Metablogg: så här ser det ut när Magnus håller lampan och jag ska fota. Måste skaffa riktiga spots.
Ett recept med mosiga burkärter. Och fläskkotletter. Inget mer. Har hon blivit knäpp den där Gitto, eller kanske har hon fått sitt bloggkonto kapat av Den Bruna Maten?
Nä, jag är här! Dessutom i full sans och totalt ohackad. Jag lagar bara en av min pappas egenuppfunna rätter som är så god och så passé att den faktiskt förtjänar att lyftas fram. Sjuttotalet är det nya svarta – kom ihåg var ni läste det först (och antagligen sist).
För det första, ingen verkar äta fläskkotletter längre, i alla fall ingen mer än Homer Simpson. Alla vet att insprängt fett är godare. Fläskkotletter är för det mesta torra sorgliga stackare som man äter för att man inte har något bättre för sig.
Men nu är det så här att jag har köpt en halv utegris i helgen via fläskförmedlaren K på Mat och Politik. Inte de söta linderödsgrisar, utan tillhörande den trevliga Ottosson han köper sitt grisfoder från. Hur som helst, en halv gris består av förvånansvärt mycket kotletter. Så mycket kotletter att man kan undra om det är en bärande del av grisen. Återstår så att laga något riktigt gott av dem. Inte svårt när de smakar så fantastiskt mycket mer än fisrosa scankotletter!
Och för det andra. Burkärter. Det finns egentligen bara ett erkänt användningsområde för burkärter, och det är som basvara i 80+ damers ofta lite märkliga kosthållning. Jag vet, jag har jobbat i hemtjänsten och till och med sett kombinationen toastbröd+burkärter+ost+ugn.
Men burkärter är så mycket mer. Eller nej, nej, nej, det är de inte. Burkärter är mosiga, brunbleka skuggor av sina forna jag. Men de har ett användningsområde där de klår sina färskfrysta stunsiga übererbsen.
Det handlar ett av min fars få recept. Ett som han fulländade redan på tidigt sjuttiotal om jag förstått det hela rätt rätt (vi började bråka per telefon innan jag hann fråga honom ordentligt eftersom han undrade om jag inte skulle bli väldigt fet av att köpa en halv gris och jag tyckte det var en jävligt dum sak att säga). Ett som innehåller fläskkotletter och burkärter. Och salt, peppar och smör, men är det ens ingredienser? Är inte de mer av katalysatorer?
Hursom, det här är faktiskt mycket, mycket godare än det låter. Retro som fan. De lite torra fläskkotletterna bräseras mjuka i spad och ärtorna kokar ihop till en mustig sås av sönderkokt gudomlighet. Det kanske inte är vackert, men det smakar lycklig barndom.
Jan Richerts fenomenala fläskkotletter
Receptmakare: Jan Richert
Portioner: 4
Tid: 20 minuter
Moderna matlagare kan piffa upp anrättningen med någon skvätt worchestershiresås eller balsamvinäger och kanske en droppe ljus soja. Men min far skulle göra kaos med er. “Varför krångla till det?” är hans eviga mantra och jag håller för en gångs skull med honom. Inget mer behövs här.
- 4 fläskkotletter
- salt och svartpeppar
- 3 msk smör
- 1 burk konserverade petit pois
- Salta och peppra fläskkotletteran väl. Stek dem vackert brynta i smöret.
- Slå på burkärterna och låt koka några minuter tills den mesta vätskan kokat in. Smaka av med mer salt och svartpeppar.
- Servera med potatis eller bara lite bröd. Sallad är gott till men ingick då inte när jag var liten.
Kommentarer
16 svar till ”Ärter med fläsk på 70-talsvis”
Jag äter fläskkotletter hela tiden. Senast igår. Super om man gör rätt. Fett på utsidan regerar. Bevis finns.
Jag valde hel kotlettrad i stället och ska försöka göra den rättvisa endera dagen – jag hoppas på bättre lycka med en större köttbit än de där supersvåra kotletterna!
Patrik: Men är inte du homer? Jag måste missförstått något. :)
Görel: Jag visste inte att man fick välja.
Men worchestershiresås är faktiskt bra på det mesta, inte bara Irish stew som jag lärde mig häromsistens. Norra Europas svar på fisksås?
Det verkar vara många som har ett speciellt gott öga till de där små burkärtorna. :)
Bräserade tjocka kotletter med ben kan vara helt ok. Men försök att göra något vettigt av den nyuppfunna delen fläskytterfilé! Där har du en tuff utmaning Gitto.
Hej där! Jag har hört att många använder sig av bygglampor istället för fotolampor. Kanske något för dig också…själv har jag urkassa fotolampor och ska kolla efter något annat.
Ser sjukt gott ut ju !
Det låter helt fördjävligt Gitto men smakar säkert helt ok, då den är lagad av dig. Stekytan på kotletterna ser iofs magisk ut ska sägas.
Jag äter ofta fläskkotlett, snabbt stekt i varm panna. Hellre lite för rosa än torr säger jag.
Härligt – du vågar! Jag har hållit tyst med att jag gillar konserverade champinjoner och brytbönor. Inte nu, men tidigare i livet var dessa haricots en smygfavorit. En gaffel och en konservburk på studentrummet, mmm….
Jag valde åt dig, efter att ha talat med din far.
Görel: Worchestershiresås is the shit. Tur att det är lättare att uttala än att stava till, där vrickade jag nästan fingrarna!
Peter: De ÄR goda. I den här rätten i alla fall.
Jan: Nej, jag tror jag avstår. :)
Kinna: Tack för tipset. Bygglampa införskaffad!
Vakaren: tack!
Emil O: Det låter verkligen helt fördjävligt, men jag lovar att du hade ätit upp hela pannan själv.
Inger: jag räds inga matpoliser. :)
K: Tack.
Mormors gröna ärtsoppa är raffinerad i sin enkelhet, och vilar till stor del just på gröna ärter på burk.
En liter mjölk reds med vetemjöl, saltas och (vit)peppras. Två burkar ärter samt ett par slantade och kokta morötter tillsättes. Låt allt värmas upp och rör ned rikliga mängder hackad dill och persilja.
Ärter köpte jag innan jul och fläskkottletter likaså för att testa detta recept. Sen kom en massa magsjuka, jul och lunginflammation emellan. Men snart så ska jag testa detta recept. För jag råkar gilla fläskkottletter!
Succé! I alla fall hos 3 av 5 i familjen. En hade ätit hos kompis och en fick en variant utan äkta smör (mjölkfritt). Tror det är kombinationen av ärter o smör som blir så ljuv. Riktigt gott i all sin enkelhet! :-)
Vad underbart att ni gillade det! Det styrker mig i min uppfattning om att det här faktiskt är det vettigaste man kan göra av herr fläskkotlett.