Asien, Brogatan och matnördande

Skaldjurspannkaka. Aldrig trodde jag att ett ord skulle klinga så skönt i mina öron. Skaldjurspannkaka. Jag kan inte sluta tänka på det. Skaldjurspannkaka.

Igår på Asien, på Ystadsgatan i Malmö, blev vi trakterade med en illlande gurkmejegul ni-vet-vad. Lövtunn, frasig med skaldjur lagade med sekundprecision. Som sig bör var den skuren i tårtbitar och placerad på gurkskivor och salladsblad. Vi toppade med spänstig söt basilika och vietnamesisk mynta, rullade samman med salladsbladet utåt. Sen var det bara att doppa i sin klara Nước chấm-sås.

I Vietnam äts pannkakan ofta med den märkligaste av örter: fiskmynta eller houttuynia som har en frisk myntadoft som dock övertrumfas totalt av en tydlig doft av färsk insjöfisk. Jag fick smaka lite i köket och stod fånstirrande med en svagt tinglande tunga efteråt. Inställsamt? Knappast!

Skaldjurspannkakan var bland det godaste jag ätit på Asien, kanske godast någonsin. Nu gäller det att tubba den underbara kockan Lang att sätta den på vanliga menyn. Och att ta ordentligt betalt för den. Vi åt även den goda ingefärskycklingen, räkfylld tofu, färsfylld zucchini samt dito chili och bittergurka. Kålsallad med söt anananas och laksaört (polygonum). Ja, och så de där fiskkakorna som jag inte fattar hur vi fick ner. Vi avslutade med färsk frukt; där den smultronsmältande mangostanen växte mest förtjusning. Edit: Anders har bilderna.

Ovanligt starkt var det. Maggie uttryckte det bäst:

– Ett långt tag satt man liksom bara och hanterade.

Och det är sant, jag kunde knappt tala, tänka vettigt på annat än den ljuvligt smärtsamma chilihetta som rasade genom min kropp. Ananassalladen hjälpte bara lite. Idag svider det när elden lämnar min kropp. Efteråt gick vi på Brogatan och funderade över olika matnördsfester vi vill fira i Malmö.

En idé var långbord på Brogatan med en lång tjock rand av gemensamhetsråbiff i mitten, som Malmös längsta råbiff liksom. Vi beslöt dock för att vänta till efter svininfluensan.