Exakt på vilket sätt gör koriander dig galen? Av åtrå eller av fasa? För kom inte här och säg att det kvittar om du får den i maten eller inte. Och passa på att tipsa om dina bästa korianderknep. ordet är ditt!
Skrivet av
Exakt på vilket sätt gör koriander dig galen? Av åtrå eller av fasa? För kom inte här och säg att det kvittar om du får den i maten eller inte. Och passa på att tipsa om dina bästa korianderknep. ordet är ditt!
Kommentarer
25 svar till ”Artikeldiskussion: Koriander-kritik eller klockarkärlek?”
Doften av koriander gör mig galen! Den finns alltid här hemma… hackad i tomatsåser, färsk i guacamole, som garnering över grönsakssoppor… och ofta i Mexikansk mat! Även mina kaniner är förtjusta i de aromatiska gröna bladen av bra koriander. En av de absolut bästa korianderrecept som finns i hela världen är mi mammas koriandersoppa :-)
Fast det är stor skillnad på krukkoriander från snabbköpet och stora buntar lösviktskoriander från Munirs Livs i Skärholmen eller andra livsmedelsbutiker längre ner på röda linjen!
Koriander är guds gåva till människan! Vitlöken flåsar dock hack i häl. Från att ha varit en korianderhaterska och plågats av doften då jag arbetat på indisk restaurang (där denna krydda är vanligt förekommande) blev jag en dag frälst. Jag vet inte hur, men jag vet att det är fler med mig som genomgått denna frälsning. Ceviche utan koriander är som … tja kärlek utan kyssar.
Finaste koriandern köps i stora lass i butiken på Kattesund i Lund.
Förresten har jag inte förstått varför vissa engelskspråkiga kallar ören för “coriander” medan andra säger “cilantro”. Någon som vet?
Jag måste bums lägga till att sprättkoriander är ett måste. Tack för påpekandet! Cilantro är spanska och används ofta i USA, i synnerhet i områden med spansktalande populationer eller i stater som gränsar till Mexico.
Vi har för långt till Skärholmen, och efter att ha ruinerat mig på snabbköpens krukor (som dessutom håller urdåligt) har jag i år gett mig på att krukodla själv – köksfönstret är fullt av korianderkrukor med olika stadier av späda gröna blad. Jag kommer inte ihåg vad varianten heter, men den är hyfsat smakrik, så man behöver inte länsa förrådet bara för att det är middagsdags. Otroligt lättodlat!
Bland alla ståtliga korianderbuketter ovan får jag väl sätta lägsta-nivån och erkänna att jag alltid har en köpe-burk hackad koriander i kylen som sista räddningsplanka för dom gånger man har slut eller glömt köpa, glömt vattna eller vattnat ihjäl den färska. Jag vägrar att inbegripa mig i någon förvisso rättvis men inte desto mindre förnedrande kvalitets-jämförelse mot den färska, utan hänvisar till missbrukarens eviga försvar – “Men alternativet var ju att bli helt utan!”
Jag var på min höjd lite småförtjust i koriander innan min resa till SO Asien. Särskilt efter en månad i Laos där jag åt phû (eller hur de nu stavade det) varenda morgon till frukost nästan – dvs nudelsoppa. Fenomenala nudelsoppor med makalös buljong, torkad chili, fisksås och…koriander! massa, massa färsk koriander.
Väl hemma igen drabbas jag med ojämna men relativt täta mellanrum av total korianderabstinens och måste värka på det på maten till min sambos förtvivlan. På sommaren kan jag odla egen men på vintern blir det antingen den mesiga coop-varianten eller ibland härlig importerad i lilla asiatiska affären.
Det märkliga är att jag förstår att det finns de som inte alls gillar det – det är mer som ett kemiskt behov, en rush och en kick. Underbar, men med risk för överdos.
Jag älskar koriander! Tyvärr delas inte denna kärlek av resten av familjen, men det är ju lätt att drösa på lite i efterhand och då får jag hela krukan för mig själv.
Jag har varit på väg att så i krukor och i växthuset ett bra tag nu, men det har inte blivit av än. Men det ska ske!
Jag trodde dom (i USA) använde Cilantro för bladkoriander och Coriander för den malda varianten, men jag kan mycket väl ha fel.
Själv är jag i det närmaste urusel på koriander så kan knappast säga bu eller bä angående dess användande.
Koriander väcker verkligen känslor. Om man använder den färsk i efterhand så tycker jag dock att den ofta dominerar lite för mycket. Jag tycker att den behöver gosa till sig med lite fisksås, mirin, citron eller så och gärna chili för att funka bra. Då brukar även de som har svårt för koriander att tycka att det är riktigt gott. Sen har jag precis börjat upptäcka korianderfrö som är alldeles ypperligt i både dressingar och marinader.
det händer att jag transporterar koriander sextio mil när jag ska till mina föräldrar på landsbygden. jag måste nog flytta till ett land där koriander växer året runt, för jag använder koriander buntvis, inte bladvis
åååh, här sitter jag och får hallucinationer om den makalösa mexikanska koriandern
Jag har samma problem som Görel ovan, övriga familjen dissar koriander. Annars är det en av mina favoritörter och jag mixar gärna en stor skål mojo verde och äter till grillad fisk.
På asiatiska restauranger kan man alltid be om att få slippa den…den kanske kräver atmosfär den också…
Jag har avskytt den sen den gången jag fick frön till “en fantastisk aromatisk marockansk persilja”
Fast koriander (cilantro) och korianderfrön har helt olika smaker!
Koriander fyller på något vis upp alla smaksinnen och rullar runt i minsta skrymsle i näsa och gom. Intensivt, lockande, bubblande, aromatiskt.
Jag har haft en intensiv förälskelsefas, när man inte vill annat än se och höra sin käraste, som nu mognat till mer solid och trygg kärlek. Vi behöver inte ses jämt, men jag är mycket lycklig i hans närhet.
Är saknaden för stor tar jag till den konserverade tillsammans med citron och chili, men det är mer som ett gammalt fotografi – att träffas personligen är bättre.
Att korianderfrö och bladkoriander skulle vara nära varandra i smak, nej, inte mer än att kusinen till kärasten kan vara trevlig men det är mer turen än släktskapet.
När jag var barn och vi flyttade till Portugal var koriander det vidrigaste jag smakat. Och lukten ska vi inte tala om. Jag var nog nära 30 år inna det började vända. Thaimat vore inte thaimat utan koriander. Mina portugisiska musslor skulle bli helt fel, likaså mina bacalhaubullar. Och den här soppan var totalt oätbar en gång, nu bloggar jag tom om den.
http://lata-mammans-receptblogg.blogspot.com/2007/04/sopa-alatejana.html
Så koriander kan man vänja sig vid. Däremot har jag aldrig vant mig vid getost hur mycket jag än provat.
Vedervärdigt, den enda ingrediensen jag alltid plockar bort.
Det enda jag kan jämför det med är att det är som att bita i Aluminumfolie, alltså det är inte så mycket smaken det är fel på (fast tycker inte så värst mycket om smaken heller) utan att det känns hemskt i tänderna att bita i.
Mexikansk koriander.
Min kinabutik kallar den “Parsley, Stinking”
Jag älskar koriander och ler stort om jag får den serverad. Har någon testat nariyal chutney där man mixar den ljuva grönskan med kokoksflingor, citron och socker? Den är god den:)
I love it! Det är den längsta förälskelsen i mitt liv iaf – blev kär i Cilantro för 16 år sedan då jag bodde i Seattle, WA och smakade på hemmalagad salsa. Letade i flera månader, när jag kom hem till Sverige igen, efter vad detta kunde vara för krydda. Cilantro som den ju kallas här, hittade jag inte i ett enda lexikon. Men så dök de små krukodlade örterna upp i butikerna och för första gången norpade jag och smakade på något i en butik… :D Och här är jag nu igen och frossar i stora tjocka buntar med färsk koriander :)
Mycket antingen eller här. Jag tycker att koriander är helt OK. Jag gillar det men inte mer än andra örter, kanske för att jag tycker den är lite krångligare att använda. Fröna däremot är väldigt bra för att ge en jordig fyllighet i grytor.
Jag är helt såld på koriander!! Den kan få allt att smaka gott, ja nästan då. Men lite odlingstips tar jag gärna emot. Den växer snigelsakta och när den väl kommer upp så blir det sååå lite, jag vill ju ha en djungel!
Igår gjorde vi indisk curry med kikärtor, inspirerad av Niklas Mat från SVT, med färsk koriander på. Tyckte det va gott, har dock för mig att den torkade bladkoriandern man kan köpa på burk är urk.
Älskar koriander! Men jag har gjort en total kovändning här, första gången jag åt det tyckte jag att det smakade avskyvärt (tvålig selleri) jag vet inte när det hände men nu äter jag det gärna och mycket. Rostad sötpotatis i olivolja och en massa koriander … eller lättkokta gröna ärtor med olivolja+rödvinsvinäger, flingsalt och en massa koriander.
Crimson-Anna: jag älskar korianderchutney fast jag har mynta i min också. Och några skedar yoghurt. Kan du inte skriva recept på din?
Ett av djävulens verk. Koriander (eller något som ens lite påminner om den), borde varken ha tillåtelse att få kallas för krydda, eller existera på vår jord. Vår värld skulle smaka betydligt bättre utan den.
Stoppa korianderspridandet nu!
http://www.ihatecilantro.com/