Nu är hon äntligen min!
Surfar man runt en smula och söker bilda sig inom vermouthens sagolika värld så får man snart veta att det finns en vermouth som står lite (läs mycket) över alla andra – Antica Formula. Det tog inte lång tid innan jag insåg att denna pärla fanns i Systembolagets beställningssortiment. Vid ett besök på mitt lokala bolag slängde jag ur mig till min favoritsystemare, F, att han skulle ta hem en flaska till mig. Han nickade och hjälpte sedan nästa kund. Sedan glömde jag bort min beställning. Så idag var jag på Systemet för att köpa några flaskor öl som ska avnjutas till den ramslökskorv jag bytte till mig av Anna Billing i Skånska skafferiet mot tre flaskor hemmakokt orgeat. Då slog det mig. Min vermouth. Med darrande röst frågade jag en lång man i trettioårsåldern om min flaska fanns i huset. Jo då, han hade sett den ute på lagret. Han försvann i ett par minuter och kom sedan tillbaka med ett plåtrör innehållande min pärla. Snabbt hem.
Vad är då Antica Formula? Det sägs vara den ursprungliga röda, söta vermouthen, som görs på ett recept från 1786. Italiensk så klart. Och sagolik.
Jag testade den idag och jämförde sedan med en vanlig Cinzano. Jösses… Mörkbrun, gyllene i färgen. Den fullständigt exploderar av dofter som lakrits, russin, apelsinmarmelad, frukter, ek och citrus. Smaken är kraftig och lång, med rund sötma och behaglig bitterhet och smaker av marmelad, fruktkompott, solmogna druvor och portvin. Jag ler när jag tänker på det…
Att jämföra Antica Formula med Cinzano är som att jämföra Latour med hemmagjord druvjuice, Apple med Microsoft, Puccini med Pernilla Wahlgren, Ferran Adrià med Börje på Orvars Korvar, Kate Winslet med Brigitta Dahl, Lars Norén med Stefan och Christer, Roy Andersson med Kay Pollak, Aston Martin med Skoda, Dostojevskij med Marklund. Ja, jag tror jag har framfört min poäng.
Mina Manhattans kommer att ta mig till himmelen!
Spring å köp!