I förrgår skrev jag ett dumt inlägg om Gourmets 30-års kalas. Det var en fin, välordnad och generös fest. Inte minst som det är en tidning som har kämpar på med löjligt små resurser. Min sorg över att tidningen inte är vad den varit fick mig att vara barnslig, otrevlig och otacksam. Ibland är jag förfärligt korkad helt enkelt. Min egen historia, min identitet var länge så sammantvinnad med Gourmet att jag inte visste var det ena slutade och det andra började. Jag har aldrig valt enkla livskamrater, Gourmet är inget undantag. Att i tio år arbeta för Gourmet är roligaste jag gjort i min karriär. Men till slut blev priset för högt.
Alla relationer avslutas genom död eller svek, har någon sagt. Inget av det är sant. De flesta relationer dör en naturlig död. Man växer från varandra så långsamt att det är omärkligt eller i alla fall ohjälpligt. Det är en utdragen smärta, som snarast är en bedövning, när vardagsmåsten och tristess sakta bryta ner det som skimrat så trolskt.
Jag önskar att jag kunde se Gourmets nya utveckling lika naturlig som en årstidsväxling. Men ni måste förstå att det är en del av mig som är borta. En sorg är ett tomrum som måste fyllas med annat. Nu kilar tidningen stadigt med en annan skribentskara, en annan läsekrets, med andra krav. Jag önskar dem lycka till med varandra. För att citera min farmor: Kärleken är evig, det är bara föremålen som växlar.
Kommentarer
19 svar till ”En ursäkt”
tummen upp!
Men jag tror att om Gourmets redaktion läste ditt inlägg kanske det förhoppningsvis en liten ögonöppnare för dem.
Jag slutade prenumerera på Gourmet för något år sedan, fast de hade erbjudande om tio nummer för 149:- inkl DVD, tyvärr.
Jag betalar gärna 349:- för Filters 6 årliga nummer och förstår att för att hålla den kvalitén och kompromisslösheten de gör, så kostar det, och finns inte möjlighet att göra fler nummer per år.
Kanske Gourmet också ska tänka så för att inte bli “en av mattidningarna i Sverige”.
Och så sist men inte minns, nu finns ju Taffel, den fanns inte när Gourmet var som bäst :-), så tomrummet är fyllt!
nu kanske jag visar min okunskap och allmänna kasshet men jag hittar inte det elaka. borttaget?
Jag kan förstå dig, men jag måste bara säga att det var väldigt roligt. Ändå. :)
Jag tycker inte att du ska ångra något. Jag har citerat dig flera gånger de senaste dagarna. Flera andra av mina informanter som var på sammaställe håller med dig helt och hållet, även om de uttrycker sig lite mer diplomatiskt och inlindat. Du är rakast, och därmed roligast och mest sann.
förvisso ska man inte kasta skit på gamla arbetsgivare i onödan, men jag höll till fullo med dig i det du skrev, Gourmet idag är inte ens skuggan av vad det var för bara något år sedan, vilket har gjort det lite jobbigt när det gäller tidningsköpande, Mat & vänner känns inte som ett fullgott alternativ trots att den är mil framför gourmet. man får gå över sundet numera för att hitta en “hyfsad” tidning, Gastro…
Förstår att det för er “gamla” medarbetare måste ha varit gravöl…
Tyckte din artikel lät bitter. Som barn kanske du inte var glad över dina födelsedagspresenter, maten var dålig och dina föräldrar allmän skit. Blir man bjuden på fest så visar man hyfs. Så enkelt är det, och du saknar hyfs, vett och etikett. Men det är ju inget nytt. Gourmet är den bästa mattidningen och så bra som den är nu har den aldrig varit. Att jämföra den med mat o vänner, som är betalda reklamblaskor av den sämsta sk-iten. Det är som att jämföra en pizzarestaurang i kalmar med en stjärnrestaurang i stockholm. Jag var inbjuden, och den som kan säga att maten var dålig har nåt fel på smaklökarna. Själv njöt jag av ostron och Pol Roger. Vilken skumpa är bättre än det? Att sedan få en numrerat exemplar av Guide Michelin var pricken över i:et.
Bravo – hedersknyffla!
George: Det är ingen som klagat på maten. Inre heller har jag sagt att mat och vänner är en bättre tidning även om det blir intressant att se vad Mattias Kroon kan göra med den. Hyfs och vett inbegriper även att inte skriva otrevliga kommentarer med insinuanta spekulationer om folks familjeförhållanden under pseudonym, men det tycks du inte begripa trots att du anser att du anser dig ha hyfs. Det var för övrigt ingen artikel utan ett blogginlägg.
Kommentaren får stå kvar som ett monument över ditt ohyfs eftersom du inte är otrevlig mot någon annan än mig. Annars tar jag bort kommentarer som går över gränsen, som ni märkt även mina egna när jag väl insett att de är dumma. Och eftersom jag är en resonligare människa än du kommer jag att acceptera din ursäkt om du har vett att komma med en. Jag tycker nämligen till skillnad från dig inte att man ska håna folk som kommer med en ärligt menad ursäkt.
kb: här gäller samma sak, häng på Flashback om du som anonym refererar till vad andra icke namngivna sagt.
vet inte hur mat och vänner är. tycker fortfarande nuvarande gourmet inte är lika bra som den som fanns för 5-10 år sedan. egentligen vill jag bara skicka ett <3 till Lisa som är bäst!
Patrik: Nuvarande Gourmet har helt enkelt inte samma resurser, numera har de krav på lönsamhet. Det är en sorg att vi inte längre har en mattidning med de resurserna. Det var helt enkelt lite för bra för att vara sant att en tidning tilläts gå så mycket back under så många år. Och vi utövare inom svensk gastronomi ska vara Lars Peder Hedberg evigt tacksamma för det han gjort. Och kanske även tacksamma mot alla de skribenter, fotografer och illustratörer som gav av sitt hjärteblod, trots att arvodena aldrig på långa vägar motsvarade den tid de lade ned. Nu när arvodena sänkts till absurt låg nivå förtjänar de ännu mer heder. Och du är en av de många som nu gör samma sak fast i mindre skala: bjuder på allt det du har på en fin blogg. :-)
tack Lisa!
det där är ju en intressant aspekt. som med mycket annat är vi kanske för få som är villiga att betala vad det kostar. det är ju synd. men inte så konstigt när det finns så bra nätalternativ.
som konsument utan branchkunskap är det möjligen dumt att uttala sig för kategoriskt om andras jobb. liten ursäkt från mig för det.
Hej Lisa
Jag tyckte inte ditt inlägg var så himla farligt. Med reservation för att mitt minne kanske sviker, så tycker jag att du konstaterade att ett bolags Goodie-bag, påverkar eller speglar dess varumärke. Inget konstigt med det. Gourmet är förmodligen medvetna om det. Om inte, borde de vara tacksamma för att du påpekar det. Sedan kanske man kan tycka att du överdrev. Jag skulle inte ha något emot goodie-bagen (ett tag hoppades jag på att jag var den omatndördiga ensamstående småbarnsmor du tänkte skänka skiten till). Men du har ju förklarat flera gånger, att din besvikelse beror på din djupa och känslomässiga relation till tidningen.
Däremot tycker jag att alla kommentar om att du skulle vara otacksam (här och på ursprungsinlägget) är ganska anmärkningsvärda. Det är skillnad på en privat fest och ett reklamjippo (och så länge kostnaderna går på tidningens omkostnader, så anser jag att det är ett reklamjippo, även om det är en 30-årsfest). Att inte skriva kritiskt, om det är något man reagerar på, bara för att man har haft trevligt på festen, är inte väluppfostrat eller artigt. Det är vänskapskorruption. (Nu menar jag förstås inte att man måste vara kritisk bara för att man blir bjuden. Men om man är kritisk, och väljer att inte skriva om det, just för att man är bjuden, då bör man tänka en gång till).
Sedan undrar jag vad du har gjort “Georg”, eftersom han är så bitter. Jag kanske ska starta en flash-back-tråd för att få reda på det.
HeMo:
Jag tycker faktiskt inte att jag hade helt fel i sak, men däremot helt fel i mitt spydiga tonfall och omfång. Visst hade jag kunnat ge dem en gliring, men inte en elak och klumpig dissning. Inte minst med att jag faktiskt känner till tidningens usla ekonomi och hur de kämpar. Det är inte Unilever vi pratar om.
Däremot blir jag lika irriterad som du skulle bli när matjournalister på svenska pressvisningar APPLÅDERAR rutinmässigt efter att marknadschefen för ett storföretag talat om sin nya produkt. Det gör inte jag om det inte är sensationellt bra, en liten kämpande producent och går långt, långt utanför pitch-pratet.
Och ja, jag tycker också att det är komiskt att den okände George drar slutsatser om min relation till mina föräldrar efter mina reaktioner på en fest å yrkets vägnar. ( Mina föräldrar är stora förebilder. Det enda folk möjligen kan tycka är att jag SKRYTER för mycket om dem.) Och att efter den drapan där han drar in mina familjerealtioner tro att han kan uppfostra andra om hyfs och vett. Ja, möjligheterna till anonymitet drar onekligen fram alla sorters avarter.
Mitt inlägg var menat som en vänlig uppmuntran till dig, Lisa. Jag känner mig spydigt bemött när du uppmanar mig att gå till Flashback i stället.
Här är en kommentar som inte är ett dugg anonym, och som artigt och vänligt påpekar att den där påsen var lite märklig, precis som du skrev.
http://www.braxonfood.se/
I lööv Taffel!!
Efter att ha läst detta var jag tvungen att gå tillbaka till mina gamla nummer av Gourmet. Jag började med ett från -97 där Lars-Petter Hedberg bad om ursäkt för ett reportage om stolar. Jag har just nu en 149:- prenumeration (fick ingen DVD dock ;)) och retar allt som oftast upp mig på de där livsstilsartade hemma-hos-kocken-vi-är-alla-jättelyckliga/lyckade-mat-för-hela-helgen-reportagen.
Men den stora skillnaden mot förr är bilderna: Mer människor och kök och mindre mat.
kb: jag är bara enormt trött på anonyma kommentarer. Och när en anonym kommentator referar till andra anonyma källor blir det parodiskt. Jag ser nu att du i alla fall länkar till din blogg och att i alla fall jag vet vem du är och ber halvt om ursäkt ;-) För övrigt läser jag flashback ibland men tar det för vad det är. Men varför inte använda sig av sitt riktiga namn?
Lisa
Den vackrast formulerade “pudel” jag hittills sett/läst.