Min älskade mor figurerar ofta i den här bloggen och jag tänkte att ni skulle få lära känna henne lite närmare. Något som karakteriserar vår familj är den högst olämpliga humorn. Tyvärr, har den tidiga präglingen varit mig en black om foten eftersom jag länge var väldigt elak utan att förstå bättre. Jag trodde att det skulle vara så. Viss nytta har dock det hårda mentala örfilandet varit eftersom jag är precis som en sån där docka som bara reser mig trots monumental bashing.
Nå, mindre om mitt favoritämne näst mat – mig själv– och mer om min mamma. Att luras april har varit lite målet och meningen med hennes liv och jag tänkte presentera några av hennes greatest hits. I alla fall de rumsrena. De värsta behåller jag för mig själv. Det första aprilskämtet jag minns är när hon en morgon rusade in i min lillebrors rum och vrålade att katten blivit överkörd. I efterhand erkände hon själv att det kanske var en aning oövertänkt. Och kanske inte så himla roligt.
Förra året kom ett mer utstuderat. Men låt mig ge lite bakgrund först. Till saken hör att min mor träffade min far när de båda var 16. Fram till dess sällskapade hon med min fars bäste vän Lennart. Han är fortfarande en god vän till familjen. Lustigt nog är min lillebror mycket lik Lennart, en sådan där reslig sammetsögd typ. Inte alls sådär mer estetiskt spolformad och behändig till formatet som min far, världens vackraste man (näst min äkta) råkar vara. Första gången för sisådär 15 år sedan min då blivande svägerska C var på besök var Lennart av en slump hemma hos oss varvid hon trodde att det var Hjalmars far och omfamnade honom. Dråpligt!
Nåja, för nästan exakt ett år sedan ringde min mor och berättade för min svägerska C att misstankarna hade gnagt min far i årtionden och att situationen nu hade blivit outhärdlig. Och sedan hetsade hon C att lova att nattetid klippa lite hår och naglar från min sovande lillebror som skulle skickas på DNA-test. Ett test som slutgiltigt skulle visa vem som var hans riktige far. Stackars C blev först ytterst bekymrad innan hon mindes vilket datum det var. Eftersom C numera är naturaliserad i klanen ringde hon sedan och lurade min bror. Heders åt en sådan kvinna!
Kommentarer
13 svar till ”Aprilskämt: Allt om min mamma”
Hahahaha är så född i fel släkt, mina tråkmånsar aprilskämtar aldrig…..Men å andra sidan liknar jag ju inte dem varken till sättet eller utseendet…Hmmmm
“Något som karakteriserar vår familj är den högst olämpliga humorn.”
I så fall är vi kanske släkt?
Jag hade den oväntade erfarenheten att förlora ett jobb väldigt snabbt efter ett annat. På kvällen då jag kom hem till mina tre barn ( ännu ej tonåringar) för att delge dem dagens mötes resultat så möttes jag redan i dörren av tre oroliga halvmetrar som mimade fram ‘hur gisck det?’ – och situationen med uppsägning, och barnens oro, för att inte säga MIN oro blev ett Homer Simpson Moment och jag kastade mej på knä och skrek: ´I´m fired – we`re all gonna die, WE´RE ALL GONNA DIIIEE..’
*och nej social och BRIS – och ja skratt och mys*
Monumental var vara förnamnet! Sorgligt med verbala spyor. Morgonkaffet smakade plötsligt lite beskare.
Bashing it is.
Jag tyckte att biffarna såg bra ut. Ett av problemen med amerikanskt kött är annars det med tillväxthormon men det går att hitta mycket fint kött (steak). Så marmorerat att man fantiserar om råbiff på en gång. Den ska vara stekt “Very Rare”. Nästan så rare att den säger mu när man sätter gaffeln i den ;).
Råmande biffar är inte det sämsta! Men Krav-biffar får inte innehålla tillväxthormon.
Jag blir mer och mer övertygad om att tillåta kommentarer på etablerade tidningars sajter är en väldigt dålig idé.
dan s.: Du har en klar poäng. Men om man nu tillåter det måste man släppa igenom det mesta. Av IP-nummer att döma är det antingen en sammanhållen klan eller betydligt färre personer än pseudonymer. Jag tror på det senare. Om man är trevlig brukar de tröttna efter ett tag.
Tyvärr tror obalanserade personer att det är en mänsklig rättighet att uttrycka vilka åsikter som helst var som helst och att det är Sydsvenskans skyldighet att ge dem utrymme.
Jag funderar på att införa en frågelåda istället.
Det finns ju amerikanskt kött (också) som iinte innehåller tillväxthormoner, kobe-biff aktigt kött.
Du är väldigt trevlig sett till hur de uppför sig, eller inte uppför sig snarare. Jag är för yttrandefrihet men det ger mig också rätt att säga till när jag tycker att det börjar bli tråkigt. Visst kan matnördar bli upphetsade av mat, och matnördar blir ju mer upphetsade av grönisar som ängssyra och ramslök än gemene man men bashing? Inte vad jag kan komma ihåg i varje fall.
Ibland BLIR man ledsen. Om man har varit med om andra tråkiga saker eller är lite moloken eller sjuk. Men det som gör mig så ohyggligt beklämd är att det finns människor så trasiga och förvridna njuter av att vara avsiktligt elaka i skydd av anonymiteten. Plötsligt förstår man varför världen ser ut som den gör.
Det enda man kan göra är att ta åt sig så lite som möjligt och vara trevlig tillbaka. Min förhoppning är att de faktiskt inte fattar att ingen tycker att de är coola bara patetiska. Att de kan ändra sig.
Jag var rätt elak själv tills jag kom på bättre tankar och fattade att folk faktiskt blev sårade.
Idioter på internet är inget att bry sig om. De hade inte vågat säga samma saker om de inte varit anonyma.
Det här citatet går att applicera idag på internet också (usenet är en tidig version av forum skulle man kunna säga):
“Usenet is like a herd of performing elephants with diarrhea — massive, difficult to redirect, awe-inspiring, entertaining, and a source of mind-
boggling amounts of excrement when you least expect it.” — Gene Spafford, 1992
Man vinner mer på att vara snäll än inte i längden. När någon säger nåt sånt där som man bara skulle behöva en dräpande kommentar som svar på, då glömmer jag av den för jag blir alltid så paff.
Tja, sanningen var nog att mamma först ringde och lurade lillebror och sedan svägerskan. Därefter ringde hon resten av släkten och meddelade sin triumf. Heders åt en sådan kvinna (själv tänker jag inte svara i telefon den 1 april om jag ser att det kommer från släkten…)
/Malin
PS Men är inte Lennart väldigt lik Hjalmar, och varför har du bruna ögon?
Sådana idioter som låtsas vara flera personer genom olika signaturer för att backa upp sina egna vridna åsikter är tragiska.
Modererar ett forum och ser att många gör det eftersom IPn är exakt samma.
Vi har som regel endast en signatur per person (alla får reda på den när de signar upp) skriver någon samma sörja från samma IP då blir de blockade. På så sett släpper du ju igenom personen och kan sedan säga om det klagas att endast en signatur per person släpps igenom.