Mångfald är bra brukar det sägas och jag hoppas att det gäller även recept. Anna Billing har redan lagt in ett recept på en soppa med ängssyra, se här. Mitt recept är lite annorlunda, soppan går vardagssnabbt att göra men resultatet blir ändå mycket bra. Det går tydligen att köpa ängssyra på kruka men jag plockade min ur det som på gemytspråk brukar kallas naturens skafferi. Det är enklare än man tror, så här gör man:
- Lär dig hur ängssyra ser ut.
- Hitta en äng.
- Plocka ängssyra.
Det skall sägas, en gång för alla, att många av våra -syreväxter innehåller oxalsyra vilket inte är bra att få i sig i någon större mängd. Oxalsyra reagerar med kalcium och bildar kalciumoxalat som är svårlösligt i vatten och kan ansamlas till njurstenar. Därför kategoriseras ängssyran in under giftiga växter, tillsammans med andra oxalsyrehaltiga växter som harsyra och inte minst rabarber. Som vi alla vet är giftighet en fråga om dos, och ett sparsamt intag av de här växterna är knappast skadligt. Som synes vågade jag till och med ge ett smakprov till Lilja, som trots att magen var full av mamma Lisas goda lammfärspasta åt upp sin soppa och hade mage att vilja ha mer (vi har inte läst Oliver Twist för henne än).
En potage skall vara ganska trög, så jag tjockar upp den med kokt potatis och fettar till den med avocado och grädde. Syrligheten kan variera hos den ängssyra man hittar på ängen så smaka gärna av och anpassa receptet efter det. Avocadons runda smak blir en lämplig fond för syran.
Syran i ängssyra är inte så stark, men ändå tydlig. I det påminner den om ättika, som är bra på att skära igenom och märkas även i liten mängd.
Om det saknas något i receptet så är det något vitt vid servering, kanske ett mjölkskum eller syrad grädde. Sådant brukar man kunna rätta till på egen hand när det saknas i ett recept. Granskottsoljan jag har på dragning kan nog ge en intressant brytning.
Nästa gång jag använder ängssyra blir det nog i en mixad sås på smör och vitt bröd att serveras till sommarens första abborrar.
Soppa på ängssyra och avocado
RECEPTMAKARE: Peter jägerbro
4 personer
Tid: 30 minuter max
Idén är enkel: mixa en neutral och inte överväldigande het buljong med ängssyran, en avocado och några kokta potatisar. Var försiktig med vitpepparen, den slår lätt igenom. Använd helst kannmixer så att soppan blir riktigt sammetslen.
-
3 små kokta potatisar, eller 4 om man gillar en tjockare soppa
-
1 avocado
-
1 kapsel fond du chef kyckling, eller liknande
-
1 liter vatten
-
1 liter ängssyra (en rejäl grabbnäve)
-
1 tsk salt, ungefär
-
Vitpeppar
-
1/2 dl vispgrädde
-
Skala potatisarna och koka i halvor i lättsaltat vatten.
-
När mjuka, ånga av något.
-
Koka upp vattnet i en vattenkokare, slå det direkt i en kannmixer över ängssyra, buljong och avocado (eller mixa med handmixer i en kastrull). Låt stå 30 sekunder så att bladen mjuknar, mixa sedan till ytterst slät konsistens.
-
Lägg i de fortfarande varma potatisarna, salt och peppar och mixa slätt igen.
-
Avsluta med att mixa ner grädden.
Kommentarer
11 svar till ”Ängssyra, ättika laddad i gröna blad”
Jag försökte hitta en jämförelse av oxalsyrahalten i olika livsmedel, men enligt den jag fann så skulle ängssyra (sorrel) snarast ha ganska lite oxalsyra jämfört med t ex spenat? Men uppenbarligen är uppgifterna tämligen osäkra!
http://oxalicacidinfo.com/
Jag överdriver säkert farligheten med ängssyra något groteskt, men hellre det än att om några år bli beskylld för att vara ansvarig för Taffel-läsares dåliga njurhälsa. :)
Om jag förstått saken rätt så har den svenska ängssyran, Rumex acetosa, högre halter av oxalsyra än sorrel, Rumex rugosus, som kan köpas i butikerna. http://taffel.se/artiklar/vildingar
Anna, tack för info. Var fick du veta det, har du någon källa? Om man tänker på släktingen rabarber som har vådlig mängd oxalsyra i sina blad så låter det inte helt orimligt.
Grossistinfo: Ju syrligare, desto högre halt. Trädgårdssyra som rugosan också kallas för är mildare: http://www.fruktogront.se/modules/produkter/produkt.php?pageId=168
Jag kanske minns fel, men är inte de oxalsyrespäckade rabarberbladen väldigt milda i smaken? Undrar om där finns någon annan syra i ängssyran som också bidrar till smaken, ättikssyra tll exempel.
Exakt där gick vi över min ängssyrakunskap, kände jag. Får väl ta och ringa botanikern Lennart Engstrand som vanligt… han vet säkert
Läste precis nånstans , alternativmedicin, att oxalsyran försvinner vid upphettning/kokning kan det stämma?
Fatima, det vet jag inte bestämt men har svårt att tänka mig. Möjligen att syran skulle dunsta bort vid långkokning, men inte att den skulle brytas ner och förstöras. Kanske reagerar den med något annat? Jag får erkänna att jag inte vet hur det ligger till.
Vid långvarig kokning oxideras oxalsyran och bildar koldioxid och vatten. Men då har ju troligen också den syrliga smaken försvunnit……och en hel del av de nyttiga ämnena också!
Tack för det svaret Eva!