kommentarer måste du göra en tidningsartikel av!
Tack för alla superfina inlägg, jag är överväldigad.
Gunilla: Tror inte det funkar som en tidningsartiekl. Det är just det som är grejen med bloggar. Tekniken påverkar innehållet så att det blir något alldeles unikt.
Risgrynsgröt!!
Riktig, hemgjord. Fattar inte att folk kan köpa den äckliga söta i slang när det är så lätt att göra själv.
Dubbelt så mycket vatten som ris, dubbelt så mycket mjölk som vatten. Koka upp vattnet med salt, och en kanelstång, häll i riset, sänk värmen till lägsta, koka tio minuter, häll på mjölken, rör om, lägg på locket och låt stå på ettan tills mjölken har gått in.
Rågmjölsgröt!!!
Den absolut godaste gröten av alla. Kokas under vispning, serveras med mjölk och lingon, spisbrödsmacka med ost, kokta ägg och kaviar. Den frukosten står man sig på nästan hela dagen.
-Det här mamma, det är lyx det, sa sonen i åttaårsåldern, när han kom upp till söndagsfrukost.