Alla var där, få förstod

Idag har jag varit på ett underbart seminarium för Matrundan Österlen. Ämnet var terroir. Underbart för dem som förstod, och de var inte i majoritet i publiken.  Idén med att diskutera platsens smak och själ var suverän,  men riktigt hur man resonerade när man bjöd in den underbare men notoriskt svårtydde  Claus Meyer som huvudtalare att tala snabbt, danskt och i en timme vet jag inte riktigt. Jag är total idiot på danska men även de kunnigare hade svårt att hänga med (till min oförställda lättnad). Nu låter jag gnällig, men ni fattar inte hur idiotisk man känner sig när man inte kan tillgodogöra sig ett mycket bra tal.

Ändå är jag galet nöjd med dagen för jag åt sensationellt god, österlensk mat till lunch. Alla deltagande krögare, odlare och affärsidkare visade framfötterna och i vissa fall även skinkorna. Plockbuffé som hette duga. Matrundan är en liten succé helt enkelt för att det mesta är så bra. När jag är hemma igen ska jag ladda upp bilder, berätta mera och mejla de tre som konkurrerade om titeln Best in Show så att jag får deras recept. Behöver jag säga att ramslök var inblandad? Rafflande fortsättning följer. Dessutom ska jag skriva lite mer om min nya kärlek Drakamöllan.

Just nu är jag hemma hos en charmerande redaktör från min tid som frilans för Svenska Dagbladet. Hennes man Glenn, som är expert på australiensiska (ej att förväxla med österlenska) viner, serverar cabernet sauvignon som visserligen bär det töntiga namnet Jester Junior (från McLaren Vale) men lite överraskande smakar lätt rökig krusbärskompott sjuden på sommarens sista solsvullna bär. Kanske lite torkade nypon också. Märkligt men perverst gott.

Med andra ord är jag lite lycklig, hur har ni det?