Man kunde se på långt håll att jag var ute i ett gråzonsärende. Jag kom glidande på cykeln, klart under förväntad marschfart, och stannade mitt på cykelvägen och klev av. Varför, skulle en observatör ha frågat sig, var det viktigt för mig att ställa mig precis där, speciellt när det var så uppenbart att jag försökte se alltför avslappnad ut och demonstrativt trygg i situationen. Den tänkta observatören torde ha reagerat på mig som på en ruska basilika i en bostadsannons: det överdrivet naturliga gjorde det hela istället onaturligt och fel! Man kunde nästan förvänta sig att jag skulle sträcka på mig och gäspa, eller plocka upp telefonen för att fingra förstrött på den.
Plötsligt ett ryck. Tre kliv mot en prunkande rabatt vid sidan av cykelvägen. Jag sträckte mig framåt och grep om några blommande stänglar. Målmedvetet och bestämt drog jag en efter en upp en sisådär tio stycken, pulade snabbt ner dem i en plastpåse innan jag klev på cykeln igen och gjorde helt om. På några sekunder var allt över, en insats snabb nog för att vår hypotetiska observatör inte ens skulle ha hunnit lyfta pekfingret eller ens klämma ut ett –Hörrö!.
Inte för att jag tror att ägaren av rabatten skulle ha misstyckt, men man vet ju aldrig. För en sådan som jag är det glädjande att ha slarviga grannar som inte ids rensa bort löktrav innan den blommar och går i frö och börjar rota sig ordentligt, speciellt som jag inte själv är begåvad med en plätt att plantera eller få ogräs att trivas på (jag räknar inte krukorna på vår norrbalkong). Jag har till och med gjort ett försök att gerillaodla löktrav genom att gräva ner och vattna några plantor i nyponbusksnåret nedanför vår lägenhet, men den förhoppningen var fåfäng trots ivrigt vattnande och ett överflöd av varma tankar.
Löktraven gjorde jag en pesto på genom att mixa ihop den med skållad sötmandel, gräslök och parmesan. Senare på kvällen serverade jag den till en högrev som gnidits idogt med kryddor och glömts bort i ugnen på låg temperatur minst halva dagen. När jag skulle ta ut den hade köttbiten helt bytt skepnad och hukade som ett urtidsmonster inne i sin grotta, kryddskalet som ett pansar runt köttbiten och jag fick nästan knacka hål på det innan jag kunde skära upp härligheten i tunna, möra, illröda skivor.
Om ni undrar hur en pesto på löktrav och sötmandel smakar så kan jag berätta att den får en subtil vitökssmak med lite senapspepprighet. Den blir godare med ramslök istället för gräslök, men jag har ingen granne med ramslök i rabatten så jag fick ta till det näst bästa (jag snodde gräslöken också).
Kommentarer
9 svar till ”Begär till min grannes ogräs”
Grannen tackade säkert dig i skydd bakom gardinen. En fråga: Skulle inte ramslöken slå ut den mildare löktraven?
Visst får man vara lite varsam med ramslöken, peston skall huvudsakligen bestå av löktrav. Några blad ramslök räcker för att liva upp peston. Annars tycker jag att just ramslök och löktrav passar sällsynt bra ihop, de fyller i åt varandra snarare än att slåss om samma utrymme.
Du kan ju, du vet, fråga om du inte får plocka nästa gång ;)
Här i suburbia håller man hårt i sitt, jag vill inte riskera nesan att bli nekad att ta bort grannens ogräs gratis.
Jag kan lova att den blev mycket god. Ska testas med pasta snart.
Hihi, jag minns att du skrev om löktraven i fjol och att jag var så besviken att jag inte hade den som ogräs här hemma på gården. Men så var jag på en kurs och där, utanför kurslokalen såg jag den plötsligt i en rabatt. Drog diskret upp ett par med rot och allt och satte dem i ett vattenglas här hemma i väntan på att jag skulle hinna gräva ner den. Märkligt, jag minns inte sen hur det blev… Grävde jag någonsin ner den? Vissnade den? Var satte jag den? Nåja, den hade kanske ändå inte klarat sig, verkar vara ett ganska kräset ogräs som minsann bestämmer över sig självt…
Så nära… :)
Man får be om nåden att löktraven skall trivas i ens rabatt.
Hm jag hittar inte löktrav bara backtrav etc. sedan har jag 3 mil till Gränna och närmaste ramslökställe,det gäller att plocka på sig för vinterns behov. Jag håller i alla fall på att försöka få några små plantor ramslök att ta sig i en kruka.
Du som har Eld var rädd om den för Yngve gick bort den 16 maj.
Yngves kulturgärning var enorm och kommer att överleva oss alla.