Läs Lisas sorgesamma historia om grönpepparns låga status. Gillar ni Piper nigrums mildaste avkomma eller är den slöseri på god aptit? Grönpeppar lyser med sin frånvaro på trendlistorna. Är det dags att göra något åt det?Eller klarar ni er utan? Tipsa, hissa, dissa och käbbla i kommentarerna nedan. Ordet är ditt!
Kommentarer
18 svar till ”Artikeldiskusion: Gagga om grönpeppar”
Min sambo tillhör den skara som sjunger grönpepparens lov. Jag är lite mer skeptisk :-)
Som total okunnig om grönpeppar njöt jag artikeln big time. Tack!
Måste i sammanhanget delge vår, för stunden, stormförälskelse i kryddkvarnen fempeppar tillsammans med citron till vårt vardagskött, ren i alla former.
Renfärs, skav, storbitar i ugn…
Mot vedspisen, nu blev jag hungrig!
:-D
Jag får väl länka till mig själv då. Lustigt att jag gått igenom en grönpepparperiod just nu.
Jag får väl erkänna att jag tillhörde dem som glömt bort grönpepparn, men efter att ha inhandlat en burk Moulins Madagascar Green Peppercorns i saltlag när jag var i Köpenhamn senast är jag absolut med på noterna. Gräddsås med grönpeppar är ju heeelt underbart!
Min erfarenhet av grönpeppar tillhör stenåldern – burkarna med de inlagda var för stora för en måltid och räckte sällan till två. Öppnade burkar som kräver kylskåpsplats finns det sällan plats för i mitt hushåll…De måste vara mycket nödvändiga alternativt värdefulla för att kvalificera sig…Och slänga går inte. Även det en stenåldersdeffekt.
Däremot har jag upplevt en hel del förföljelse för min fablesse för rosépeppar. Matproffsen fnyser medan jag gillar den sötsyrligt beska snygga röda heta lilla frukten som snarare påminner om enbär än om vitpeppar. Rödvinskokta päron med rosépepper, gravad lax med roséppar… Senast stekte jag kyckklinglever med rosépeppar: http://lottabrinck.wordpress.com/2009/11/21/kycklinglever-med-hasselnotsolja-och-rosepeppar/
Menar du att grönpepparn kan ersätta rosépepparn?
Lotta: Nej, jag har väl inte skrivit att rosépeppar påminner om grönpeppar eller att de kan ersätta varandra? De är ju helt olika och inte ens släkt botaniskt.
Älskar grönpeppar. Den är så lagom pepprig…
Det som behövs är naturligtvis en flod av läckra nya grönpepparrecept – inte bara i gräddsås till kött. När börjar vi?
När jag jobbade som kallskänka i slutet av 1980-talet hade vi en dessert med grönpeppar och kiwi (modefrukt på den tiden) på menyn. Om jag minns rätt så kokade man upp en sked grönpeppar i lag med pressad apelsin, farinsocker och en skvätt cointreau. Kanske en klick smör också? Minnet sviker… Detta hälldes hett över tunt skivad kiwi på en tallrik, och serverades med vaniljglass. Riktigt gott, vill jag minnas.
Grönpeppar är toppen! Jag har den alltid hemma. B la används den till en snabb pastarätt som jag lärt mig av en kompis; strimlad brynt lövbiff, gul lök, röd paprika, champinjoner och en creme fraiche-baserad sås med lite buljong och soya får det där lilla extra om man kryddar med grönpeppar!
Hälsar fröken Dill
I min kulinariska barndom använde jag ofta grönpeppar, men jag minns inte riktigt till vad. Jag wokade mycket då, eller försökte rättare sagt, och jag tog nog till grönpeppar till det mesta.
Den har en skön munvärme som man/jag borde använda mer, inte stickig eller skarp, utan munfyllande.
Med grädde och champinjoner är den förstås klockren, även om det är lite för klassiskt för att klara sig från att bli trist.
Ett möjligt bedrägeri avslöjas i artikeln! En kille som kockade på en båt skröt för mig om att han själv hittat på en suverän efterrätt: grönpepparsauterade jordgubbar, och jag trodde honom! (Det kan förstås vara möjligt, men inte så troligt, när jag tänker efter och ser hans karaktär i ljuset av gångna år).
Kom att tänka på mitt ex som gjorde fantastiska älgfärsbiffar med grönpeppar och nån god gräddig sås till.
med chillepeppar vinner man ju på att kombinera lite olika sorter, så att man får en cocktail av smak och hetta i munnen.
Kan det vara så att grönpeppar ska varvas med annan peppar för att komma helt till sin rätt?
Är inte speciellt mycket för grönpeppar. Tycker nog att den kan få stanna på 90-talet… Däremot tror och hoppas jag på att rosépepparn kommer att göra en comeback i trendköken. Rosépepparn är blommig, vacker och aromatisk.
Använder massor av grönpeppar, men torkad. Väldigt mycket mortlad tillsammans med örter till att gnida in stekar i för ugn och grill. Det blir lite snällare peppar ju och det är riktigt gott.
Inlagd eller torkad.
Vinner den på att stekas el rostas innan användning?
Har Du någon erfarenhet?
I löööööööv grönpeppar, en krydda som jag kan få riktiga cravings för! Jag tycker att den funkar i många sammanhang, om man inte använder grönpepparsåsmängder smälter den in som en fiol i en orkester. Har lite svårt att förstå grönpeppar skräcken, nu kan man läsa om falukorvswok med typ citrongräs och tamarind men grönpeppar nä, det är folk skeptiska till.
Däremot hatar jag rosépeppar with a passion, hatar.
Grönpeppar-sås är jättegott till fläsk. Men jag använder det ofta till att krydda sprit med, absolut-peppar är ju tillverkad på grönpeppar. Men oftast när jag har en öl som smakar blaskigt.
Du blandar då någon tesked grönpeppar med 1.dl. vatten och någon nypa favorit te och några sockerkorn i en mortel, mosar ihop det och silar av. Blandningen räcker till 1-2 liter öl, beroende på hur sugen du är på grönpeppar.
Återkommen från Thailand med en rejäl påse färsk grönpeppar. Vi använder den till Vildgåsbröst med en gräddig grönpepparsås.
I Thailand var det vanligt att hacka vitlök, tempurapanering och sedan woka detta med hela kvistar av grönpeppar i olja. Kombinerade med fågel, bläckfisk eller räkor var detta en favorit hos hela resesällskapet.