Om ni läst artikeln vet ni att jag har haft trubbel med druvan i köket. Bör druvan förvisas från köket eller bör den få ny status? Dela med dig av dina bästa recept och dråpligaste druvupplevelser. Du kanske rent av har tips och recept att dela med dig av? Ordet är ditt!
Kommentarer
19 svar till ”Artikeldiskussion: Dryfta druvor!”
Att sammanföra druvor och ost blir i de flesta fall som att spela basso continou på en modern flygel, krystat och klumpigt. Emellertid har jag funnit en rätt jag anser vara undantaget detta – liksom en viss kanadensisk pianist visat oss att en generalbaslinje visst kan fås att skimra som guld på en flygel – och det är en 80-talsinspirerad toast.
På vilken man placerar en bit chèvre och gratinerar. En näve muskatdruvor – som din ädle tjänare just skalat och kärnat ur – fräses i smör, varefter en skvätt balsamvinäger iduttas och låtes reducera nogon minut. Krydda, applicera på ovan nämnda bröd–ost-gratiné. Receptet är av en kock som du, Lisa, dissat i ett annat sammanhang, av en annan orsak.
Käre johlie: Ingen är gladare än jag när någon jag ansett vara en förtappad själ återuppstår på detta strålande vis. Inte minst när du skriver så vackert om det. Det låter gott förutom att jag inte skulle valt balsalmico utan hellre någon annnan friskare och mindre murrig syra. Kanske en sherry eller äppelcidervinäger och en gnutta honung. Man notera at jag bara skriver “kanske”.
Räknas russin (från gröna till “vanliga) badade i likör/vin/rom och användna i bakning? Dom gillar jag väldigt mycket. I övrigt har jag generellt svårt med frukt i matlagning.
Vindruvor i olika sort och fason avnjuter jag periodvis i mängder för att sedan inte röra en druva på månader. Men även i värsta druvätarperioder – då jag på fullt allvar slänger ner några druvor på vaniljglassen – så har jag bara en maträtt med druvor. Och här är druvorna oundgängliga. Madeirakyckling. Kyckling, färska champinjoner, madeira och grädde är grunden. Några nävar vindruvor kokar med på slutet, bara tills skalet mjuknar en aning. Himmelskt. Älskar hur den heta druvsaften exploderar i munnen när jag biter igenom skalet. Måhända måste man vara matad med slikt som barn på 80-talet för att till fullo uppskatta rätten ;)
Jessika: Russin räknas, men bra för dig!
karibien: Jag tycker att det låter smarrigt vilket röjer min ålder.
DEt är mycket russin i biryanis och persisk mat. Gillas mycket i hushållet.
Odlar en del druvor hemma. Utomhus växer labruskavin av sorterna Zilga och Spulga. De är härdiga, ger mycket frukt som smakar smultronsött. I växthuset har vi pinot noir som också växer så det knakar.
När det kommer till vindruvor i handeln har jag flera favoriter: de gigantiska gulgröna som nästan smakar te, små syliga kärnfria gröna från Cypern samt de små röda (sydafrikanska?) som finns kring jul.
Jag har alltid varit en rabiat motståndare till vindruvor i mat ända tills jag hos en spansk bekant serverades migas med halverade vindruvor och knaperstekt (hemmagjord förstås) chorizo. Jag kommer inte ihåg hur vi åt det men jag var så överväldigad att jag för en stund lyckades slita mig från min smått religiösa tillbedjan av det bakben från den mest fulländande ibéricogris jag någonsin träffat(min apostasi var dock högst tillfällig).
Det påminner ju lite om det italienska receptet men brödknuspret adderar ytterligare en dimension.
Och ja, vindruvor kan verkligen bidra med lite…je ne sais quoi till olika gazpachovarianter (som jag annars kan tycka är lite menlösa).
Bra artikel, jag blev verkligen inspirerad.
Om inte den här artikeln påverkar druvförsäljningen skall jag äta upp min hatt.
Druvor i sallad till grillad kyckling är en sån där sak som ter sig självklar i efterhand men som jag knappast hittat på själv. Skall testas.
Minns från förr, kyckling med druvor (gröna eller blå i halvor), tillagades på gymnasiets matlagnings lektioner.
Desserter med citrusfrukter och druvor med sockerlag smaksatt med stjärnanis.
Annars så älskar jag frukt i sallader till mat, kan tänka mig en sallad med fina gräna blad druvor och granatäpple till en “asiatisk” maträtt.
Man bör nog också skilja på de druvor som är avsedda att äta (t ex staketdruvorna som oftast odlas här), och de tjockskaliga druvor man gör vin på, de senare finner man ju aldrig i en butik t ex.
Det är ändå nåt med druvor och blåmögelost. Jag kanske skall utöka morgondagens waldorf.
Inspirerande!
I det persiska köket använder man små picklade druvor: ghure, bild här: http://thepersianmarket.com/index.php?productID=52
Gott i gryta.
Med druvor i waldorfsalladen var det lite tunt med bara fänkål, det blev lite legymsallad över det. Med selleri adderat funkade det plötsligt förträffligt. Druvans sötma och frukt krävde mothugg.
Peter: Jag tror det är fel årstid för fänkåls-walldorfen om jag ska vara ärlig. Den var ok frisk och skir när jag gjorde den i våras, men jag håller med om att den känns lite tamare nu. Hade nog personligen kört en klassisk walldorfare med selleri och valnötter så här års.
Peter, Anna: Jag älskar fänkål men tror också att den behöver lite mer sting så här års. Starkare dressing med lite mer senap? Men blekselleri och fänkål passar konstigt nog bra ihop trots de spretiga smakerna.
Ett dråpligt vindruvsminne är när en f d pojkvän (fjunig och finnig, detta var på sena -70-talet) råkade sätta en hel vindruva i halsen. Efter några hemska strupljud som lät som en blandning mellan hostning och skrik lyckades han få upp den hela vindruvan ur halsen och fångade den med OVANSIDAN av handen, varvid hela sällskapet som till största delen bestod av mina nära och kära brast ut i klingande gapskratt. Den fjunige blev röd om öronen och förlät mig aldrig.
Periodvis knarkar jag kärnfria druvor. En läskande fruktsallad på röda vinbär, honungsmelon och små kärnfria druvor passar utmärkt efter kräftor. En annan variant är krispipa päron i bitar, vindruvor och kiwifrukt i bitar. Men jag är förfärligt dålig på att använda druvor i matlagningen.
Det jag osökt kommer att tänka på är den vitkålssallad som alltid står på julbordet sen generationer tillbaka i min släkt, den består av såklart vitkål, plus ananas och vindruvor. Och så grädde och majonäs förstås.
En gång på fin restaurang i Schweiz åt jag färsk, halstrad anklever med halverade muscatvindruvor som värmts i sauternes. Det var inte ett dugg otäckt!