Jag anser att osthyveln är ett måste i köket. Håller du med? Eller är den ett djävulens redskap? Nå, nu har du din chans att hissa och dissa föremålet som finns i de flesta svenska hem.
PS. Beklagar den dåliga uppdateringen vad gäller artiklar men annat arbete har kommit mellan. Vi har en massa godsaker i lager nu, så ha förtröstan.
Kommentarer
31 svar till ”Artikeldiskussion: Osthyvelns förträfflighet”
Jag tar till osthyveln när jag ska krossa vitlöksklyftor. Suveränt att bara trycka till med det breda bladet!
Den stackars osthyveln har ju varit mobbad av dom kaxiga ostskärarknivarna från övriga Europa. Så ett tag hade jag skamset bara en osthyvel gömd under slevarna och slickepotterna. Nu har jag kapitulerat och införskaffat tre till (för att alltid ha minst en ren). Den ÄR oöverträffad i att skära snabba jämna skivor till frukostmackan. Grejen är ju att få till en ordentlig och tät ostmatta som täcker hela brödskivan.
ÄLSKAR min osthyvel, min Boda Nova från 80-talet. Den skär lite tjockare skivor än andra hyvlar vilket lär vara fullt avsiktligt då designern (från Skåne) tyckte att ostskivor ska vara rejäla.
Självklart hiss!Vi har sex stycken i omlopp.
Nu har jag äntligen chansen att fråga. Förra vintern var jag på en ostklubb vid Mariatorget. Det spelades “cheesy” house och bjöds på kittostar. Att eventet utspelade sig i en källare fick mig att få en smärre chock när näsan träffades av fotsvettsodören. Nåja, för att portionera ut osten så använde de något som närmast kan liknas vid en svarv. Vad heter det instrumentet? Det var alltså nedkört i mitten av osten och upptill var nån slags vev som roterade kring sin egen axel och med vilken man fick små skrynkliga bitar ost.
Alla: Tack för suppotrande i osthyvelns fanclub.
Peter: Vet inte, låter som en variant av en rättikssvarv.
Peter: Var det en sån här http://en.wikipedia.org/wiki/Girolle ? Funderar utmärkt till choklad också…
Peter: Är det en La Girolle du tänker på? Används till Tete de Moine, en helt förträffligt god ost.
Svar: ja; det ÄR det du tänker på.
Osthyvel absolut hiss, fantastiskt redskap.
I början när jag just flyttat till London 1998 så var det nästan omöjligt att få tag på en osthyvel. Engeslmännen hade ju bara 2 ostar Cheddar och Röd Leicester (eller jo de hade fler men de flesta affärer sålde bara 2 ostar) och dessa insisterade de att man skulle skära med kniv.
Nu har de dock fått lite mer vett och har både osthyvel och fler ostsorter i fler affärer ;)
@Zaba: Hehe, din kommentar fick mig omedelbart att tänka på den här ost-affärs-klassikern http://www.youtube.com/watch?v=B3KBuQHHKx0 .
Osthyveln är givetvis oumbärlig – gillar särskilt att skära smör med den, när man behöver smörskivor. Är annars förbluffad av att en så enkel grej (eller kanske just därför) går att göra i så många usla varianter. Min erfarenhet är snarast att ju billigare osthyvel, desto bättre. Har nån skräckvariant från Kosta Boda från ett kromat 90-tal som är helt värdelös (funkar bra som stekspade däremot). Sedan måste man ju ha en trådskärare när man har vart i Danmark och handlat havarti. Men det är ju en helt annan historia. Länge leve osthyveln (glöm inte de sköna krusade norska med tennskaft till brunosten, och morsans gamla med träskaft som bara finns kvar till hälften efter 35 års maskindiskande…)!
Kalle B: Precis, oumbärlig – och ju billigare desto bättre. Köpte en dyr modell på Louisiana en gång, i design av typ P Starck – den har hamnat i verktygslådan. För den visade sig fungera utmärkt att nödöppna toadörren med, när den en gång gick i baklås. Skitbra bokstavligen, på allt utan att hyvla ost.
Jag fick faktiskt tokspel senast igår när det visade sig att jag hade fått en av de tunnhyvlande osthyvlarna till frukostmackan. Vi har fyra st identiska förutom färgen: 2 svarta, 2 vita av den vanliga sorten. En av varje färg hyvlar tunt, så det är rena rouletten på morgonen. Men att kasta de tunnhyvlande går ju inte, de är bra till andra saker. Skiva vitkål tex.
@Fredric L
Hahahahaha klockrent!
Venezuelan Beaver Cheese…lol. Monthy Python är inte så mycket komedi faktiskt utan snarare dokmentär på engelsmän.
Wensleydale nämns i “Cheese shop”. Denna suveräna engelska ost, som finns i några varianter (och faktiskt lär ha räddats av Wallace och Gromit: http://en.wikipedia.org/wiki/Wensleydale_cheese) – är det någon som besöker dessa sidor som vet om den går att hitta någonstans i Sverige?
Osthyveln är absolut en hit i vårt kök! Vi har flera stycken och letar alltid efter den ändå ;)
Har hyllat och blommat din blogg inne hos mig förresten :)
Jag tog med mig en osthyvel när jag flyttade till USA. Tyvärr är osten i butiken här inte speciellt hyvelvänlig, oftast är den formpressad till en liten rektangel som enbart tillåter hyvling av små skivor. Gott om färdighyvlad ost finns det, men jag vägrar köpa den. Den amerikanska ostkulturen är en okultur.
Man ska ha…osthyvel:) När man tröttnat på sin osthyvel, alternativt hittat en bättre, fungerar den bra i hobbyverksamhet. Uttjänta osthyvlar är strålande att skära ner rester av blockljus som jag gjuter om till nya ljus.
Åh, jag är alldeles rörd över all denna kärlek till det oansenliga redskapet.
Jag kan inte ens vara utan när jag åker till Kanarieöarna varje vinter, måste ha den med till alla goda ostar där. Men om jag har glömt den (har hänt) så köper jag skivad ost i affären för de skivar ju direkt vid charkdisken. Men det blir i tjockaste laget.
Jag gillar mina osthyvlar, speciellt snålvarianten från snabbköpet, med lite handakraft kan man enkelt justera tjockleken på ostskivorna, genom att böja den lite i vecket där kniven sitter blir skivorna tjockare, räta ut den lite och skivorna blir tunnare.
Det är godare med flera tunna skivor än en tjock!
Vi hade nog en av de få osthyvlar när jag växte upp i Mexiko… alla undrade vad det var för något… samma sak i USA (där vi bodde några år).
Men, med svensk mamma kunde vi inte leva utan vår osthyvel! En så otroligt bra mänsklig uppfinning :-)
Senaste nytt om osthyvlar: vi hade besökare från Argentina och de ville absolut köpa med sig osthyvel hem. :-) Undrar om de kommer att revolutionera det argentinska sättet ätt se på ost (och skalning av rotfrukter, strimmling ? av kålsorter, servering…)
Glöm inte att slipa eggen på osthyveln lite då och då. Den oglaserade ringen i botten på en porslinsmugg eller -äggkopp, väl genomfuktad, är utmärkt för detta ändamål. För koppen några gånger i cirklande rörelser över eggen, så blir den som ny.
Och, som Karin påpekar, det går utmärkt att justera hyveln så att den ger önskad tjocklek på skivorna.
Gurka och choklad är för övrigt två råvaror som osthyveln passar bra till. Lättare att göra ren än mandolinen.
Annasara och Angelica
Många många tack!
Till smör och gurka är den utmärkt, men ost vill jag inte ha i skivor utan i tjocka bitar. Skall man ha hårdost på smörgås bör man åtminstone använda skärmaskin så man kan få upp skivorna i några millimeter åtminstone.
En av mina tyngre köksångestar: att min perfekta Ikea 365+ osthyvel ska bli utsliten och att jag aldrig igen kommer att hitta en som jag gillar lika mycket. Varför köpte jag inte flera stycken – trodde jag verkligen att de skulle finnas i sortimentet för alltid? Jag använder osthyveln till allt möjligt och omöjligt. Hyvlar nästan alltid smör – vare sig jag ska bre en smörgås eller behöver finfördela ned i matberedaren för att göra pajdeg eller bara behöver nån skiva att steka i. Givetvis ost, skiva en massa grönsaker, stekspade, serveringsspade osv. Rätt sällan den den hamnar i diskmaskinen – brukar bara bli lite snabbt avdsikad för hand för att den behövs hela tiden. :-)
Så sant som det var sagt! Vi skrattade och njöt hejdlöst av den underbart roliga krönikan!
Skulle jag bli tvungen att bara välja ett enda köksredskap om jag hamnade på en öde ö så skulle det vara just osthyveln.
Förutom att hyvla tunna skivor av allehanda livsmedel (inte bara ost) så kan man använda den som skalare, kniv (om bladet är tunt), stekspade, tårtspade, skruvmejsel… ja, det är nog bara uppfinningsrikedomen som sätter gränser.
Många hyvlar blir det. Vi har åtminstone fem i omlopp. Bäst är den jag ärvde från mormor, sämst är den designade tjusiga jag fick i present eftersom jag aldrig var nöjd med husets hyvlar (pre mormorsarvet).
Vi har några helt i plast som visat sig vara suveräna till mjuka ostar. Och så har vi en som är perfekt för kylskåpskall pepparkaksdeg. Alltid nybakade pepparkakor runt jul! En plåt fixas på nolltid.
Mina bästa hyvlar är de simpla Sveico-hyvlarna med svarta plastskaft från Ica. Jag har testat finhyvlar, men de är katastrofala när man jämför pris/prestanda. Både hård- och mjukostvarianterna är förnämliga! Gurka & kallt smör är väl det mesta de får arbeta med, förutom ost.
Jag har exporterat lådvis med dessa osthyvlar till Ungern och Transsylvanien och i nittinio fall av hundra har mottagarna tindrat med ögonen efter demonstration och tyckt att livet i köksregionerna blivit flera nyanser ljusare.
Likaså den minimalistiska Jonas-skalaren.
Det spelar ingen roll hur mycket folk försöker omdesigna och redesigna och hitta på “speed-peelers” och fan vet alla möjliga färger och former, Jonas_is_da_shit_!
Min transsylvanska svärmor skalade allting med kniv innan jag drog in som en virvelvind med en Jonas i handen. Det bara rök till så hade jag skalat fem potatisar medan hon skalat en…
När funktionen får bestämma formen, då blir det oftast bra!